“Jag vill ha bra år i mig när jag kommer till Djurgården”

– Jag vill komma dit när jag fortfarande kan bidra och inte bara vara där för att vara där, säger Simon Tibbling till FotbollDirekt.se. 

Vardagen i Köpenhamn är speciell, men hanterbar. 

Värre är det för Simon Tibbling, 25, att vara utan det han älskar att göra allra mest. Men han börjar kunna se en ljusning. 

– Vi har tränat i smågrupper. Typ fem-åtta stycken och utan kontakt då det är förbjudet med kroppskontakt. Sen är vi lediga på helgerna. Det är så det ser ut. Nu väntar man bara på besked om när allt kommer igång, säger Tibbling till FotbollDirekt.se och fortsätter:

– Det sista som är sagt är att viska komma igång sista maj. Man hoppas på det, men sen ska ju allt tas på regeringsnivå också. 

Med eller utan publik?

– Regeringen har ju förbjudit folksamlingar på över 500 personer fram till den 1 september. Så jag vet inte hur det skulle fungera med publik då.. 

Hur har du mått under den här tiden?

– Det är hårt att vara utan fotbollen. Hårdast är nog ovissheten. Men jag mår ju bra, jag är inte sjuk, och det ska man vara tacksam för. Vi kan träna så det är skönt. Det är ju inte i alla länder man kan göra det. För mig är det jobbigaste att rytmen försvunnit vad gäller träning och match på helgerna. Man får ta dag för dag och det är svårt för en som gillar att planera sina veckor.

I början av mars - innan coronautbrottet på riktigt slagit till i Danmark - så hamnade den förre Bröndby- och landslagsstjärnan Thomas Kahlenberg i medias skottglugg. Anledningen var att han testats positivt för corona och därmed misstänks ha kunnat sprida den vidare till ett stort antal människor i samband med en Bröndbymatch. 

– Corona hade inte kommit hit riktigt och man visste inte så mycket. Ett par dagar efter matchen så kom det fram att Kahlenberg fått corona och det blev ju lite dramatiskt. Många i klubbledningen fick sättas i karantän, även ett par assisterande tränare och någon spelare. Så ja, det var ju några märkliga dagar där. Kort därpå så blev det stopp i hela ligan så man hann knappt reflektera över det innan man satt hemma i sin lägenhet själv. 

För den danska storklubben har säsongen inte varit någon höjdare. Bröndby ligger fyra och upp till Midtjylland som leder är det alldeles för långt för att äta ikapp avståndet när serien återupptas. 

– Vi vill komma högre än fyra. Men just nu är det tredjeplatsen som är närmast. Det är rätt många matcher kvar. Nu handlar det först och främst att säkra topp-sex för då spelar vi i den så kallade mästerskapsserien, där man möter alla lagen igen. Där finns det möjlighet att klättra.

Tibbling (som lämnade Djurgården efter säsongen 2014) kom till Bröndby sommaren 2017 efter tre säsonger i Groningen. Den här säsongen har han bara spelat tolv matcher på grund av en fotskada. 

– Det tog fyra månader att komma tillbaka. Så på ett sätt har det här uppehållet varit ganska bra för mig så att jag har kunnat träna ikapp och komma bättre i form. Nu känner jag mig som innan skadan. Man saknar att spela matcher nu. 

Både Bosse Andersson och Henrik Berggren har i flertalet intervjuer sagt att de har en tröja redo den dagen du vill tillbaka till Djurgården. Många supportrar undrar när den dagen kommer. Kan du ge något svar? 

– Jag har ju två år kvar på mitt kontrakt med Bröndby... men jag tycker om Djurgården supermycket och jag ser mig själv spela där igen. Det är svårt att ge ett svar på när eftersom jag först och främst måste förhålla mig till Bröndby. 

– Det enda jag kan säga är att jag verkligen vill spela i Djurgården igen och att jag hoppas få chansen att göra det. Jag vill också komma dit när jag fortfarande kan bidra och inte bara vara där för att vara där. Jag vill fortfarande ha bra år i mig när jag kommer till Djurgården.  

Du fyller 26 år i år och har två år kvar på kontraktet. Tänker du att du ska spela vidare i utlandet ett tag innan du kommer tillbaka till Djurgården? 

– Alltså, min målsättning är att spela på så hög nivå jag kan. Jag tror att jag har en högre nivå i mig. Jag kommer försöka bevisa det när allt kommer igång igen. Sen är det ju alltid svårt att spekulera vad som kommer... 

– Jag drömmer att spela så högt som möjligt och jag drömmer även om att spela i Djurgården igen. Så det är många drömmar som ska slå in. Men förhoppningsvis blir allt fint till slut.

Minns du vad gjorde när Djurgården säkrade guldet? 

– Vi hade faktiskt träning samtidigt så jag såg inte en enda minut av matchen live. Och det kanske var lika bra. Hade jag sett att det stod 2-0 till Norrköping så vet jag inte vad jag hade gjort... 

– Man är ju så hjälplös när man inte spelar själv. Samma sak när man tittar på landslaget. Det hade varit sjukt jobbigt att se. Så det var lika bra att jag såg att de hade vänt på livescore. Jag blev så klart jätteglad. 

Slog du en bakåtvolt eller något sånt? 

– Haha, jag är för stel för det. Men jag blev enormt glad för klubbens skull. Jag vet ju hur länge alla i och runt Djurgården väntat. Det var helt fantastiskt att se alla glädjescener. 

Tror du att Djurgården har kapacitet att försvara guldet? 

– Jag tror absolut att det går. Varför inte? Det är nästan samma lag. Sen ska man nog säga att det är svårt att vinna, men det är nog ännu svårare att vinna två gånger i rad. I år blir Djurgården jagade och man har tidigare varit laget som jagar. Det blir intressant att se hur de hanterar det. 

– Sen får vi se hur allt blir. Spelas allsvenskan utan publik och hur länge då? Hur blir det med klubbarnas ekonomier? Kommer Europaspelet att spelas? Det blir en speciell säsong, men utan tvekan har Djurgården kvaliteter att vinna igen.