Förre allsvenske basens såg: “Undrar om de är vuxna”

UPPSALA. Nedflyttning och sedan ett kaos som ingen visste vad det skulle leda till. Nu talar Östers förre sportchef Peter Kuno Johansson ut om turbulensen i Växjö-klubben.
– Jag tycker att Öster har en styrelse som är helt ute och seglar, säger Johansson.

Det har gått fem månader sedan Öster halkade ner i superettan igen. Fyra månader sedan Peter Kuno Johansson sa upp sig som sportchef i klubben.

Efter ett omskakande år med degraderingen, uppsägningar från assisterande tränaren Jörgen Petersson och klubbchefen Peo Jönsson, en huvudtränare i Andreas Thomsson som fick sparken och flera tunga spelartapp har nu Kuno gått vidare.

Johansson är tillbaka i IFK Värnamo, där han agerar huvudtränare. Men FotbollDirekt har träffat Östers förre sportchef för att blicka tillbaka på 2013.
– Jag vet ju att trots allt så kvalade sig klubben kvar i superettan när jag tillträdde. Nu har man helt plötsligt varit uppe i allsvenskan och allt gick spikrakt uppåt. Kanske gick det något år för fort, men nu blev det som det blev och det är ju väldigt små saker som gjorde att det blev så. Man får ta det, ibland blir det bakslag. Visst kändes det tomt, men det kan man inte älta för länge. Så är fotbollen, säger Kuno.

Men den här texten kommer inte att handla om Östers sportsliga misslyckande. Det känner vi alla till vid det här laget. Laget räckte inte till i nedflyttningsstriden och slutade tre poäng bakom Halmstad i kampen om kvalplatsen i allsvenskan.
Den här texten kommer att handla om klubben Öster och varför Växjö-föreningen inte fungerar så som Kuno vill att den ska göra.

Så FD frågade Kuno – hur mycket kaos var det egentligen?
– Det är fortfarande kaos i mångt och mycket. Men jag tror att de som jobbar med sporten avskärmar sig rätt bra från allt annat, svarar Johansson.

– Men det är klart att det påverkade mig, den oron kring olika saker som man var inblandad i. Klubben lade prioriteringar på andra saker än vad jag ville och det var väl det som kändes mest hårt. Det kändes inte bra här inne i hjärtat. Antingen får man köpa det och fortsätta eller så får man säga: “Nej, det här kan jag inte stå för”. Jag tog det steget och det är inget mer med det.

Vad tyckte du var fel?
– Om jag ska vara ärlig så tycker jag att Öster har en styrelse som är helt ute och seglar. Det finns så många olika åsikter där. Man tror inte att det är sant. Det ligger på en sådan nivå att det verkligen inte är sant. Det är så många olika människor som är inblandade, krafter utifrån som är starka inom Öster och har mycket att säga till om. När de kommer in så blir det som det blir, jag vet det. De har ingen sportslig koll och de tycker att man ska göra det ena och det andra. De tycker att man ska göra det tredje och det fjärde.

– Ena stunden tycker de att man ska ha in en försäljare istället för en målvakt. De tycker att en utespelare ska stå målvakt på träningen. Det blir inget bra av det. De tycker att man kan man anställa vem som helst som tränare, för det går bra på TV-spel. Du förstår, det ligger på en sådan nivå att man ibland undrar om de är vuxna.

Men innan problemen under 2013 var Öster under flera år en förening på rejäl uppgång, med en ny arena, utvecklad organisation och ett lag i allsvenskan.
– Jag drev mitt väldigt hårt hela tiden. Jag, Roar (Hansen, f.d. Öster-tränare) och Kalle (Björklund, f.d. assisterande Öster-tränare) var ju en trea som drog väldigt hårt och då kunde man stå emot mycket. När det går bra så ligger de lågt, men när det går sämre då ploppar de upp överallt. Det är rätt tungt, för då är tränaren pressad och har sitt. Då måste jag ta allt. Så var det ju och det är inget konstigt med det, för så vet jag att det är. Hade vi klarat oss kvar hade alla tyckt att det var fantastiskt.

– Jag visste hela tiden att så fort det inte går bra så kommer smällen. Så fungerar det i många föreningar så det är inget konstigt.

Allt ställdes på sin spets när Öster halkade ur allsvenskan i november förra året. Planeringen för hur föreningen skulle jobba framöver var i gång.
– Att det skulle till en förändring var vi ju alla helt inne på. Det visste vi alla att det behövdes och det var inget konstigt med det, att spelartruppen skulle bli mindre och så vidare. Men sen handlade det ju om omfattningen, hur stor den skulle bli och vad man skulle prioritera.

– När folk slutar till höger och vänster så kan du förstå att allt inte står rätt till. Jag visste ju att Peo (Jönsson, klubbchef) sa upp sig samma dag som jag, bara det att han inte ville släppa det då.

Tycker du att det här smutsar ner en så klassisk klubb som Öster?
– Ja, på sätt och vis gör det ju det. Sen tycker jag ibland att rapporteringen inte riktigt blir rättvis. Jag kunde inte säga olika saker som jag ville. När vi sålde Darijan Bojanic så stod det att vi inte skulle ha sålt honom. Det var nödvändigt att sälja honom, men Östers IF fick inga pengar för honom utan det var andra som tog de pengarna. Där tycker jag att Öster måste äga pengarna för spelarna vid försäljningar, för att kunna ha möjligheten att göra något i framtiden. Där har vi olika åsikter.

– Säljer man en spelare för ett antal miljoner vill man kunna utveckla föreningen med hjälp av de pengarna, men det sa bara: “Poff” så var de borta. Likadant med Emil Krafth: “Poff”. Då känns det lite konstigt.

Det låter inte så bra inför framtiden för Öster?
– Jag tror bara inte på det arbetssättet för framtiden. De andra som sitter där nu, som är lite bakbundna, de måste ju driva verksamheten vidare och då lever man efter det. Det var inte jag beredd på att göra, jag tyckte inte det kändes rätt.

Det måste till en förändring i Öster som du ser det?
– Ja, för att det ska kunna rulla på och för att man ska kunna ta sig vidare. Det är jag helt övertygad om. Det fungerar inte. Det är jättetragiskt. Sen är det inte säkert att jag har rätt, men det är vad jag tror.

Pressen var alltså stor på Kuno att hela tiden leverera sportsligt, med små ekonomiska medel och ständiga påstötningar från styrelsen om olika saker. Men pressen utifrån märkte inte sportchefen av allt för mycket.
– Jag hade inga problem med människorna i Växjö och så, men det var en journalist som skrev felaktiga artiklar och som skrev att jag sa vissa saker om något, som jag hade sagt i ett annat sammanhang. Det blev jag väldigt besviken på. Men annars har jag haft ett väldigt bra förhållande till människor runt omkring klubben.

Hur ser du på tränaren Andreas Thomsson och hans arbete i Öster?
– Jag tycker att han hängdes ut på ett ofördelaktigt sätt. Han passade utmärkt i Åtvidaberg och gjorde det väldigt bra där. Han gjorde ett rätt bra arbete i Öster också men fick inte gruppen att riktigt tro på spelidén, att tro på den roll som man har i laget. En del ville ha en annan roll. Det är ju ett misslyckande från Andreas sida på så sätt, att han inte lyckades med det.

Under hösten bubblade spelarkritik mot tränare Thomsson upp till ytan. En protestlista mot Thomsson skrevs under av en del spelare i truppen. Den uppgavs ha hamnat på Kunos bord.
– Jag fick aldrig den där protestlistan. Det är helt fel. Den stannade hos Johan Persson i det läget. Den har jag aldrig fått och jag har aldrig sett den. Men den har funnits, för jag frågade honom innan han slutade. Då sa han: “Den har funnits, men du har aldrig fått den”.

– Men vi hade ett möte i den vevan där det framkom olika saker. Då sa de (missnöjda spelarna): “Givetvis kommer vi att jobba vidare oavsett hur det blir” och då fanns det ingen ekonomi eller något annat för att göra någon förändring, så då körde vi vidare. Men sen gjorde vi några små omjusteringar, som att Jörgen (Petersson) gick in och körde lite mer. Vi förändrade träningsinnehållet lite och så.

Märkte du i vardagen att spelarna var missnöjda?
– Nja, det rådde nämligen delade meningar om allt det där. Det kom in spelare till mig efteråt och sa: “Det här ligger vi inte bakom, det här stöttar vi inte”. Kenny Pavey var en av dem. Han sa (om de missnöjda spelarna): “Ni säger att ni inte vet vad ni ska göra, visste ni inte det när vi vann heller då?”.

Fanns det inte tillräcklig professionalism i truppen?
– Nej, precis. Det var just det han eftersökte där. Kenny själv är en av de mest professionella spelarna som jag har träffat.

Hur kommer du följa Öster framöver?
– Självklart kommer jag att gå på matcherna, och jag är medlem och så där. Det är inga konstigheter. Jag har jättemånga goda vänner där. Ibland har man olika åsikter bara. Så är det, avslutar Kuno och ler brett.