PÅ FD: SEF-chefen i stor intervju om polisens hårda linje

Har polisen förklarat krig mot läktarkulturen? Första månaden av årets allsvenska har präglats av rubriker om tuffare visitation och förbud mot OH-flaggor på läktarna. Bengaldebatten har pågått i många år men nu ser polisen ut att göra verklighet av det som tidigare mest sett ut som hot. Sef:s generalsekreterare Mats Enquist ser bekymrat på utvecklingen – i en längre intervju ger han sin syn på tuffare tag från polisen, och rädslan för en allsvensk backlash:
– Nu lägger vi plötsligt all energi på om vi ska ha tifon eller folk på klackläktarna. Det bara smällde till. Så ja, det är rätt frustrerande, säger Enquist till FotbollDirekt.se.

Tuffare visitation, förbud mot OH-flaggor, klubbar som polisanmäls på löpande band, så fort bengaler bränns på allsvenska läktare. Snackisar i upptakten av årets allsvenska säsong. Snackisar som få som följer serien sett framför sig bara för någon månad sedan.

Hur hamnade vi här? Det är Sef:s generalsekreterare Mats Enquist som ställer frågan. Han vet själv inte, har bara teorier. Polisen tycks ha bestämt sig för den tuffare linje som det i många år bara pratats om.

Inför säsongen hade Sef och SFSU (Supporterunionen) tillsammans arbetat fram en gemensam strategi för samverkan, något som man stolt konstaterade är unikt i Europa – ingen annanstans finns ett sådant gemensamt arbete mellan liga och supportrar.

Det var efter en 2018-säsong som av Sef och Enquist betraktades som en succé – få större incidenter och samtidigt flera av de största publikmatcherna i modern tid. Mats Enquist konstaterar att han inte såg det här framför sig för ett par månader sedan.

– Nej, jag såg en otroligt bra säsong framför mig. Vi hade ingenting som lurkade egentligen. Vi hade en uppstart av samverkan, nästa steg i relationen med supportergrupperingar, gemensamma projekt, att komma tillrätta, både med bra saker eller mindre bra saker. Fan vad roligt, nu tar vi det här steget som ingen annan gjort i hela Europa. Men nu lägger vi plötsligt all energi på om vi ska ha tifon eller folk på klackläktarna. Det bara smällde till. Så ja, det är rätt frustrerande, säger Enquist när FD träffar honom på Sef:s kontor i Solna.

Ett överordnat syfte kan han sluta sig till. Polisen vill komma åt och stävja bengaler på allsvenska läktare. Det är därför en instruktionsvideo om visitation från Riksidrottsförbundet kommit att användas som ett krav i arrangörstillstånden inför allsvenska matcher, det är därför polisen tog beslut om att förbjuda OH-flaggor i Sundsvall inför Gif Sundsvalls hemmamatch mot Kalmar den 20 april.

– Vi måste återpositionera oss litegrann tror jag. Vi har haft en tid där vi på den goda sidan kan säga att mycket har fungerat, det vi lade fram 2014-2015, det har rullat på. Men vi har också en del frågor som vi kanske behöver adressera lite bättre, även internt i fotbollen. Då ville vi gå tillbaka till de medel vi har, dvs prata med våra SLO:er, med våra klubbar, med supporterunionen etcetera… om vi nu har haft för mycket pyro, om det har varit för mycket rök och raketskjutningar, saker som absolut inte är okej, då är vi över gränsen för vad som är acceptabelt. Ja men då tar vi det den vägen. Hittar lösningar tillsammans, lösningar som fungerar och accepteras. Lösningar som inte drabbar fel personer.

– Istället kommer då en ångvält från sidan som säger ”nu ska vi förbjuda tifon, vi ska ha tuffare visitation och så vidare”. Det är då man känner ”wow, vänta nu, kan vi inte få jobba med våra metoder istället. De har bevisligen fungerat på många frågor, de kan fungera på även det här”. För rullar den där ångvälten in från sidan, då är frustrationen så stor att det nästan är omöjligt att ha någon diskussion om hur man tar sig framåt.

– Istället öppnar det en vidöppen dörr för olika typer av protester och motaktioner. Vi hamnar mittemellan. Det kommer vara våra läktare som antingen blir tomma, eller att det bränns utav helsicke för att visa vem som bestämmer. Eller tysta tio minuter i alla matcher så att stämningen halvvägs försvinner. Eller att folk ledsnar och inte går längre. Tusen saker som inte är positiva. Medan man istället kanske kan hitta lite lösningar och andra vägar om man är tålmodig och pratar ihop sig. Den dialogen, den fanns inte just nu den här gången.

Bengaldebatten har pågått i många år. En googling på ”bengaler” och ”tomma läktare” ger toppträffar på artiklar från 2013, 2014, 2015 och 2016. De senaste två åren tycks artiklarna och den typen av utspel ha blivit färre. Utöver att polisen valt att reducera ståplatskapaciteten i enskilda matcher så har det så här i efterhand mest framstått som tomma hot. I år tycks något ha förändrats.

Man får intrycket av att de tappat tålamodet litegrann?

– Ja, litegrann den känslan har jag också. Det är lite synd, det kommer ta minst fem år att komma på banan igen i den här relationen. Det har vi gjort, vi är där i dag. Vi har gjort precis det vi lovade i nationella strategin. Och så ledsnar man innan man kan börja arbeta med det. Vi ser det här, att ja, det är inte bra. Vi har en skyldighet att bli av med illegal pyroteknik. Men vi är i ett läge där vi kan börja lösa det nu istället för att hamna i öppet krig med våra supportar. Som är den lösningen vi inte vill ha.

Om det finns en trigger? Mats Enquist är tämligen säker på att den avbrutna cupmatchen mellan IFK Göteborg och Gais i februari satte igång en hel del.

– Ja det upplever jag definitivt. Vi hade en del pyro i slutet av förra säsongen. Vi hade storklubbarna uppe i täten länge, och då blir det mycket pyro också. Vilket gjorde att vi hade en ökning. Det är inte att det är någon ny trend, utan att det är mer att sådant händer, vi hade Hammarby högt uppe, och AIK, och de kämpade om ligatiteln och Europaplatser. Då blir det extra mycket från supportrarna. Så det hade man kanske överlevt. Men folk som inte begriper det där, de sitter och tittar på det och säger ”titta, det är en ökande trend, det här är allvarligt, hela fotbollen håller på att gå under”. Det hade man kanske kunnat bemöta och förklara, att det behöver inte alls slå igenom på samma sätt i början på den här säsongen och det finns sätt att ta de här diskussionerna så att vi håller det här nere.

– Men då hände Göteborg-Gais, och då blev det att ”nej nu är måttet rågat”. Och delvis är det ju det, Göteborg-Gais var inte okej någonstans. Det säger supportrarna själva i den här gruppen, jag vet att många pratar om behovet av självrannsakan. Men just då tyckte några att det var kul, och tänkte inte på konsekvenserna. Och det betalar vi delvis alla för nu. Det är min gissning i alla fall. Jag hoppas vi får upp en bättre diskussion än i dag. Nu har väl polisen insett att man inte direkt har en opinion med sig.

OH-förbudet i Sundsvall försvann efter en match. Tillståndskravet gällde hemmamatchen mot Kalmar, och till helgens match hemma mot Falkenberg så stod det inte längre med som ett krav i tillståndet.

Tror du att det finns en effekt i den här opinionen, lyssnar man på den?

– Absolut. Poliserna är lyhörda ibland. Men jag tror att vi också måste producera idéer om hur vi ska arbeta med frågan igen. De (polisen) har bytt otroligt mycket folk. Byggt om, stuvat om, ändrat på befälsordningar. Vi hittar bitar som fungerar sjukt bra tillsammans. Så jag skulle inte säga att polisen kollektivt… jag gillar inte det här kollektiva utpekandet. Det finns absolut bitar som fungerar otroligt bra.

– Sedan kommer de här tillståndskraven från rättsenheten som man inser… det är någon annan agenda som styr. Det är klart att de ordningspoliserna, de rättar in sig i ledet. Det är ju deras direktiv också inifrån. Då blir det bekymmer. Det som kanske är ett jättebra samarbete, det blir helt plötsligt ett känsligt samarbete. Det gäller att få tillbaka en gemensam bild av hur vi kan arbeta.

Hur gör man det?

– Träffas.

Men gör ni det då?

– Vi gjorde det rätt ofta förut, men det har varit nere ett tag. Vi har inte haft någon motpart från polisen riktigt. Vi tog beslut nu att vi ska ta arbeta för att få tillbaka de här regelbundna mötena med polisledningen, sitta tillsammans i de mötena igen.

Ni hade regelbundna möten tidigare, sedan slutade ni och nu ska ni ta upp det igen… är det ungefär så det ser ut…

– Jag säger gärna som det är: Det är inte bra nu. Jag är verkligen ingen polishatare, långt därifrån. Jag har massor av polare som är poliser. Men även de förtjänar kritik om de gör fel. Och i det här fallet tycker jag inte att de håller ihop den gemensamma strategin i sin egen organisation längre. Och att Riksidrottsförbundet verkar ha tagit plats i dialogen är rätt märkligt. De har inget mandat eller ansvar alls för vår elitfotboll. RF får gärna medverka, men inte i stället för oss.

– I det enskilda arrangemanget är alltid hemmaklubben ansvarig. Om vi går till frågor som rör elitfotbollen i stort, då är det jag som är ytterst ansvarig för att det här fungerar hos oss, samt Per Eliasson (chef för förbundets säkerhetsgrupp) som man ska prata med. Det är inte fler som behövs för att se över om det blir något fel i kedjan av händelser. Och vi arbetar med direkt mandat av våra styrelser och klubbar. Vem är det i polisen tror du?

Ingen aning….

– Inte jag heller. Jag är inte säker på att det finns någon enskild punkt att peka på. Det kan vara olika individer i olika grupperingar som drar igång saker. Det kan hända i en region, det kan hända i ett arbetslag. Vi sade att vi skulle ha en gemensam strategi och handlingsplan. Vi har slipat på den i fotbollen. Det är inte alltid helt enkelt, men i dag jobbar vi efter en väldigt tydlig idé och strategi. Både i hur vi styr arbetet, följer upp, stöttar och bestraffar. Vi har en jättetydlig idé och den kör vi hundra procent efter. Och blir det dikeskörning som det blivit några gånger i övergången till det nya arbetssättet, då reder vi ut det och går vidare. Men det finns alltid någon att skicka frågan till.

– Här skulle det vara otroligt skönt att kunna säga till polisen: Vi behöver ett par utredare och några åklagare som kan ta de värsta fallen efter heta matcher och så vidare. Och sedan göra snabbrättegångar mot de verkligen begått de värsta brotten. Det skulle underlätta enormt mycket för klubbarna, då kan de ta hand om resten. Men, ”vi väljer att lägga trycket på er istället”, säger de. Eller, ingen säger det, det vore nästan lättare om man gick till någon och sade, ”vad är ditt svar?”. Och så svarar det, ”nej, vi gör inte så”. Men det är typ 27 000 anställda. Du kan prata med vem du vill nästan, du får ungefär samma nivå, höjd på svaret. Att, ”jag tycker så här”.

De möten ni haft, vilka är det ni pratat med…

– Vi hade bra möten med Erik Nord och Micke Berkesand, de var tidigare utsedda för att hålla ihop det. De har ersatts med just nu ingenting tycker jag. Återigen, jag vill inte trycka någonting i någons ansikte, men de nya personer som kommit verkar inte ha samma mandat inom polisen. Visst vi har möten, men… (rycker på axlarna).

Får man känslan av att det här har gått fram till dem?

– Vi har sagt att vi vill få tillbaka en dialog. Och den skall vara med oss som detta berör. Före sommaren ska det vara uppe men det går inte fort. Man får ha tålamod.

Den incident som kanske fick allra störst uppmärksamhet i fjol kom i derbyt mellan Hammarby och Djurgården, när en bengal kastades från Djurgårdsklacken upp mot sittplatsläktaren, och en stol rycktes loss och kastades mot en fotograf. Två personer identifierades och straffades. Djurgården anmäldes till disciplinnämnden men friades. Precis så som det borde gå till anser Enquist. Straffa individerna istället för kollektivet. Desto större blir frustrationen när en av de två våldsverkarna i derbyt fick sitt straff förkortat.

– De typer som tappar skallen helt och begår dumheter i närmaste ledet: De ska vi komma åt. De får acceptera: Kastar du stolen i fotografens huvud, då ska du faktiskt inte vara här på några år minst, för det är en ganska allvarlig grej. Och det av alla grejer väljer rättsmyndigheten att dra ner på, tillträdesförbudet, såg du det? Det blev bara sex månader till sist. Merparten av straffet dessutom under vintern när det inte är fotboll. Då undrar man ju.

– I de flesta andra länder, där är det tre år direkt. Om du går på en match och tappar huvudet litegrann… du hoppar inte sönder en stol och kastar den på en fotograf. Det är inget beteende bland vanligt folk, för att man råkar tappa huvudet litegrann. Detta är värre. Då får man finna sig i ett längre straff också.

Den delen, det har inte ni med att göra egentligen. Det är polisens del…

– Men det händer inte så mycket tyvärr. De lägger ner de anmälningarna och verkar inte bry sig så mycket. Framför allt i Stockholm.

Förbudet mot bengaler är förstås inget nytt. Men nu finns också i praktiken ett strikt arrangörsansvar för klubbarna, vilket gör att klubbarna som arrangörer nu begår lagbrott i alla matcher där det bränns så lite som en bengal på läktarna. Det är upp till arrangören (m a o hemmalaget i matchen) att se till så att inga bengaler förs in på arenan.

Ett fullständigt mission impossible, säger Mats Enquist. Klubbarnas (läs storklubbarnas) säkerhetschefer är de som får ta smällen. Folk som Djurgårdens Mats Jonsson, Hammarbys Göran Rickmer, AIK:s Henrik Koch och Malmös Patrik Jandelin riskerar att lagföras.

– Det är en väldigt tydlig riktningsförändring, där hela idén är att sätta dit klubben, och skyffla över allt i knäet på klubbarna. Nu ska man ha strikt ansvar på arrangören, att ingen pyroteknik ska brännas. Om det bränns pyroteknik så blir du åtalad. Vem vill vara arrangör då? Jag skulle inte vilja vara det, för jag inser att jag skulle bli åtalad. Vad jag än gör, hur kraftigt jag än agerar så kommer jag aldrig att kunna garantera att ingen pyroteknik bränns på arenan. Vill någon bränna så kommer de göra det.

– Effekten blir att arrangemangsansvariga blir åtalade, och förmodligen dömda. Blir de det, då har de inte rätten att vara arrangör längre. Sedan dömer du nästa och nästa, till sist tar det slut på folk. Folk säger, ”är du dum i huvudet, inte en chans att jag står som arrangör på det här”. Någon måste någonstans på rättsavdelningen säga, att ”det här skakar om dem så mycket så nu fixar de det här. Och så tror de på fullt allvar att det går att lösa problemet genom tuffare tag mot klubbarna. Det är verkligen inte min bild. Den dagen folk vill bränna pyroteknik så kommer de göra det. De skiter i om klubben drabbas, eller om Mats Jonsson blir av med rätten att vara arrangör, om fotbollen skadas, spelar ingen roll. Det är en grej att visa upp sig mot systemet som just nu hotar dem. Att vi bestämmer minsann själva.

Mats Enquist understryker flera gånger i intervjun att samarbetet med polisen också paradoxalt nog fungerar bra. Precis som med fotbollssupportrar är det viktigt att skilja på individ och kollektiv.

– I många delar är de väldigt bra, jag vill verkligen vara noga med det. Det finns så många bra poliser som jobbar med oss, som gör ett fantastiskt arbete med arrangemangen. Den operativa delen är oftast otroligt bra. Det här är högre upp i leden, på något okänt ställe, som satt fart på några jurister som börjat använda tillståndstrappan som ett verktyg. Vad kom det i från? Jag vet inte, jag vet inte vem det är. Det är knappast någon som jobbar nära oss, det är jag ganska säker på. Då borde man fatta att detta endast ökar problematiken. Men någon eller några är det som har satt fart på det. Ingen som pratat med oss i alla fall.

– Vi vill inte förstöra en bra supporterkultur, den är ju fantastisk. Jag vill inte få ett tifoförbud. Men förr eller senare kommer vi inte stå emot myndigheten heller. Vi är ingen anarkistisk rörelse, vi är en fotbollsrörelse. Vi älskar våra supportrar, våra tifon och våra flaggor. Men om det händer saker där som gör att vi får en myndighet som tvålar dit oss, vi orkar inte stå emot hur länge som helst heller. Förr eller senare så viker vi oss. Inte utan fajt, men. Vi är inte anarkister, vi är fotboll. Till slut är vi tvungna att rätta oss efter beslut.

Vad ser du framför dig, är nolltolerans och tomma läktare något som faktiskt är på väg att hända?

– Jag tror att fotbollen är för stark till slut för att bli hanterad på det här sättet. Väldigt mycket är väldigt bra, och det får inte förstöras! Det måste bli mer proportionerliga lösningar än detta. Gräv lite i det, försök hitta vilket land i Europa där stenhårda polisrestriktioner har lett till både att läktarkulturen har överlevt och att ordningen är god. Lycka till. Du hittar inget. Jag tror fortfarande att vi är på den rätta vägen. Men det är jag det.