LÅNGLÄSNING: “Kommer kännas konstigt att inte vara med när det drar igång”
Efter över 20 år som professionell fotbollsspelare har Anders Svensson nu gjort sin sista säsong i allsvenskan och Elfsborg. I en intervju med FotbollDirekt.se berättar Svensson om avskedet från allsvenskan, återkomsten i Elfsborg och framtiden.
År 1994 gjorde Anders Svensson sitt första framträdande i Elfsborgs tröja, i dåvarande division 1. 21 år senare har det hunnit bli 370 allsvenska matcher för Elfsborg plus fyra säsonger i Premier League och Southampton. Därtill har han även blivit Sveriges mesta landslagsman genom tiderna med 148 framträdanden för Blågult.
2015 års allsvenska blev dock Anders Svenssons sista säsong, vilket han slog fast redan inför säsongen. För första gången på länge väntar nu en vinter utan försäsongsträning.
– Det är skönt att få lite ledigt. Det är semester för alla, så det känns inte så konstigt annat än att jag precis gjorde en operation av mitt trasiga knä. Det är lite stelt, och jag får hoppa på kryckor, säger Svensson till FotbollDirekt.se.
– Det var ganska allvarligt, kanske till och med den allvarligaste skadan jag haft om man ser till prognosen för rehabtiden. Så det var ju rätt bra tajming att den kom nu på slutet. Jag hade ganska ont i de sista matcherna, men man fick bita ihop lite.
Kommer det att kännas tomt eller skönt i januari när Elfsborg drar igång försäsongen på allvar och du inte kommer vara med?
– Det kommer säkert att kännas lite konstigt att inte vara där när det drar igång. Men samtidigt är träningen i januari inte direkt den roligaste. Jag och familjen åker på semester i slutet av januari när de tränar som mest, så det blir nog bra tajming att komma bort lite. Det blir nog lite mer kittlande och saknad när matcherna drar igång kring mars-april.
– Bortsett från en snabbvisit till Southampton för mig och min son har vi inte varit iväg någonting. Jag har haft operationen och fixar och planerar lite grejer för framtiden och sådana saker. Så det blir semester i januari.
Sedan Svensson flyttade hem till Elfsborg från Southampton 2005 har klubben varit vana att slåss i toppen av allsvenskan. I år fick Svensson nöja sig med en fjärdeplats i sin sista säsong.
– Vi bestämde oss redan innan säsongen startade att vi inte skulle ha så höga förväntningar, att vi skulle satsa på många egna spelare och hitta ett spel som fungerar.
Efter en framgångsrik vår var Elfsborg med och slogs i toppen, men laget tappade en del under hösten.
– Man började stirra lite för mycket på varje enskild match kortsiktigt istället för att fortsätta med det långsiktiga när vi förvånansvärt var med så pass högt upp efter halva säsongen. Vi tappade lite av vår filosofi där, och i takt med det tappade vi spelet. Jag tycker tyvärr att vår höst är ganska svag.
– Men vi kom fyra till slut, vilket på förhand inte var något vi hade trott på med tanke på att vi skulle satsa på att släppa fram och utveckla egna spelare, och ge dem chansen att växa. Men det är klart att när vi var med så bra efter halva så är hösten mindre bra, medan vi är väldigt nöjda med våren.
För Svenssons egen del blev det 28 allsvenska matcher under avskedssäsongen – men i en ny roll. Inför säsongen flyttade Elfsborgs tränare Magnus Haglund ner Svensson på en av mittbacksplatserna, en position han blev kvar på under hela säsongen.
– Jag blev mer eller mindre inkastad på den positionen på försäsongen. Det var en position som jag inte spelat på mer än i enstaka matcher, och som jag aldrig över huvud taget tränat på. Men med tanke på det tycker jag att det gick väldigt bra.
Det blev lite av en nytändning för Svensson att få spela på en ovan position.
– Det kändes spännande. Det är klart att jag tycker att det är roligare att spela mittfältare, men vi hade en del unga mittfältare som jag absolut tyckte att vi skulle satsa på, samtidigt som vi hade en del skador på mittbackssidan. Så det var naturligt att jag tog ett kliv ned, och jag hade inga problem med att anpassa mig och ta den rollen.
– Jag håller med om att man framförallt skulle satsa på Marcus Rohdén och Victor Claesson, två framtidsmän som ska spela på sina bästa positioner och utvecklas, och förhoppningsvis säljas så småningom. Så det var helt rätt resonerat av Haglund och de andra ledarna att flytta ner mig.
Om vi blickar tillbaka till när du kom tillbaka till Elfsborg 2005, hade du då kunnat tro att du skulle spela över tio år i Elfsborg?
– Nej, det trodde jag inte. Jag hade inte tiden så mycket i tankarna, så länge jag tycker att det är roligt och som jag håller en nivå så vill jag spela. Motivationen fanns där, så det var inga problem. Men jag tänkte inte så långt då. Det jag däremot tänkte då var att få komma hem och hjälpa Elfsborg att utvecklas som förening. När jag kom hem tänkte jag att jag kanske kunde vara med och lägga grunden för ett SM–guld, men jag trodde inte att jag skulle få uppleva det själv som spelare. Nu, tio år senare, har jag två SM–guld och har spelat två Europa League–gruppspel med Elfsborg. Så det känns som att det gick över förväntan, helt klart.
Så om någon sa till dig att du kommer att vinna två SM–guld, spela i över tio år till och göra din sista säsong som mittback när du flyttar hem till Elfsborg, då hade du blivit förvånad?
– I alla fall över de två SM–gulden. Att spela till 39 hade jag nog kunnat tänka mig redan då om kroppen skulle hålla och motivationen var uppe. Att avsluta som mittback hade kanske inte heller varit helt främmande, det har funnits i tankarna innan. Jörgen Lennartsson hade det i huvudet redan under våra första möten 2012, men så blev det inte det året. Men att vinna två SM–guld hade jag nog blivit mer förvånad om någon sa till mig.
I årets allsvenska slutomgång ställdes Elfsborg mot Falkenberg hemma på Borås Arena, och Anders Svensson och lagkamraten Andreas Klarström, som även han gjorde sitt sista år som spelare, hyllades stort av supportrarna. Svensson berättar hur tankarna gick kring den känslosamma dagen:
– Framförallt ville man att matchen skulle komma igång. Det var i och för sig ganska lätt att hålla tankarna borta från det fram till sista dagarna innan. Man blev påmind om det väldigt mycket, samtidigt som det var mycket kring just avskedet den dagen.
– Det var ett fantastiskt tifo för mig och Andreas, oerhört häftigt, den dagen blev ett minne för livet. Det var ett härligt avslut där vi också lyckades vinna sista matchen, ta oss förbi Malmö och ta fjärdeplatsen, så det var en väldigt lyckad sista dag.
När spelarkarriären nu är avslutad har det snackats om att Svensson ska få någon typ av roll i Elfsborg utanför fotbollsplanen. Ännu är det dock inte helt klart vilken typ av roll det kommer att röra sig om.
– Vi håller på att sitta och diskutera. Jag kommer att vara en resurs. Jag har ett eget företag där jag jobbar med tv och även en del andra uppdrag, men jag kommer säkert att hjälpa Elfsborg och vara en resurs för dem. Sedan kanske det till en början blir mer på marknadssidan, just nu är jag inte så mobil med tanke på skadan, men kommer också finnas som en person som kan hjälpa till med olika åldersgruppen i klubben när det behövs, säger Svensson, och fortsätter:
– Jag vill inte bara sitta hemma, så det kommer säkert att bli en hel del jobb för Elfsborg, samtidigt som jag har målet att fortsätta med tv. Sedan ska jag även ta någon utbildning för att ha något att göra som också kan hjälpa mig och mitt företag i framtiden. Så det blir en hel del. Men det här första året kommer jag mest att ta ganska mycket ledigt och resa en hel del, och göra saker som jag inte riktigt haft tid till under min aktiva karriär.
Kan du tänka dig en tränarroll i framtiden?
– Man ska aldrig säga aldrig, men just nu känner jag inte för det. Jag har lagt ner väldigt mycket tid på träningar och matcher på kvällar och helger, och att ha ett så stort ansvar som en tränare har innebär det att du måste lägga ner ännu mer tid än vad du gör som spelare, och vara borta ännu mer från familjen. Det är jag inte särskilt intresserad av, inte nu i dagsläget i alla fall.
– Men sedan får man se vad som händer i framtiden, det är inte omöjligt att jag kommer att gå en tränarutbildning längre fram, men just nu är jag inte så intresserad av det. Däremot kan jag tänka mig att hjälpa till och vara ett bollplank och en resurs för framförallt Elfsborg i och med att det är där jag haft majoriteten av min karriär.
Den här artikeln handlar om: