KRÖNIKA: Kuhn hittar balansen i MFF – och DET är boven i dramat för Hammarby

Det blev ännu en förlust för Hammarby, nu mot ett Malmö FF som blixtrar till i delar av matchen, blixtrar som ger en glimt av den kvalitet som finns. Malmö hänger med i toppen medans Hammarby sjunker ned mot botten av tabellen.

Innan matchen visste vi att landslagsmittfältaren Oscar Lewicki skulle ta plats som högerback i Malmös startelva, han gjorde det på ett lysande sätt.  När han utgick med skadekänning kom Yosimar Yotun in, en godkänd ersättare om än på “fel” kant. Guillermo Molins fick lämna sent återbud på grund av känning i ljumsken, Allan Kuhn valde då Vidar Örn Kjartansson från start. Markus Rosenberg således kvar på bänken, en fantastisk valmöjlighet som alla tränare vill ha, en bredd i truppen att vara avundsjuk på.

I Hammarby blev det, i alla fall för mig, två överraskningar i startelvan. Joseph Aidoo fick förtroendet i backlinjen efter väldigt lång tid utanför laget. Jag var helt säker på att Nanne Bergstrand skulle välja David Boo Wiklander denna match. DBW han har startat en match, som mittback, och gjorde det då väldigt bra. Det här hade i mina ögon varit ett bra test för att se om förlängning av kontraktet ligger nära till hands. Och ett halvt test blev det ju ändå.

Aidoo kom in så galet man kan i en match, det blev inte många rätt för honom, tyvärr. Bergstrand valde att plocka ut Aidoo i paus, ett direkt underkännande både av sin egen laguttagning och spelarens insats.

***

Att “skylla” allt på spelaren i det här fallet vore helt fel. Han har varit utanför laget väldigt, väldigt länge och ställdes nu mot ett offensivt väldigt skickligt lag. David Boo Wiklander kom in i paus och gjorde det återigen klart godkänt. Han ser ut som en ledargestalt som styr och ställer och dessutom inte tvekar att kliva in rejält i duellerna. En ledare med erfarenhet. Han ser faktiskt ut som en sådan Hammarby behöver på planen varje match just nu. Inte för att han är en fantastisk bollspelare, utan för sin karaktär och erfarenhet.

***

Malmö FF och Allan Kuhn visar emellanåt upp en blixtrande fart i sitt spel. Offensivt kombinerar man ibland på ett sätt som imponerar, det är ganska få lag i allsvenskan som har den sortens spel i sig.

En spelare som dominerade stort igår var Malmös danske mittfältare Anders Christiansen som styr och ställer i uppspelen och dessutom tar sig fram i djupled på ett fantastiskt bra sätt, inte minst hans mål visade det.

***

Jag både hoppas och tror att Hammarby tar hand om Joseph Aidoo, stöttar honom och inte bara “duckar undan” sitt eget ansvar. Det är klart spelaren själv vet att en sådan insats som han gjorde inte alls var bra. Det är lätt att säga i efterhand, men man kunde nästan ana hur det skulle bli med tanke på hur försvarsspelet sett ut innan och vilka man nu skulle ställas emot. Aidoo är ung och har en del kvar att lära, men den delen ligger inte bara på honom.

***

Markus Rosenberg kom in, snurrade runt och serverade Magnus Wolff Eikrem till MFF:s tredje mål. Ett väldigt snygg mål. Malmö FF har väldigt gott om offensivt skickliga spelare och det känns som att Kuhn sakta men säkert kommer att hitta rätt balans.

Romulo Cabral Pereira Pino, Romulo kort och gott, fick starta matchen för Hammarby. Och som han startade. Målskytt direkt i inledningen från nära håll efter en fin framspelning från Arnor Smarason. Brassens träff var inte av den renaste sorten men räckte för att lura Johan Wiland. Efter målet blev det en mer blygsam insats från brassen som ändå visar upp en bra teknik och ett fin spelförståelse. Känslan är att det är en spelare som absolut kommer att tillföra saker i Hammarbys offensiv.

***

Malmö tog tre nya poäng och har positionerat sig i toppen av tabellen trots att det blev en trög inledning av serien. Allan Kuhn har en fantastisk trupp  och trots att skadorna nu hopar sig finns det bra alternativ att använda sig av. Malmö är i toppen för att stanna, det är inget snack om något annat.

Hammarby har problem. Stora problem. Visst släpper man in många mål och det måste ju åtgärdas så klart. Jag vill ändå, väldigt tydligt, påpeka att jag anser att det är spelet med bollen som är boven i dramat. Målsättningen är ju att spela en tempostark fotboll men det är man långt ifrån att lyckas med just nu. Det krävs stor skicklighet för det och den finns inte i laget just nu. Det blir alldeles för mycket försvarsspel på grund av att det egna passningsspelet har för stora brister, man tappar helt enkelt bort bollen i onödan och tvingas försvara istället. Igår uppstod tillfällen där båda ytterbackarna går fram samtidigt, det blir en ohälsosam balans som skickliga motståndare kan straffa.

***

Det ska sägas att Hammarby igår klarade av att forcera och skapa möjligheter till kvittering vid ett flertal tillfällen. Det visar att man har kvaliteter, fysik och moral att verkligen försöka in i det sista. Det handlar till viss del om att motståndet blir lite försiktiga och inbjuder till den sortens spel, men det är ändå något positivt som Bajen kan ta med sig fortsättningsvis.

***

Bergstrand pratar vidare om etableringsfas och hund-åren i superettan men det är dags att titta på nuet. Ifjol valde man att bli mer “cyniska” för att samla poäng. Det är dags igen nu. Gårdagens match var inte ett steg mot det cyniska, det var att utmana ödet att vara så offensivt balanserade och det höll inte. Det återstår mycket arbete innan Hammarby är där man vill vara men om man inte fokuserar på nuet kan man vara tillbaka i dåtiden väldigt snart.