PREMIÄR-KRÖNIKA: Blåvitt känns redo för ny guldstrid

Nu är vi nästan i mål med den första omgången då endast Hammarby – Östersund återstår innan alla lag har visat upp sig i årets allsvenska. AIK:s spel på Friends Arena hackade betänkligt, men det är inte så onstigt, i Falkenberg var det blåvit dominans både på och utanför planen från första början och i Örebro tog ett vasst Djurgården en stark premiärseger.

AIK:s premiär var ingen spelmässig fotbollsfest direkt och det blev bara oavgjort. Trögt både framåt och bakåt. Känslan av ett passivt försvarsspel och ett anfallsspel som inte visade på några tydliga linjer i den första halvleken ger sällan segrar i den allsvenska fotbollen, så jämn är serien.

AIK brukar av någon anledning inte alla komma igång tidigt på serien och det blev ingen avvikelse från det idag.  Den stora pressen finns där, precis som alltid, och att det finns många anledningar till att det såg ut som gjorde är helt säkert.

Premiärer är ju härligt, men oftast vill man mer eller mindre bara ha dem avklarade med ett bra resultat. Det är inte sällan det präglas av en hel del nerver och saker som inte riktigt blir som man har tänkt sig. Eller är det kanske så att förväntningarna helt enkelt alltid är för högt uppskruvade när det gäller premiärer? Då syftar jag på det rent spelmässiga som presteras allt som oftast.

Några av AIK:s “förbättringsområden” på individuell nivå:

Denni Avdic var seg – där finns det mycket mer att både önska och kräva. Avdic kom allt för ofta för djupt ner i planen eller ut på kanterna. Han måste vara på plats framför mål när inläggen kommer.

Dickson Etuhu har inte alls haft en bra försäsong – det kommer att ta lite tid innan han når sin form fullt ut. Att Alm valde att spela honom så länge idag (80 minuter) är ett tecken på hur gärna man vill få Etuhu att hitta höstformen från ifjol.

Stefan Ishizaki är i samma sits, hackig försäsong men han visar ändå att han kan mycket.

***

Andreas Alm verkade glad, nästan  “för” glad, både före och under matchen. Har alla nerver släppt nu när “Vinn eller försvinn”-kravet är annonserat så tydligt? Det känns nästan så, Alm brukar ju inte dra på smilbanden så frekvent annars.

AIK saknade riktigt “tryck” i sitt spel. Det hade varit lite intressant att se exempelvis Anton Saletros på planen idag med tanke på den fina försäsong han gjort.

Alm var inte lika glad efteråt av förståeliga skäl.

***

De roligaste beskeden för AIK enligt mig:

Niclas Eliasson har konserverat sin fina försäsong och ser verkligen ut att ha växt in i sin allsvenska kostym nu.

Carlos Strandberg verkligen riktigt intressant ut i sitt inhopp, beslutsam och stark. Han kan bli väldigt central för AIK under sin låneperiod.

***

IFK Göteborg tog tag i taktpinnen omgående i sin första match i Falkenberg. Tungt, rakt och rejält.

Lennartsson bygger tryggt vidare på inslagen väg. Det blir minst lika jobbigt att möte Blåvitt som 2015. Om nu någon trott något annat.

Engvall och Hysén är riktigt vassa. Akta er allihopa!

Sebastian Eriksson är sådär lagom irriterad redan och jobbig att möta. Han visade dessutom fin känsla i vänsterfoten när han lyfte fram bollen som gav läget till det avgörande 0-2 målet.

Alvbåge hade inte jättemycket att göra men stod för en lysande räddning på väldige Arabas friläge. Första nollan avklarad, det lär bli fler…

Det finns så klart väldigt mycket mer att analysera men att IFK Göteborg känns redo för en ny attack på guldstrid är den omedelbara känslan efter den här premiären.

***

En match jag inte har sett är Örebro – Djurgården men det är lätt att konstatera att det blev en väldigt lyckad premiär för Djurgården. Örebro SK på bortaplan är ingen lätt match så givetvis växer förhoppningarna i Dif.

***

Hammarby – Östersund är sist ut när det är dags ikväll. Serien är igång och nu rullar det i bra fart. Ny omgång redan om ett par dagar. Hur intensivt och bra som helst.