Succé, sen rök korsbandet – nu mot AIK-comeback: ”Jag får gåshud”

SUNDSVALL. Daniel Sundgrens tilltänkta ersättare fick en drömstart på sin AIK-karriär med mål i debuten på Friends arena. Succén var redan ett faktum när olyckan var framme. I en lång intervju med FD berättar Robert Lundström, 29, om kampen för att komma tillbaka från sin korsbandsskada, hur det känns att vinna SM-guld som skadad spelare, Henok Goitoms betydelse för laget och hur supportarnas kärlek sporrar honom att komma tillbaka.
– Man vill ge tillbaka all kärlek, det är det som motiverar mig i vardagen, säger han till FotbollDirekt.se.

När Daniel Sundgren plötsligt insjuknade hösten 2017 och framtiden var oviss så valde AIK att gå efter en ersättare.

Lösningen blev Robert Lundström från norska Vålerengen. En spelare som varit på AIK-tapeten redan under hans tid i Gif Sundsvall. Och ”Robban” kunde inte fått en bättre start i sin nya klubb.

Till synes helt obekymrad över att spela inför 30 000 fans på Friends arena satte han lagets första mål för säsongen i premiären mot Dalkurd (2-0).

I sin nya wingbackposition gick allt som på räls och Lundström låg bakom flera mål i de första omgångarna. Formtoppen var där direkt och allt gick som på räls – fram till den femte omgången hemma mot IFK Göteborg.

Matchen hann bara spelas i sex minuter innan olyckan var framme. Lundström störtade fram längs högerkanten, tappade balansen i en duell med Blåvitts Billy Nordström och vänsterknäet vek sig. Lundström vred sig i plågor och befarade snabbt det värsta. För AIK:s del var det ännu en i raden av allvarliga incidenter efter Jesper Nyholms benbrott och Nils-Eric Johanssons hjärtfel som tvingade honom att lägga skorna på hyllan.

LÄS: STORA PENGAR FÖRSVINNER FÖR AIK FÖR STJÄRNAN

För laget blev ju allt bra till sist. SM-guldet säkrades trots alla motgångar och för Robert Lundström väntar en viktig försäsong. FD träffade wingbacken i hemstaden Sundsvall innan årsskiftet. Sju månader efter operationen har Lundström börjat träna lätt med boll igen.

– Rehaben går framåt. Jag är trött på att säga det, men varje dag känns som ett steg framåt. Allt går bra och comebacken närmar sig dag för dag, säger han till FotbollDirekt.se.

Du var och tränade med Linus Hallenius och Dennis Olsson i Giffarna i dag såg jag.
– Ja, precis vi har kört några pass tillsammans. Fyra veckor innan serien tog slut klev jag ut på Friends och körde lite med boll. Sen dess måste jag säga att det gått otroligt mycket framåt. Jag minns första passet och jämför det med nu. Jag har verkligen börjat känna att fotbollen i mig börjar komma tillbaka.

Robert Lundström skötte stora delar av vinterns rehab i hemstaden Sundsvall.

Planen är att Lundström ska stegra träningen successivt och han hoppas kunna trycka på lite mer och kanske gå in i lättare kollektiv träning när AIK åker till Dubai på träningsläger i slutet av januari.

Hur minns du situationen när du fick skadan?
– Jag minns framförallt att det väldigt många tankar på en och samma gång. Jag hade fått en väldigt bra start i klubben och kände direkt i situationen att det var något som var fel. Något annorlunda som jag aldrig känt förut. Nej, det var många tankar alltså… en väldigt jobbig känsla.

Hörde du att det klickade i knät?
– Ja, det klickade till. Det hade jag aldrig hört förut så jag tänkte ju direkt att det här är allvarligt. Smärtan var enorm de första minuterna.

Tiden efteråt när du fick beskedet och operationen. Hur var det, när du inte kunde göra något?
– Jag minns att jag åkte hem till Sundsvall och umgicks med nära och kära. Det var skönt att få mycket tröst därifrån eftersom det var en jobbig tid att bearbeta. Men det kändes som att jag ganska snabbt bestämde mig för att fokusera på att snabbt komma tillbaka. Jag började med min rehab och det är klart att det var tufft i början. Jag har ju haft turen innan att aldrig åka på någon allvarlig skada.

Du fick ju verkligen en drömstart i AIK, det kunde inte gått så mycket bättre för dig, och sen kom den här smällen?
– Nej, jag fick ju verkligen en drömstart i klubben. Mål i debuten på Friends och bidragande till många poäng där i början av säsongen. Skadan kom verkligen olägligt eftersom jag precis skrivit på och fått en så bra start. Det kändes som jag hittade formtoppen direkt. Klart att det var olyckligt men jag ska bevisa att jag är minst lika bra som då när jag kommer tillbaka.

Lundström var ännu en i raden av tunga AIK-besked. Han berättar att han känt ett stort stöd både från klubben och supportrarna.

– När AIK hörde av sig till mig så var det ju i samband med Sundgrens avbrott. Det var han det började med, sen kom Nisses hjärtproblem, Nyholms benbrott och sen var det jag. Klart att vi har pratat mycket och jag har känt ett stort stöd från alla i laget och i ledningen. Men även ett fantastiskt stöd från supportrarna. De skriver mycket och ger kärlek. Man känner att de vill ha tillbaka mig på planen och det ger mig motivation att jobba hårdare för att komma tillbaka. Man vill ge tillbaka all kärlek, det är det som motiverar mig i vardagen.

Lundström kom fram i Gif Sundsvall och värvades till Vålerengen sommaren 2015. Två och ett halvt år senare blev det AIK. Även om Osloklubben inte är någon småklubb så är det klart att trycket och förväntningarna som gäller i AIK är något annat. Men för Lundström var det uppenbarligen inte så att pressen att vinna guld tyngde honom i den nya klubben.

Alla spelare trivs nog inte med det hårda klimatet och förväntningarna som är i AIK, men det gick bra för dig?
– Jag förstår vad du menar. Men för mig kändes det snarare som jag växte av allt tryck som var i klubben och på arenan. Å andra sidan är det nog en annan sak när det går dåligt, det var jag ju inte riktigt med om utan hade turen att det gick bra.

– Men för min del… alltså när jag gick ut på premiären fick jag gåshud redan på uppvärmingen av supportrarnas sång. När jag tänker tillbaka och kollar på klipp från mitt mål så ryser jag fortfarande litegrann. Det var mäktigt, det är ju något speciellt med att spela på Friends inför AIK:s fans. Det måste jag säga. Jag fick ju spela en ett par derbyn och mot Malmö och Göteborg innan jag skadade mig.

– Jag får nästan gåshud nu också när jag tänker på få komma tillbaka och spela på Friends igen.

Får man någon varning från ledningen när man värvas, typ ”det här är förväntningarna som gäller”?
– Nej, men alltså jag hade ju bra koll på AIK sen innan. Att det är en klubb med höga förväntningar på sig. Det är press att levererera och det visste jag ju om. AIK är en storklubb med allt vad det innebär och det kändes bara inspirerande att skriva på och spela här.

Guld direkt, du är hundraprocentig!
– Haha, ja precis. Det blev inget ”nästa år, då jävlar” som fansen brukar säga tror jag. Jag tycker ändå att jag hann bidra mycket på den korta tid jag spelade. Samtidigt känns det längesen nu. Men jag är otroligt stolt över laget och att alla AIK:are fått uppleva det här guldet efter alla motgångar som varit. Det var ett fint slut på året.

– Det ska bli fantastiskt roligt att försöka försvara guldet och spela i Champions League.

Hur kände du när du firade guldet. Jag menar, du skadade dig tidigt – var det samma glädje för dig som för spelarna som varit med hela vägen?
– Klart det var en speciell känsla. Hade jag spelat hela tiden så hade det kanske känts lite annorlunda. Men som sagt, jag känner ändå att jag bidrog till många poäng i säsongsstarten.

Tog du det lugnt på dansgolvet på guldfesten och allt firande därefter?
– Haha, ja! Jag minns att det var folk som skrek att jag skulle sluta hoppa runt. Att jag skulle ta det lugnt med mitt knä. Det blev ganska lugnt på dansgolvet faktiskt. Samtidigt ville man ju fira ordentligt, man vet aldrig när man vinner guld igen. Det var en vecka som jag aldrig kommer glömma.

Det var smånära att AIK sjabblade bort guldet, men när kände du att ni skulle ta det?
– Jag hade en bra känsla hela året. Att med det här laget ska det bara bli guld. Visst blev det en del oro, speciellt när man satt på läktaren, men någonstans så hade vi ett fantastiskt lag och var oerhört svåra att slå.

– Matcherna som imponerade mest under hösten? Då vill jag nog lyfta Häcken på hemmaplan. De var med i toppen och hade gjort en jäkla massa mål. De var i superform och så går vi ut och kör över dem med 3-0 i en på förhand väldigt svår match. Sen går det inte att glömma Östersund på bortaplan där vi vinner med en man mindre.

Hann du bli nervös nere i Kalmar då?
– Lite ändå. Jag satt med livescore uppe när Norrköping gjorde 1-0 och så gör vi mål direkt efter det nästan. Man hann bli nervös, en fast situation eller så och det kunde blivit drama i slutet, men det var ganska lugnt till slut.

När du skadade dig sa du på er hemsida att ”fotbollen aldrig varit så rolig”. Hur menade du?
– Det är något speciellt att spela i AIK. Det är så många som bryr sig. Och man känner sig… jag vet inte, det är en speciell känsla för mig. Att kliva in framför supportrarna som skapar en sån fantastisk inramning. Jag växte som spelare av det och det var en glädje att gå till träningarna och matcherna varje dag. Så roligt har jag aldrig känt att det varit att spela fotboll.

Du kom in i laget snabbt på wingbacken?
– Ja, på försäsongen var det lite ovant. Men jag har alltid varit en offensiv spelare som gillar att bidra framåt och försöka göra poäng. I den här rollen vågar man gå framåt ännu mer för det finns nästan alltid någon som täcker bakom. Det känns som en optimal position för mig.

Många har snackat om den goda sammanhållningen som en guldfaktor.
– Ja, det är mycket Goitoms förtjänst tycker jag. Det är han som klivit fram som kapten och fått ihop laget. Vi har haft gott om aktiviteter utanför planen och det har nog varit starkt bidragande, det tror jag.

Vilka hänger du mest med?
– Jag umgås mest med Rasmus Lindkvist, Oscar Linnér och Robin Jansson. Det är väl framförallt dem. Men som sagt, man klickar med alla i laget, det är det skönaste laget jag spelat i.

Nämn tre nycklar till guldet.
– Då säger jag sammanhållningen i laget, tydligheten i att alla har en klar roll och sen vinnarmentaliteten. Det är nästan bara vinnare i laget. Sebastian Larsson bidrog mycket i träning när det gäller den saken när han kom hem.

Vem var bäst i laget?
– Kristoffer Olsson. En fantastisk säsong där man i många matcher bara suttit och njutit. Han har haft ett jävligt bra flow, hittat självförtroendet, det är jättekul för man unnar en sån kille all framgång. När han vände upp med bollen var han bäst i allsvenskan.

Nytt år, nya möjligheter – när siktar du på comeback i match?
– Jag siktar på premiären men samtidigt måste ju allt kännas bra. Jag har inte satt upp något mål utan vill att kroppen ska kännas helt bra. Vi får se när det blir, men jag jobbar hårt varje dag för att komma tillbaka så snabbt som möjligt.

Kristoffer Olsson försvinner och förmodligen även Alexander Milosevic, kan ni bli lika bra nästa säsong?
– Jo, men det tror jag absolut. Det är kanske för tidigt att säga, men vi är AIK och kommer alltid att slåss om guldet. Jag tror och hoppas att vi är minst lika bra 2019.

Nu har du ju varit utomlands och spelat, men har du fortfarande drömmar om att komma ut igen – eller ser du dig i AIK för lång tid framöver?
– Som fotbollsspelare vill man i grund och botten alltid se hur långt man kan gå. Samtidigt trivs jag väldigt bra i Stockholm och i AIK. Jag känner verkligen ingen stress. För det första måste jag komma tillbaka i full form och så får vi ta resten därifrån.

Tuff konkurrens när du kommer tillbaka va?
– Ja, absolut. Det visste jag när jag kom hit. Spelar man i en storklubb som AIK är så kommer det alltid vara kamp om platserna. Det blir alla bättre av så det kommer jag förhoppningsvis bara växa av.

Vilka tror du utmanar er om guldet?
– Man måste väl säga MFF eftersom de sett så starka ut sen tränarbytet. De kommer nog bara bli bättre så det gäller för oss att också höja nivån ytterligare. Kanske vässa till offensiven lite till och ha en tydlig plan B när vi ligger under för att vända matcherna. Sen är Norrköping alltid Norrköping. De kommer ligga bakom och flåsa oss i nacken.

Du kom fram i Gif Sundsvall och är härifrån stan, vad säger du om deras säsong?
– Jag tror jag satt i Radio Råsunda-podden och tippade dem åtta. Och de slutade ju åtta till slut. En väldigt bra säsong med tanke på hur nederlagstippat laget var. Folk trodde ju att Giffarna skulle åka ur, men det tycket jag var helt fel eftersom jag sett en försäsongsmatch där de spelade väldigt fin fotboll. Giffarna har gjort det extremt bra med tanke på förutsättningarna som råder med en dålig ekonomi. Imponerande!

Kan du tänka dig att spela för klubben igen någon gång i framtiden?
– Det kan jag göra. Sen vet jag inte om det blir så. Men man är ju från stan och det är inte alls omöjligt att jag spelar i Giffarna någon gång i framtiden. Det är klart att känslorna finns kvar. Men just nu är jag i AIK och har höga ambitioner med det, så vi får höras om det igen om ett par år.