KRÖNIKA: ”Adu, Konate och Rakip – Malmö har tagit det en nivå till”

MALMÖ. Det blev ytterligare en magisk CL-kväll i Malmö. MFF bevisade att de tagit det till en ny nivå då europeiskt motstånd av hög klass besegrades och det kunde blivit mycket mer än så.

Det var tidigt tydligt att Sjachtar inte var Real eller PSG. Men de kunde trilla boll på ett sätt som allsvenska lag bara kan drömma om. Det innefattade också chippassningar på mittplan och dylikt vilket, när koncentrationen och ödmjukheten svek, utnyttjades av ett lågt men aggressivt MFF.

Sjachtar hade bollinnehavet – Malmö hade en 21-årig vänsterback som gjort fem starter tutti under säsongen. Han fintade upp Dario Srna på läktaren och satte ett perfekt inspel på Markus Rosenbergs kliniska avslutningsfossing och den enda frågan jag kommer på är: ”Varför spelar inte Pa Konate istället för Yoshimar Yotun? VARFÖR!?”

Visst, det var bara en match och även solen kan vara fläckfri och så vidare men ”Yoshi” har varit en säkerhetsrisk till och från (mest till) under hela säsongen. Hans defensiv är långa stunder katastrofal och han blir smärtsamt avslöjad så fort han möter en ytterspringare av något sånär hög klass.

Efter målet backade bussen himm och MFF ställde upp ett handbollsförsvar som hade gjort ”Bengan” stolt. Sjachtar svarade med att ha hundra passningar på rad och skjuta över. Med fem minuter kvar till halvtid stod Malmö för ett klassanfall me Jo Inge Berget brände läget som annat hade varit ett bautarån på ukrainerna. Innan paus man skapa två chanser till som var hetare än allt gästerna åstadkommit under första halvlek.

Enoch Kofi Adu har varit MFF:s bästa spelare genom alla tre CL-matcherna. Det är som om att allting går lite långsammare för honom, han har all tid i världen att hålla i bollen, vända upp och hitta det bästa passningsalternativet oavsett hur stressig situationen är. En Andrea Pirlo superlight.

Det brukar ofta bli för jobbigt att bara jaga, jaga och jaga. Men Malmö fick vila i Adus bolltrygga famn och presspelade ypperligt hänförda av Djurdjic och Rodic. Sen slängde Åge Hareide in Erdal Rakip som stod för det bästa inhopp jag sett sen Lewandowskis mot Wolfsburg häromsistens. Hemåtlöpet med Glenn Hysén-brytningen i 86:e. Jeeeesus!

Man brukar ju ge betyget ”spelade för lite för att betygsättas” när spelare byts in i 79:e minuten. Rakip har mina fem plus, tveklöst.

Det blev som sagt en magisk afton i Malmö – igen. MFF besegrade ett väldigt, väldigt bra europeiskt motstånd och det kunde blivit både tre och fyra mål till ifall avslutningarna varit lite mer kliniska. Det här var något helt annat än matcherna mot PSG och Real. Nu var där inga tefatsögon-prydda spelare som sprang och jagade tröjor.

Nu var det samma MFF som slog Salzburg och Celtic – men de tog ytterligare ett steg framåt.