LÅNGLÄSNING: Sprängde Zlatan-gränsen – nu är AIK:s sportchef störst av alla
DUBAI/STOCKHOLM. AIK har genomfört svensk fotbolls största transfer någonsin. För FD berättar Björn Wesström om tankarna kring Isak-affären och hur det är att plötsligt sitta med en fet pengabunt. Dessutom rankar han sina bästa och sämsta transfers och resonerar kring framtiden som sportchef i klubben.
I början på 2000-talet slår Zlatan Ibrahimovic igenom med dunder och brak i Malmö FF och 2001 säljs han till Ajax för 82,5 miljoner kronor. MFF:s dåvarande sportchef Hasse Borg har i sedan dess varit den sportchef som genomfört den största transfern någonsin i svensk fotbollshistoria. Rekordet stod sig till den 23 januari 2017 när AIK sålde Alexander Isak till Borussia Dortmund för 90 miljoner kronor.
Mitt i hetluften fanns AIK:s sportchef Björn Wesström och med ett par veckors distans till den historiska transfern börjar han landa i vad som skett.
– Det är klart att man blir ju påmind på olika sätt varje dag om vad det är för någonting som hänt, och även de olika perspektiven på övergången. Hur omvärlden funderar och värderar, hur AIK:s supportrar och medlemmar funderar, hur journalister resonerar och hur vi själva behöver ta hand om det som blir kvar. Både det hålet som blir kvar i truppen, den sportsliga effekten, men även den bunten pengar som faktiskt kommer in, säger han till FotbollDirekt.se.
Ser du det som en milstolpe i din karriär?
– Det är klart att allting som är rekordartat har en påverkan på vad du har gjort och hur du ser på vad som har hänt. Jag tror att transfern är mer än dubbelt så stor ur ett nettoperspektiv mot vad AIK gjort tidigare. Det är klart att det är extraordinärt på alla sätt, och det är vad som har varit målet hela tiden.
– Många har säkert funderingar på hur en sådan här affär går till, vad det är för upplägg och hur man genomför den. Det man kan sammanfatta det med är att hela idén från dag ett har varit att få ut mesta möjliga netto till AIK. Om en väg kan ge en krona mer på banken än en annan så har vi valt att ta den vägen.
Då kan man tolka det som att Dortmund budade över Real Madrid?
– Till exempel så är det kanske en av delarna. Det har också handlat om vilka vi ska jobba med i den här affären.
Enligt Fotbollskanalen ska agenten Vlado Lemic fått omkring 20 miljoner kronor för sitt arbete med att möjliggöra affären med Dortmund. Wesström har förståelse för supportrarnas reaktioner, men menar att det är en del av spelets gång.
– Det är många som har åsikter att det finns andra människor som tjänar pengar på AIK:s affärer. Men i min värld blir det i slutändan pengarna på banken som räknas. Så länge AIK får ut mesta möjliga netto är det en konsekvens som vi får vara beredda att ta.
Känner du en extra stolthet med tanke på att Isak var en egen produkt?
– Ja, det känns faktiskt extra bra eftersom det får en massa andra effekter. Det är klart att om vi scoutar och köper en spelare som vi säljer vidare på samma sätt, ja då får den delen av organisationen ett lyft utifrån att man klarar av att träffa rätt. I det här fallet är det en massa interna värden i klubben som stärks enormt. Från vår akademi och ledarna som finns där till knatteskolespelaren som ser att det är fullt möjligt att göra den här resan.
Roma, Real Madrid och Dortmund var bara några av intressenterna. Hur var det att sitta vid förhandlingsbordet med den typen av storklubbar?
– Det är inte varje dag, men det är inte heller helt ovant. Vi sålde Robin Quaison till Palermo. Vi sålde Eero Markkanen till Real Madrid där det fortfarande är samma vd. Vi har gjort det förut men absolut inte på den här nivån och med den här typen av spelare. Men det förändrar inte direkt samtalet som på många sätt är samma sak. Det är fortfarande en fotbollstransfer om en spelare som går mellan två klubbar. Den väsentliga skillnaden är nollorna på bankkontot.
Hur gör man för att värdera en sådan här supertalang?
– Det är något som växer fram i processen där köparna är de som bestämmer värdet. Vi kan bestämma och säga att vi inte säljer för under 100 kronor. Då är allt över den summan extraordinärt. Det är klart att jag har stött på ganska många under den här processen som sagt att de nivåer som vi är uppe och diskuterar på är omöjliga och att det kommer att förstöra affären fullständigt. Så det finns olika personer som värderar på olika sätt.
Nu när ni sålt Isak och Ebenezer Ofori för över 100 miljoner kronor. Blir det inte svårare att hålla kostnaderna nere. Jag tänker att spelare, agenter och säljande klubbar nu vet om att ni har resurser?
– Det kan säkert vara så att klubbar och spelare tycker att ni har ju pengar. Men hur AIK ska spendera sina pengar bestämmer ju AIK. Det är inte någon annan som gör det. AIK kommer betala det som AIK tycker är en bra affär. Oavsett om vi ska köpa en ny gräsklippare eller köpa en forward så kommer det inte vara en annan prisbild utifrån vår ekonomi.
Men är det inte lätt att falla för frestelser som nyrik?
– Nja, lätt och lätt. Det kanske det är. Samtidigt är vi nog ganska duktiga på att påminna oss om vad som tagit oss dit vi är idag. Vi är en stabil toppklubb i allsvenskan som gör relativt mycket transfers. Det är det som bygger vår bas och grund. Det är inte så att vi köpt en mängd färdiga spelare som bidragit till AIK på kort sikt. Utan vårt arbetssätt har varit så under fem till tio år där jag varit en del av processen. Vår filosofiska inställning till arbetssättet kommer inte förändras bara för att det finns gott om pengar på banken.
Det blir alltså ingen ny kock som ni hade under Champions League-åren?
– Haha. Vi har redan en alldeles förträfflig kökschef i Susanne på Karlberg! Och henne skulle vi inte byta ut för en miljard kan jag säga.
Vad är en bra transfer för dig?
– En bra transfer för mig är Ebenezer Ofori. Utifrån att man scoutar en spelare med väldigt hög potential men med väldigt lite färdigheter på den nivån han rekryteras till. Så rekryterar vi honom på ett sätt som är ekonomiskt väldigt bra för oss och vi utvecklar honom till seriens kanske bästa på sin position. Vi säljer sedan honom vidare till en nivå där vi inte längre kan utveckla honom. Sedan så har vi en vidareförsäljning där vi får pengar om han lyckas även på den nivån. Då har vi klarat av hela kedjan på ett optimalt sätt.
Björn Wesström heltidsanställdes av AIK redan 1999. Men det dröjde till 2007 innan han klev upp i seniorsammanhang. Då som tränare tillsammans med Mikael Stahre i samarbetsklubben Väsby United i division 1 norra. Året efter internrekryterades Wesström till scoutingchef för AIK:s a-lag och har sedan dess – förutom under den turbulenta säsongen 2010 när han fick hoppa in som tränare under vårsäsongen – verkat som scoutingansvarig eller sportchef. 44-åringen tänker tillbaka på spelaraffärerna som gjorts under åren.
Vilka är dina bästa värvningar under din tid i AIK?
– Det är svårt att inte säga Alexander Isak som ju blev en form av internrekrytering. Men annars så var Antonio Flavio helt avgörande för att AIK skulle vinna SM-guld 2009. Han värvades på sommaren och visade sig vara helt avgörande. Vi hade Ivan Obolo som ett fundament men utan den kryddan och spetsen där så hade vi i alla fall inte ökat förutsättningarna. På så sätt var det väldigt spännande att göra en mer kortsiktig grej för att uppnå ett resultat på en kort startsträcka. Så det var häftigt på många sätt.
– Under tiden som jag varit här måste jag även säga Ivan Turina. Dels sett till läget som vi var i 2010 men också hur rätt vi träffade på många sätt. Sedan så har han fått en så väldigt speciell plats i AIK-familjen utifrån det öde som dessvärre drabbade honom. Den värvningen kommer alltid att ha en väldigt speciell plats hos mig.
Om vi räknar bort Isak som är självklar. Vilka är dina bästa försäljningar?
– Då skulle jag vilja säga att Jos Hooiveld till Celtic i november 2009 var häftigt. Han kom mindre än ett år tidigare som fri spelare från Inter Åbo i Finland. Han vann sedan allt med AIK innan vi sålde honom till Celtic, vilket var lite Ofori-light utifrån att han var här en väldigt mycket kortare tid, men han ska definitivt vara med på listan. Han kom på fri transfer och fick säkert en sign-on samt ett agentarvode som är jämförbar med en övergångspeng. Men att han hade både en ekonomisk och sportslig utväxling som ingen hade räknat med är helt säkert. Och sedan är Ofori den optimala transfern som jag beskrev innan. En spelare som vi följde både lokalt i Ghanas seriespel och i U20-VM i Turkiet, där bland annat Pogba spelade för Frankrike i öppningsmatchen. Det är en häftig resa på många sätt.
Nabil Bahoui till Saudiarabien? Banguras?
– Det är det som är så svårt. Alla transfers är unika på sitt sätt, därför är det svårt att värdera dem, men det blir ju det som är extraordinärt som sticker ut på något sätt. Celso Borges… att vi ens kunde få honom till AIK överhuvudtaget var ju väldigt sällsynt. Henok Goitom när han kom till AIK. Den typen av rekryteringar har känts väldigt häftiga där och då.
Någon transfer som du är missnöjd med?
– Det är klart att den transfern som är tydligast där ingen är speciellt nöjd med utfallet, det är Daniel Majstorovic. Det kostade tyvärr lite mer än det smakade. Men så är det i den här branschen. Alla klubbar, sportchefer och scouter kommer någon gång ibland att gå på minor. Det centrala är att man lär sig av det och att man på något sätt skriver avtal som skyddar klubben i så stor utsträckning som möjligt mot risker att sådant inträffar igen. Det vill säga hur utbetalningar ser ut och på vilka premisser. Det är viktigt att ha det dokumenterat och inbyggt i systemet för framtiden, så att man hela tiden minimera de ekonomiska riskerna för klubben. Det är människor vi jobbar med så det är inte så att det vi gissar och hoppas på alltid blir av.
Hur ser du på agentvärlden i dag. Är skillnaden stor efter att kravet på agentlicensen slopats?
– Det är ju fler personer som är med och vill göra en skillnad på något sätt, framförallt för sin egen skull (skratt). Men vi har väldigt etablerade kontakter som vi jobbar med och jag tycker att de människorna som finns i agentvärlden, och som varit där en längre tid i Sverige, är människor som jobbar väldigt hårt för sin sak. Det är klart att man som person kan ha funderingar om det mesta. Typ vad som driver en agent eller vad som driver en journalist. Det kan man ha. Men i rollen som sportchefen har så är det bara att förhålla sig till det. Att en enskild sportchef i en enskild klubb ska bli något slags Bosmanfall och rita om hela kartan för hur affärer ska göras… då får man vara beredd att göra affärer under en längre tid där AIK inte alls når det nettot för transfers som vi gjort under den här perioden.
Har du någon förebild i sportchefsyrket?
– Nej, inte på det sättet. Min förebild finns i AIK och det är Leif Karlsson (sportchef, ungdom). Han är väldigt, väldigt duktig på det han gör. Han driver saker och ting väldigt konsekvent och väldigt noggrant. Och det är egenskaper som är någonting som jag tror är väldigt vettigt. Det är viktigare för mig än att på något sätt titta uppåt i hierarkin och se vad Frank Arnesen (tidigare sportchef i bland annat Tottenham och Chelsea) gör med de klubbarna som han är i. Så har jag i alla fall jobbat fram till nu och det är ganska lite som tyder på att jag kommer göra på ett annat sätt.
Det känns som du har ett ganska krävande jobb. Hur länge orkar du fortsätta?
– Svårt att svara på. Det är ett jobb som ger väldigt mycket energi. Men precis som du säger så tar det också väldigt mycket energi. Så enkelt är det. Förhoppningsvis klarar man att få och skapa mer energi än det tar av mig. Så länge det är så finns det förutsättningar att göra ett bra jobb och så länge jag gör ett bra jobb vill jag få möjligheter att göra det. Sedan får andra bedöma om det finns någon annan som vore bättre på det och om AIK kanske bör gå en annan inriktning än vad man gör i dag. Då kanske jag inte alls är rätt person att göra det här. Men jag har inte satt något bäst före-datum än så länge.
Du borde väl sitta ganska säkert i nuläget?
– Ja, det beror nog alldeles på vem du frågar. Det finns alltid synpunkter av mer personlig karaktär än sådant som styr värderingar. Vissa säger att det inte ska finnas politik i idrottsklubbar och man ska hålla sig till det som är. Men är det något jag lärt mig så är det att det är politik i idrottsklubbar.
Nu har du en liten tvåårig son där hemma. Har du känt av någon förändring sedan han föddes?
– En naturlig vänsterfot (skratt). Nej, men det är de där hemma som alltid får ta smällen vilket man har ett ständigt dåligt samvete för. Men de är också födda in i det här. Jag har tre söner som egentligen inte vet något annat. De är uppväxta med att pappa jobbar med fotboll och att branschen blir som en livsstil. Sedan är det min bättre hälft som också träffat mig under den perioden där jag har varit i den här situationen. Så hon tror jag kan ha en större förståelse för det än någon som inte alls vet. Hon har även själv en koppling och medvetenhet till vad fotboll är och vad det handlar om. Hon har en imponerande förståelse utifrån så som vi har det.
Om du inte hade fått jobba med fotboll så…
– Hade jag försökt att kombinera något som är relaterat till hantverk men också i kontakt med människor. Relationer med människor och att på något sätt kunna ge de saker som blir extraordinärt i deras vardag, precis som vi kan göra som fotbollsklubb. Att ge människor ett extra värde det är en spännande utmaning för mig. Att då få en liten grupp eller en stor organisation att göra det på något sätt. Att tillföra något till vardagen för en människa, det tror jag skulle passa mig.
LENNART SANDAHL
Den här artikeln handlar om: