PÅ FD: Två års helvete – har han levt allsvenskans värsta tränarliv?

Han ser ut att ha genomgått ett par års helvete. Från åren i Öster och början i HIF så rankades han som ett av våra mest spännande namn. Där på mest nattsvart och i dag återfinns Roar Hansen i superettan.
– Klart att det i bland varit tungt men mest under tiden i HIF, inte i Åtvidaberg. Men jag mår bra kan jag lova. Jag älskar det här, säger Hansen till FD.

Roar Hansens namn kom på allvar fram för några år sedan genom framgångar för först Ängelholm och sedan Öster som han tog upp i allsvenskan – och hur han sedan i en uppmärksammad affär lockades till en av landets storklubbar när Helsingborgs IF ville ha honom.
Då hade han haft en stadigt stigande karriär från starten i Ängelholm 2006.

Och i en början på Olympia såg han ut att vara på väg mot nya stora saker. HIF var ett topplag och Roar Hansens fotboll blev en enda stor flirt med fotbolls-Sverige och Barcelona-referenser. En femteplats så långt.

Men så vände det i takt med att HIF tvingades sälja spelare som Alejandro Bedoya och May Mahlangu och den onda spriral som sattes i gång efter dödsmisshandeln i den allsvenska premiären, våren 2014; ett år som höll på att skicka ner HIF i superettan och hur Hansen längre fram hotades av Helsingborgs egna fans och levde ytterst pressad.

Ett firat namn fick plötsligt vänja sig med en helt annan verklighet med konstant svarta rubriker under ett år som slutade med att han tvingades bort från Olympia, trots att alltså det allsvenska kontraktet räddades.

Fortsättningen med Åtvidaberg i år fortsatte i moll och ännu en motgång för Hansen och spel i superettan.
Bruksklubben låg sist i stort sett från början till slut.
Men det är en obruten 49-åring som vill bli ett toppnamn igen. I dag berättar han om hur i stort sett ett helt nytt Åtvidaberg ska byggas.

– Det är en jätte generationsväxling som väntar. Förmodligen försvinner tiotalet namn och tiotalet nya ska komma in. Ja, vi vi tittar på allsvenska spelare, säger Roar Hansen till FotbollDirekt.se och reflekterar över om eller hur hans senaste år möjligen har varit tränar-Sveriges jävligaste…?

– Jag vet inte. Ett jobb som fotbollstränare ska ju vara tufft. Jag tycker ju inte synd om mig själv och jag har aldrig tänkt som du nu frågar, säger Roar Hansen till FotbollDirekt.se.
– Som tränare lever men som mest för dagen och det gäller att akta sig för att tänka bakåt. Jag tror man bäst överlever så. Nej, jag har aldrig varit nära att gå in i väggen, säger han och skrattar och fortsätter:

– Men det är klart att jag har haft tunga stunder. Klart att jag i bland har haft det jobbigt men det var ju i HIF mycket mer än i Åtvidaberg med helt andra förutsättningar. Ja, det är ett misslyckande att åka ur men jag anser ändå att vi aldrig uppträdde som ett bottenlag och det ska vi ha med oss i superettan och hur vi kommer att fortsätta att träna som en allsvensk klubb, manar Roar Hansen.

Du har aldrig behövt frukta att sparkas i Åtvidaberg – tidigt gick ledningen ut och garanterade att du skulle få behålla jobbet även vid spel i superettan. Hur känns det?
– Vi har försökt göra så mycket rätt som möjligt. Sedan gör man ju inte allt rätt. Men visst har jag känt stöd, ett otroligt stöd och en otrolig attityd från gruppen också.
Jag menar klart att jag hade förhoppningar om mer. Jag ville inte åka ur och vi hade kapacitet att klara oss kvar. Så det är klart att det är ett misslyckande.

Från de goda åren till i dag och den där presskonferensen i början av december 2012 när han till sist presenterades på en presskonferens av HIF – till i dag så är bilderna i från HIF:s PK avlägsna.
Men han visar ändå ingen ängslan för att ha gjort sitt på allsvensk toppnivå. Hansen vill tillbaka och räds inte ett nytt uppdrag i någon av storklubbarna.

– Sportslig framgång är viktigt. Klart att det är. Storklubb och storklubb?…jag tänker inte så. Jag tänker bara på Åtvidaberg nu och hur vi ska bli allsvenskt igen. Men visst; under alla mina år från division 6 fram till i dag så har jag ju hela tiden velat så högt som möjligt och det gäller fortfarande. Det får du tolka som du vill.

– Nej, nej. Jag har aldrig varit rädd för utmaningar och kommer aldrig att bli.

Vad har du lärt av vad som ser ut som ett par becksvarta år på det här viset?

– Att föregå med gott exempel. Att vara sig själv. Att vara moralisk. Det är lika viktigt att så mycket det bara går vilja vara en god människa som att vara en bra fotbollstränare. Det hänger så mycket i hop det där.

– Mina förebilder? Det är sådana som Tom Prahl som i början av min karriär engagerade sig mycket i mig. Det är någon jag alltid sett upp till. Och så någon som Tommy Söderberg. Människan där också, som med Tom. Det är sådana människor och tränare som i längden vinner. Det är namn som jag på olika vis lärt mig mycket av.

MISSA INTE
– Vägrar bli ett nytt skräckexempel
– Nu tvingas Roar Hansen tomhänt börja om från noll

FÖLJ FOTBOLLDIREKT FÖR DE SENASTE NYHETERNA OM SVENSK FOTBOLL!
– TWITTER
– FACEBOOK
– INSTAGRAM

ELITEFOOTBALL – Sveriges bästa statistik-databas för svensk fotboll