FD:s krönikör: ”Detta var mycket av vad vi redan sett, AIK”

BLOGG MED FOTBOLLDIREKTS KRÖNIKÖR MAGNUS ÖSTERBERG:
Det är ”bara” cupen. Det är tidigt på säsongen. Vi vet detta, men det är ju fullständigt omöjligt att inte värdera det vi ser ändå, det är ju lika för alla oavsett detta. Eller hur? Malmö försvann, IFK Norrköping försvann och fler än de. Men hur är läget egentligen? Och alla är ju inte med längre…

Nu är gruppspelet över, dessutom är det nu klart vilka som har överlevt kvarts- och semifinaler. BK Häcken – AFC Eskilstuna är det finalpar vi har att se framemot. Det är ren fakta och för mig är, åtminstone, AFC:s deltagande en rejäl överraskning.

Jag ska inte backa bandet längre än lördagens första semifinal: Djurgården-Häcken. Jag har sett många, inte alla, men många matcher av de gruppspelsmatcher som spelats och skulle nog sätta den här semifinalen som den bästa av matcher hittills. Varför?

För farten, för kvaliteten(främst i första halvleken) och för att det på riktigt kändes som en match där det var tävling på riktigt. Båda kamp och kvalitet var av hög kvalitet. Jag har inte sett allt men av det jag sett så var det här bra .

***

Djurgården är utan tvivel ett annat lag än ifjol och kommer att ha en annan prägel, det måste man ge firma Bergstrand & Lagerlöf (och Bosse Andersson).
Det är lite rakare i offensiven, inte minst genom Buya Turays djupledshot men det är också lite svajigare defensivt (utan Erik Berg).
Jag har svårt att se att DIF ska utmana för en topp 3 men sannolikt hamnar man högre upp än ifjol tack vare en mer fartfylld och effektiv offensiv. Astrit Ajdarevic är inte i fullt slag ännu, när han är redo för 90 minuter kommer Djurgården att bli ytterligare en nivå svårare att bemästra. Djurgårdens främsta hot är vilken bredd man har i backlinjen. Jag är inte övertygad.

BK Häcken under Andreas Alm har jobbat på i ”radioskugga” och har sett sylvassa ut hela cupspelet. De ser ut som ett lag som tränats av Andreas Alm: de vet vad de ska göra.

Jag gillar tränare som gör det med lag. Hatten av Mr Alm.

***

Hammarby åkte ut i kvartsfinal mot Djurgården och man kan inte säga att det var orättvist. Förhoppningarna på Södermalm är höga och så har det inte varit på ett par år. I alla fall inte rättmätigt. Europaspel är det bara att glömma (efter AIK:s förlust) vilket såklart är surt.

Å andra sidan ska man förtjäna spel i Europa av egen kraft. Vad det verkar ansluter Vidar Örn Kjartansson till grönvitt och det är en förstärkning på alla plan. Stefan Billborns trupp ser starkare ut och ännu mer tid att bygga ihop truppen kanske är bra.

***

IFK Norrköping är ett gäng jag alltid haft ett gott öga till och sortin ur cupen var en negativ händelse för mig, jag trodde mer om bygget. Känner jag Jens Gustavsson rätt lär Peking vara riktigt vasst när det gäller men frågetecken finns såklart. Har han tätat luckan efter Ante Johansson (som nu styr i Halmstad BK:s försvar)? Kan Jordan Larsson visa sin spets? Kan ”Alle” Fransson blomstra ackompanjerad av den, på allsvenska nivån, strålande Simon Thern?

***

Kan någon förklara hur Helsingborgs IF kan gråta ut (och bevisligen) ha en usel ekonomi för att inom ett par dagar presentera två nyförvärv? Jag. Fattar. Ingenting.

***

Malmö FF är i mina ögon favoriter i alla matcher de spelar( på svensk mark) och en given kandidat till SM-guldet. Jo-Inge Berget som senaste nyförvärv är mer eller mindre ett statement till övriga om att de tar vad de vill ha. Sortin ur cupen visat deras dödlighet och Rösler för jobba på.
Pressen på guld är skyhög.

***

Tillbaka till AIK-AFC. AIK var bra i första halvleken, skapade chanser och såg nästan sådär ”tunga att möta och Råsunda-mässiga” ut.
Sen gjorde man 1-0 och strutstaktiken att köra skallen i sanden, huvudet i skalet – likt en sköldpadda – och allmänt passiva smög sig in. Det gick ärligt talat åt helvete. Norling var inte nöjd av förklarliga skäl, men det var också, i mina ögon, väldigt mycket av det vi sett innan.

***

Nu blir det några veckor av putsande, fixande och säkert även mixtrande med trupperna på många håll. Det närmar sig och en sak är säker: Allsvenskan 2019 kommer att bli det bästa och mest rafflande vi har sett på väldigt länge. Kasta Premier League och Champions League. Vi är Allsvenskan. Låt det börja.