Blåvitt-talangen till FD: “Ett trauma – jag minns knappt situationen”
ALGARVE. Rasmus Wikström hade förberett sig noggrant inför sin första match i IFK Göteborgs starelva. Tre och en halv minut in i matchen så faller han ändå till marken med enorma smärtor och han stod inför det faktum att hans korsband hade gått av.
– Det var ett trauma. Jag minns knappt situationen och har svårt att få upp bilder från den, säger han till FotbollDirekt.se.
Rasmus beskriver sig själv som en vanlig kille från Partille som pluggar ekonomi på gymnasiet. Som fotbollsspelare ser han sig som passningsskicklig och som en bra huvudspelare. Han är även en av de unga spelare som fått chansen i IFK Göteborgs satsning under tränaren Poya Ashbaghi.
Hur ser du som en ung spelare på den förändring som IFK Göteborg genomgått?
– Jättebra, det har blivit mer modernt kan jag tycka. Man måste ju utveckla fotbollen och följa trenderna på nåt sätt och det tycker jag Blåvitt har gjort väldigt bra. Jag tycker det är stor skillnad nu om man jämför med när jag kom för sex år sedan.
Du flyttades upp till a-laget ifjol. Hur var det?
– Det var verkligen dröm för mig. Jag växte upp med Blåvitt så det är något jag alltid velat. Jag var verkligt glad och det var jävligt kul helt enkelt.
© Bildbyrån
Den elfte augusti ifjol fick Wikström beskedet att han skulle starta matchen mot Falkenberg dagen efter.
– Det var en otroligt rolig känsla. Nu är det dags, nu är det dags att visa framfötterna. Att visa vad jag går för. Nu får jag den här chansen som jag väntat på. Det var kul.
– När man får reda på det så börjar man ju fokusera. Man har haft en hel träningsvecka innan. Jag hade som mål innan säsongen att förbereda mig likadant varje veckam, även om jag hade på känn att jag inte skulle spela. Just det kändes skönt att jag innan matchen visste att jag hade förberett mig. Det kom inte som någon chock
Tre och en halv minut in i startdebuten hände ändå något som Wikström inte hade förberett sig på. Hela hans säsong ställdes plötsligt på sin spets.
– Jag kände ju att det var något som hände och som inte kändes bra, men det var så mycket adrenalin och jag försökte ändå jobba på det. Det funkade, men sen när jag skulle höja farten lite så kände jag att det var något som inte satt på plats.
Den nu 18-årige Wikström hade svårt att hantera situationen som plötsligt uppstått. Hans korsband var av.
– Det var ett trauma. Jag minns knappt situationen och har svårt att få upp bilder från den. Det var jobbigt, det var det.
Har du tittat på situationen i efterhand?
– Det har jag.
Hur kändes det?
– Det kändes bra. Det ville jag göra. Jag hade ju också som val att inte kolla på det och att bara släppa det, men jag valde ändå att kolla på det och bli bekväm med det.
IFK Göteborg och huvudtränare Poya Asbaghis stöd betydde inledningsvis väldigt mycket för Wikström.
- Poya har ringt mig flera gånger för att kolla hur det var. Speciellt i början. Nu träffar jag honom varje dag på Kamratgården, men Poya ringde mig flera gånger för att kolla läget och snacka lite.
- Det var väldigt skönt. Man kände verkligen att de tänkte på en. Samma sak med Ferran (Sibilia) och hela ledarteamet tog verkligen hand om mig. Även alla spelare. Jag kände verkligen en stöttning från hela klubben.
Wikström har inget svar på när han kommer vara tillbaka i fullt speldugligt skick.
– Det är svårt att svara på. Det kan hända mycket på vägen, men jag jobbar på varje dag. Jag tänker faktiskt inte jättemycket på när jag ska vara tillbaka utan mer att det är en lång process och att man lär sig mycket under den här tiden. Nu vet jag att det viktigaste är inte när jag kommer tillbaka utan att jag kommer tillbaka då jag kan ge hundra procent.
Kommer denna upplevelse hjälpa dig som fotbollsspelare?
– Absolut. Det har gett mig tid med hela laget. Mer tid att få in hur vi tänker då jag fortfarande är med alla våra genomgångar. Jag räknar även med att vara starkare i kroppen när jag kommer tillbaka.
– Det var en fantastiskt rolig tid, en av de bästa tiderna i mitt liv när vi spelade EM-kval och EM. Det var fantastiskt roligt och en bra erfarenhet. Vi lärde oss att vinna matcher och att verkligen arbeta som en grupp. Det lärde vi oss på kort tid
Säsongen 2020 står för dörren och för Wikströms del är det fortfarande en bit kvar till spelskick, men 18-åringen tror ändå att IFK Göteborg kommer vara ett lag att räkna med.
– Jag tycker att vi står bättre nu än vi gjorde inför förra säsongen. Jag har en jättebra känsla. Kan vi hålla kvar det vi byggde på förra året och bygga på ännu mer så kan det bli riktigt spännande.
För Rasmus Wikström gäller det nu att ta sig tillbaka ut på planen och etablera sig i Göteborg, men efter det är det spel utomlands som är målet.
– Att bli utlandsproffs och att generera pengar då.. eller en försäljning, det är mitt största mål. Det är många mål på vägen dit, men det är drömmen.
Den här artikeln handlar om:
