FD:s krönikör – Därför vinner INTE IFK Göteborg guld

I mitt senaste inlägg presenterade jag sluttabellen jag fick fram när jag klickade mig igenom omgång för omgång på vemvinner.com.

Topp fyra blev enligt nedan:

I en ”serie” på fyra blogginlägg ska jag nu gå igenom de fyra topplagen en och en och förklara varför jag tror att AIK, Peking och Blåvitt inte vinner guld och varför MFF gör det.

Vi börjar i dag med IFK Göteborg.

Anledningar till att Blåvitt inte grejar det:

* Ojämnheten. Väldigt icke Jögga Lennartsson:igt så är Blåvitt mycket sol och mycket pannkaka om vartannat. Det är högt och lågt och allt däremellan.
Stabiliteten som de borde ha, med de spelarna de har till förfogande, finns inte riktigt där och laget faller ihop i vissa matcher. Ofta sker det när man tror att de är inne i bra form och har radat upp några segrar och bara ska bygga vidare på det. Jag får inte riktigt grepp om Blåvitt i år.

* Europa-spelet. Det har tagit – men förstås även gett – energi till Blåvitt och min känsla säger att de tar sig vidare till gruppspelet. Då kommer fokus, varesig de erkänner det eller inte, ligga där och det blir svårt att dubblera med den truppen Lennartsson har till sitt förfogande.

* Rieks, Hysén och ett par till av nyckelspelarna har tacklat av lite och måste upp i nivå igen. Samtidigt så har skadorna under säsongen ställt till det en del. Det blir ingen riktig rytm och leverans över tid och Blåvitt har absolut kapaciteten att gå för guldet i allsvenskan men då måste det haka i bättre än vad det gjort hittills. Det är alltid något som stör och man har inte hittat något sätt att hantera det.

* John Alvbåge. Han är en matchvinnare, ja, men han är i mina ögon inte en målvakt som med en hög och jämn nivå över en hel säsong vinner guld till sitt lag. Åtminstone inte Alvbåge anno 2016. Tillsammans med en del rotation i försvaret så gör det att man får svårt att luta sig mot när det offensiva spelet inte fungerar. Blåvitt släpper in för mycket mål för att utmana på allvar.

Och så några ”men tänk om…”:

* Blåvitt missar Europa-spelet och kan skifta fokus helt och hållet och gasar på av bara helvete för att åtminstone ta en topp tre-placering. Då kanske man är närmre i poäng när det närmar sig avgörandet och då kan, som det brukar heta, vad som helst hända.

* Att Gustav Engvall kanske exploderar lite tidigare och gör en galen höst och blir “sista omgångarna 2015”-bra.

* Att Blåvitt inte riktigt haft sin formtopp än och lägger den ”sent” i år.