“Då var det kolsvart – nu på väg mot något stort”

Stormen ser ut att ha lagt sig kring Örgryte. Klubben är tillbaka i superettan efter flera år av turbulens och kaos.
– Vi har påbörjat en ny resa. Vi är i uppstarten av något nytt och stort, känns det som, säger lagkaptenen David Leinar.

Stora delar av 2000-talet har kantats av ekonomiska problem och turbulens för Örgryte. 2008 var dock ett framgångsrikt år för klubben då man hämtade hem ikonen Marcus Allbäck och avancerade till allsvenskan.

Det blev dock slutet på en topp som följdes av en djup dal. 2009 blev ett riktigt magplask då man åkte ur allsvenskan direkt, efter en katastrofal inledning på säsongen. Året därefter blev ett rejält fiasko. Då hoppades man kunna ta klivet tillbaka till allsvenskan, men det hela slutade i en tiondeplats i superettan.

Inför säsongen 2011 gick Örgryte Fotboll AB i konkurs. Det gjorde att man fick spela i division 1 och börja om på ruta ett ordentligt. Under första säsongen i landets tredje högsta serie slutade man trea och hade två poäng upp till kvalplatsen. Men efter ett år i ettan och med en ny tränar i Hans Prytz blev 2012 ett riktigt succéår för Örgryte. Klubben vann serien med fem poäng före tvåan Lund – och förlorade endast en match.

Dagens lagkapten, 33-årige David Leinar, har tillhört Öis sedan 2009 och har alltså varit med på hela resan från allsvenskan till division 1 och vidare till superettan.

– Nu i efterhand, och kanske speciellt om fyra fem år, så kommer vi nog tänka att det var hur bra som helst att det blev som det blev. Jag tror att klubben har mått jättebra av att spela i division 1 under två säsonger och hitta tillbaka till grunden någonstans. Nu har klubben fått förstå vad som är viktigt, och det är ekonomin först och främst, säger Leinar till FotbollDirekt.se.

– Våra fantastiska supportrar har nog till och med tyckt att det varit lite roligt att åka ut på landsbygden och följa oss. Det är de inte vana vid.

Hur har resan varit? Vad tänkte man när det var som tyngt?

– Det har varit flera tunga perioder. Starten i allsvenskan 2009 var hemsk. Då var allt kolsvart. Sedan ovissheten innan konkursen, då vi inte visste var vi skulle ta vägen. Skulle vi få spela vidare i superettan? Blir det en sammanslagning med Qviding, som det var snack om? Det var nästan värre att leva i ovissheten än när vi väl förstått att vi skulle spela i division 1.

Hur mycket märker man av som spelare när det är turbulens i ens klubb?

– Man märker faktiskt inte så mycket. Det tog ganska långt tid innan man förstod allvaret i det som hände här. Det var inte så enkelt att förstå att det var så illa som det var. Klubben försökte väl gömma undan det mesta också, för det är kanske inte optimalt att spelarna tänker på det.

Mittbacken Leinar har alltså stannat i klubben trots alla problem. Varför, kan nog många undra.

– Jag gillar tryggheten i att vara kvar här. Jag har trivts sen första sekunden i Örgryte och under den sista tiden har jag haft ett jobb vid sidan av i klubben också. Då har det givetvis inte lockat alls med något annat. I så fall hade det behövt vara något riktigt stort. Att spela i Norge, Danmark eller superettan bara för att få spela på heltid är inte värt det. Då jobbar jag hellre och spelar i Öis. Varför jag stannade kvar innan jag fick jobbet här, det vet jag faktiskt inte. Det bara blev så, eftersom jag trivs i Göteborg och i klubben. Då har det känts dumt att chansa på något annat.

Under sin tid i klubben har veteranen fått rejäla känslor för Örgryte och att föreningen är speciell råder det ingen tvekan om för Leinar.

– Det är ju Sveriges äldsta förening och en storklubb i Sverige. Klubben har ju nästan alltid spelat i allsvenskan och man har haft många landslagsspelare genom åren. Det har varit många stjärnor hit och dit, men ändå känns Öis som en liten och familjär förening.

– Jag är så som person, att jag fattar tycke för föreningar som jag spelar för. Jag får känslor ganska fort och så var det även med Örgryte. Vissa andra kan spela i en klubb under flera år men ändå se till sitt och sedan gärna söka sig vidare till något annat lag.

Hur är känslan nu, var befinner ni er som klubb?

– Vi har påbörjat en ny resa och vi är i uppstarten på något nytt och stort, känns det som. Vi har många unga spelare som alla kan bli riktigt bra. Det är stor skillnad mot 2009 kan man säga. Då hade vi Marcus Allbäck, Magnus Källander, Alvaro Santos, Pavel Zavadil och lite fler äldre spelare som varit med länge och gjort det bra. Så det går väl inte riktigt att jämföra med då. Men på många sätt är det roligare nu. Vi har många unga karaktärer som det ska bli spännande att få följa.

Är ni tillbaka i eliten (allsvenskan, superettan) för att stanna?

– Ja, nu är vi eliten. Men vi har ett ungt lag så jag vet inte riktigt. Det känns jättebra, vi har en vinnarmentalitet i laget och vi har börjat bra i år. Det är bara att bygga vidare på det här.

– Visst, det kanske är många spelare som inte spelat några större matcher tidigare eller varit ordinarie i seniorsammanhang så länge, men alla har en extrem talang. Och den konkurrens som vi har på alla platser kommer bara göra laget väl.

Är du som en liten pappa i laget?

– Det är ju bara jag och Christofer Bengtsson som är över 30 år. Sedan har vi några runt 25, men annars är resten runt 18-19 år och någon är 17. Så ja, det blir väl lite så att man tar på sig den rollen.

Är det orimligt för en Öis-supporter att hoppas på allsvenskan om några år?

– Vi är ju nykomlingar i superettan och har som sagt många unga spelare, så det är svårt att säga. Det finns säkert Öis-supportrar som både hoppas och tror på allsvenskan, men nej, jag tror nog att det är dumt att sätta sådana krav och mål på klubben. Det viktigaste är att de unga får fortsätta att utvecklas, sen får vi sikta på att gå upp när ekonomin och klubben är redo för det.

Ni möter Gais i år, så hur blir det att få spela ett riktigt derby igen?

– Det kommer bli hur kul som helst. Det är sådana matcher som man har längtat efter, avslutar David Leinar.