KRÖNIKA: “Tror inte att AIK är redo att sparka Alm”

I pausen hade den här krönikan en rubrik som löd ”Sex bröllop och en begravning” med kopplingen till Djurgårdens svit med hela sex stycken raka segrar och att det i paus stod 0-2 till AIK. Efter den andra halvleken så blev det så att ingen vann. Ingen bröllopsfest och ingen begravningsstämning heller.

Det blev ingen bra första halvlek spelmässigt, Djurgården som haft en sådan form klev ut med partyhattarna på sned och såg yrvakna ut. Nisse Johansson tackade för det och forcerade in 0-1 efter knappt 3 minuters spel. En drömstart för gästerna som väldigt tydligt hade mycket att spela för. Trots det tidiga målet tog inte matchen riktigt fart. Rytmen i matchen infann sig inte under några längre stunder. AIK var nog mest nöjda med det, så kändes det.

Haris Radetinac var den djurgårdare som var rappast och mest spelsugen i den första halvleken, men han var ganska ensam faktiskt. I AIK gjorde Mohammed Bangura en bra första halvlek, han var bättre än sin forwardskollega Henok Goitom som inte alls var lika framträdande som jag hade förväntat mig. Ebenezer Ofori var som vanligt duktig på mittfältet, men det var samma mönster som i hemmalaget. Det var för få spelare som kom loss på riktigt allvar i det offensiva spelet.

Derbyn är alltid derbyn och man får ha det i åtanke innan man tycker att kvaliteten är sämre än förväntat. Lagen tar ut varandra, det blir ganska ofta ”skuggboxning”, vi har sett det förut.

Det skapades inte så mycket klara målchanser, så när Bangura plötsligt stötte in 0-2 i slutet av halvleken var det oväntat och en skaplig kalldusch för ett Djurgården som ändå var lite grann på väg in i matchen.

Det var ungefär där, i pausen, som jag fick” bröllop och begravning” i rubrikhjärnan. Det var kanske var bra att det blev kryss så slapp vi den.

Djurgården lämnade kvar partyhattarna, som suttit på sned i första halvlek, i omklädningsrummet och kom ut för att spela derby. Pelle Olsson bytte in Sam Johnsson och flyttade ner Kerim Mrabti till vänsterkanten. Johnson satte skräck i djupled och vad Mrabti gjorde vet vi. Han räddade poäng till hemmalaget och hade dessutom ett vådaskott som Carlgren i AIK-målet hade vissa problem med.

Vad hände med AIK i andra halvlek då? Det blev ingen bra dag på jobbet för tränare Andreas Alm den här gången heller. Sauli Väisänen fick kliva av skadad redan i första halvlek och samma öde mötte senare den duktige Ofori. Inte alls vad man behöver när man letar efter formen. Och så är det marginaler vi pratar om. Inbytte Fredrik Brustad fick ett lysande läge, ett riktigt bra läge att troligen avgöra matchen, men han snubblade bort det till gästernas stora förtret. Man tvingade också Kenneth Höie till en makalös parad och även där pratar vi om ytterst liten marginal.

Det slutade 2-2 och om det var rättvist eller inte kan man tvista. AIK tog vara på Djurgårdens svaga första halvlek och hade trots allt två måls ledning. Man ska inte heller glömma de chanser man skapade i den andra halvleken, inte så många men desto farligare. Djurgården å sin sida var absolut det bättre laget långa stunder i andra halvleken och det berättigar kanske till slutresultatet.

Några korta:

Är det kris i AIK?

Nej, jag tycker inte att man kan säga att det är kris, men visst har man saker att jobba med och självklart är poängutdelningen för deras del inte vad man planerat för.

Hänger Alm löst?

Kanske. Det är ett sjukt uddlöst svar men jag tror inte att man är redo att sparka honom i detta läge. Jag vill säga att Alm har haft det väldigt tufft när det gäller de skadebekymmer som plågat (och inte verkar lätta) truppen.

Är Rikard Norling en trolig ersättare om Alm får gå?

Norling har det svettigt i Norge och starten som Brann har gjort i den näst högsta ligan är allt annat än övertygande. Jag säger så här: Jag tror inte Brann stoppar Rikard om det kommer en förfrågan från en annan klubb. Däremot har Brann knappast ekonomi att sparka honom rakt av och tvingas fortsätta betala hans lön. Men att Rikard Norling tränar AIK igen i framtiden, det är jag ganska säker på.

Vilket är det rätta Djurgården, det vi såg i den första halvleken eller den andra?

Det var två olika prestationer man visade upp. Den första halvleken liknade mer de tre första omgångarna och ingenting var övertygande. Den andra halvleken där Johnsons djupledsspel och Mrabtis och Radetinacs kantspel blixtrade till var definitivt mer likt det man presterat den senaste tiden.

Vart var Mushekwi?

Han var där, men inte mycket mer än så. Hans stora styrkor ligger i spelet i motståndarnas straffområde och det blev inte så mycket av den varan totalt sett. Idag kom han inte rätt på de inlägg som slogs (framförallt i andra halvlek när man drev upp tempot).

Saknades Emil Bergström?

Inte nämnvärt även om ersättaren Fredrik Stenman kändes aningen ”rostig”. En piggare Goitom hade kunnat hota ännu mer men nu blev det ganska lugnt trots allt.

AIK tar nu emot Helsingborg hemma i nästa omgång, en match där det är på sin plats med tre poäng. Nabil Bahoui måste bli frisk och för lagets skull får de hoppas att Ofori inte blir borta allt för länge, han behövs onekligen också på planen.

Djurgården har en tuff uppgift framför sig då det stundar möte med IFK Göteborg på bortaplan. En tuff uppgift för vilket lag som helst, oavsett vilken form man har.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: