KRÖNIKA: Uppmaningen till Janne – ”Släpp fram fler allsvenska spelare”

Det har väl aldrig varit något uttalat krav, men för att komma med i en landslagstrupp har man mer eller mindre behövt ha en arbetsgivare utanför Sveriges gränser. Nu har Andreas Granqvist (Helsingborg) och Sebastian Larsson (AIK) ”tackat ja”, innebär det att dörren är öppen för andra som spelar på hemmaplan?

”Han är för bra för allsvenskan, men platsar ändå inte i landslaget”.

”Han platsar inte i sin utländska klubb men får ändå spela landskamperna”.

Testa att väga de två meningarna mot varandra och ni bör hitta en form av motsatsförhållande.

***

Det är alltid upp till förbundskaptenen när det är dags att plocka ut en landslagstrupp och det är med all säkerhet ingen enkel uppgift. Samlingarna är ofta bara några dagar långa och att röra om allt för mycket riskerar att ge negativa ringar på vattnet och försvåra den process det är att förbereda laget. Det är så klart en fantastisk möjlighet att få vraka och välja bland landets alla fotbollsspelare men knappast enkelt.

***

En klubblagstränare ser sina spelare i träning mer eller mindre varenda dag i träning och/eller match. Man får stenkoll på var spelaren befinner sig när det gäller dagsform.

Som förbundskapten blir det ett annat arbetssätt. Man får lita till spelaren och vad andra säger + det man ser med sina egna ögon (antagligen inte alltid live). Man måste lita mer på sin känsla utan att med säkerhet veta. Det är klart att det med det i åtanke blir naturligt för en förbundskapten att ta ut de spelare han känner bäst.

***

Janne Andersson har förlängt sitt kontrakt över VM 2022 vilket ligger fyra år bort. En snabb titt på åldersstrukturen gör att vi sannolikt lär behöva byta ut en hel del av de som representerade Sverige i VM den nyss avslutade(?) sommaren. Oavsett om vi lyckas kvalificera oss för det VM:et (som ju spelas sent på året) eller inte behöver det ske ett generationsskifte på vägen.

***

Det är så enkelt att ropa på nya namn som ”borde” vara med men faktum är ju faktiskt att nya spelare också måste få tid på sig och Janne Andersson måste få tid att lära känna dessa. Kanske kan Nations League vara ett sådant tillfälle framöver, där det i alla fall är mer skapt läge än den turné som sker i januari månad där cirka 0 procent av spelarna befinner sig i tävlingssäsong.

***

Som förbundskapten ska man nå de mästerskap som ligger inom ramen för ens kontrakt men också en form av processarbete som innebär föryngring. Det är precis som för en klubblagstränare en balansgång mellan att fokusera på kortsiktiga resultat och samtidigt ett längre utvecklingsperspektiv.

***

Det har pratats länge om att allsvenskan inte är tillräckligt bra för att kunna ge spelarna det som krävs för internationellt spel med landslaget, men det synar jag verkligen. Självklart befinner sig en spelare som spelar regelbundet i Premier League, Bundesliga eller motsvarade ligor i en miljö som har mer av både kvalitet och tempo. Vi kan knappast säga annat och verka trovärdiga.

Sitter man dock fast på en bänk och inte får speltid kan det väl omöjligt vara bättre än att spela varje vecka i allsvenskan? Är serien så dålig kan vi lika gärna lägga ner den.

***

Sverige är ett litet fotbollsland om vi ställer oss jämte landen med de bästa ligorna, inget snack om det. Men jag vill bestämt hävda att allsvenskan har blivit bättre och bättre. Om nu landslagschansen ”lever” trots spel på hemmaplan kanske det ytterligare kan öka kvaliteten på serien och vi därmed får fortsätta att höja kvaliteten på serien.

Att Sebastian Larsson och Andreas Granqvist(vars Helsingborg väl spelar allsvenskt 2019?) tackat ja torde innebära att de har haft samtal med Janne Andersson om detta, att han kunna ta med dessa två även i framtiden.

Om det här är en förändrad syn på allsvenskan eller om det ”bara” handlar om att kunna plocka ut ”säkra kort” återstår att se. Jag vet i alla fall vad jag hoppas på.