Känslofyllda hyllningen till legendaren: ”En spelare som är AIK”

Daniel Tjernström spelade totalt 439 matcher för AIK varav 276 i allsvenskan under åren 1999 till 2013. Nu, snart två år senare, släpper ”Tjerna” en bok om sin karriär, den är skriven tillsammans med journalisten Josefine Lindén med ett förflutet på TV4.

FotbollDirekt har fått ta del av flera utdrag ur boken och ett av dessa är när AIK:s assisterande tränare Nebojša Novaković, som var lagkamrat med ”Tjerna” under flera år, beskriver hur han upplevde sin kapten under åren som spelare.

”Han trodde inte från början att han skulle bli bra som lagkapten, jag minns att att han frågade mig: ”På vilket sätt, hur vill ni att jag ska vara?” Och jag sa: ”Förändra ingenting, du ska vara precis så som du är.” För jag tror att om Tjerna försöker bli någon annan eller om han inte hade varit så snäll som han var … då hade det inte funnits någon bok att skriva nu, då hade ha inte blivit så stor som han är. Han skulle inte fungera bättre på något annat sätt. Både som medspelare och tränare är man trygg och säker när man går in i matchen med Tjerna på plan.

Han fattas oss nu, här, i den roll som han hade; spelare, ledare, lagkapten. En Tjernström som hjälpte alla unga spelare, som han gjorde i alla år. Det är tomt utan honom. Ett AIK utan Tjerna är inte alls detsamma. Här på Karlberg är det tomt utan honom, på frukosten, han var alltid först. Alltid. Satt vid samma bord borta vid fönstret. Ägg och mackor. 15–20 minuter innan första spelare kom in så var han alltid på plats. Han och Nisse Johansson och Per ”Pertan” Karlsson var de som var tidiga. Men Tjerna var alltid först. Han läste Metro eller Dagens Nyheter innan alla kom. Nu är det Nisse och Pertan men Tjerna fattas vid det bordet. Stolen är så tom. Han sa inte mycket men han visade ändå alla hur man ska vara som AIK-spelare.

AIK-stilen, det var Tjerna. Han representerade AIK på bästa möjliga sätt under alla år. Jag kan inte tänka ut något som han har gjort fel. Inte i matcherna ingenstans. Han ger alltid 120 procent. Jag tackar Gud för att jag har ha honom som medspelare och sen fått träna honom. Man blir bättre med honom. Han gjorde mig bättre. ” säger ”Nebo” i boken.

BESTÄLL ”TJERNA – EN KAPTENS HJÄRTA” HÄR!

Den förre AIK-stjärnan fortsätter beskriva sin lagkamrat, som han tyckte så mycket om.

”Enda gången han blev arg var när vi förlorade, då gick han till dem han var närmast, som han litade på. Försökte förstå varför vi förlorade, vad vi gjort fel. Det tog några timmar sen släppte han det. Om vi låg under med era mål, sådär så att det inte fanns en chans att påverka det, om det var fem minuter kvar. Då sprang han ändå, försökte kämpa in i det sista när alla andra redan gett upp.

Tjerna trodde alltid till sista minuten att han kunde påverka, då var han arg, det var frustrationen som ville ut. Han kanske inte kunde påverka matchen men det hjälpte nog honom att påverka sig själv. Han gör inga dumma grejer som att sparka på någon, en del spelare gör ju såna dumma grejer när de är arga. Och tar ett rött kort. Det kunde Krister Nordin göra, eller det kunde Nebojša göra. Eller Mats Rubarth. Men aldrig Tjerna. Han gör på sitt sätt, kämpar för sig. Då får publiken en spelare som är AIK.

Jag visste väl också att man ska göra så men jag gjorde dumma grejer ändå, jag skrek på spelare och domare och tränare. Det gjorde aldrig han. Det är nästan omöjligt att en människa inte gör fel på alla år här. Men han gjorde aldrig det. Och alla spelare visste alltid att de kunde vända sig till honom. Han talade inte till hela laget med ord, han visade vägen. Alla visste att när Tjerna börjar jobba så börjar man själv också jobba. Så var det bara.”

BESTÄLL ”TJERNA – EN KAPTENS HJÄRTA” HÄR!