Djurgårdens nyförvärv om junioråren: ”Jag har varit Djurgårdskaninen”

SIDE. Han spelade i Djurgården mellan i 13 junior-år och var bollkalle på Stockholms Stadion. Nu är Elliot Käck tillbaka i klubben i hans hjärta. Denna gång som poängfarlig vänsterback i A-laget.
– Från att jag blev kontaktad av Djurgården så var det bara dit jag ville gå, säger han till FotbollDirekt.se.

Elliot Käck började spela i Djurgården när han var fem år och spela i klubben hela junioråldern.
– Jag är uppvuxen på Gärdet så det blev naturligt med Djurgården. Så jag har varit med från grusplanen på Östermalms IP, säger han, ackompanjerad av tysk kareoke som dundrar ut genom halvknackliga högtalare på Djurgårdens spelarhotell i Turkiet.

Vi sitter långt bort från festligheterna men akustiken är inte direkt ”spela in intervjuer på iPhone”-anpassad.
– Jag var väl klassad som en av de bästa i vår ålderskull fram till pojkallsvenskan, sen var jag väldigt liten i växten och alla växte ifrån mig så jag hade det lite tufft i junioråren där. Jag spelade men var inte en av de bästa. Men det är ingen förutom jag som har blivit elitspelare, säger han.

Efter juniorspelet lämnade Käck för Värtan i division 3 och ytterligare ett år senare blev det Värmdö i division 2.
– Det var väl det året (2009) som jag kände att det började gå riktigt bra. Då hade jag växt klart och blivit snabbare och sådär, så det året tror jag jag gjorde fem mål och tio assist. Sen blev jag värvad av Roger Franzén och HTFF 2010.

Var det då med Hammarbys A-lags ”överblick”?
– Det var ju lite kaos i Bajen under den tiden, de hade ju precis åkt ur och det var väl inte direkt jättebra organiserat. Så nej, det var HTTF, men det kändes som det var Roger som plockade mig så jag kan inte säga att det var A-laget.
– Och för mig var det bara att köra. Det var enda alternativet jag hade högre upp och då spelade det ingen roll om det var HTFF eller Dalkurd eller vad som. Det var egentligen först då, när jag kom till division 1, som jag kände att jag ville satsa ordentligt. Innan i Djurgården hade jag alltid satsat men i division 3 och 2 så blir man lite off från elitfotbollen. Men mentalt i HTFF började jag känna att det kunde gå.
– Det gick bra i division 3 och 2 men då vet man inte riktigt vad det betyder. Sen när det gick bra i division 1 så kände jag att det här kan bli något. Sen spelade jag ju fyra år i division 1 och det var väl inte riktigt beräknat. När jag gick till Sirius hade jag tränat med Värnamo och Varberg och fått erbjudanden från dem men valde ändå Sirius eftersom det är närmre Stockholm. Tanken var ju att vi skulle gå upp direkt men så blev det ju inte.
– Efter tre säsonger i division 1 så hade jag kanske gjort 20 assist och tio mål så då kände jag väl att jag var redo för superettan så det var tungt när vi förlorade avgörande mot Östersund. Men året efter gick vi ju upp och då kände jag mig mer än redo.

Käck har dock hela tiden hållit kvar sin kärlek till Djurgården.
– Jag har ju varit på derbyn sen jag var liten. Jag gick på alla hemmamatcher när jag var från 10-18 i princip. Vi var ju bollkallar där under SM-guldåren. Derbyna på Råsunda är också ett roligt minne. Vi brukade samla mynt som de kastade in. Sen när man var bollkalle så fick man turas om att vara Djurgårds-kaninen, så den var jag också, säger han och skrattar åt minnena.

Nu är han tillbaka i Djurgården och vill skapa nya minnen i A-laget.
– Från att jag blev kontaktad av Djurgården så var det bara dit jag ville gå. Jag hade några andra alternativ sådär i allsvenskan, men som sagt, när Djurgården kontaktade mig så sa jag till min agent att det var det enda alternativet som gällde.

Hur tidigt tog de kontakt?
– Det var väl någon gång i somras när jag hade sex månader kvar på kontraktet. Jag var ju skadad då också, jag skadade ljumsken i början av juli så jag var borta tolv matcher. Då var jag lite orolig där ett tag när jag var skadad och inte kunde visa något, men det löste sig ju.

Vilka var de andra klubbarna då?
– Det vill jag inte gå in på. Det var så löst även om det hade kunnat bli konkret om jag hade velat. Men i och med att jag hade kontinuerlig kontakt med Djurgården så var det inte aktuellt.

Sedan du lämnade Djurgården: har du hoppats på att komma tillbaka?
– Jag vet inte riktigt om jag tänkt på det sättet. När man är fotbollsspelare ska man ju inte riktigt tänka på att jag ska komma tillbaka till Djurgården, eftersom att jag inte kan påverka det. Utan det har mer varit att spela allsvenskan som har varit mitt huvudfokus.

Hur är det att vara tillbaka då?
– Om jag ska vara helt ärlig så känns det ganska naturligt i och med att jag tycker att jag haft en såpass bra utveckling. Sen att det just är Djurgården är sjukt kul på alla sätt och vis. Jag har jävligt mycket kompisar som är djurgårdare och farsan är djurgårdare och allt det där. Så det är hur kul som helst.

Vad var det Djurgården presenterade som lockade dig?
– De sa att i och med Tele 2 och de ytorna som skapas där så vill de ha offensiva ytterbackar som kan fylla på och slå bra inlägg. Det är väl de egenskaperna som jag har. Framför allt Bosse (Andersson) la fram det på det sättet så att jag blev lockad. Sen har jag varit på Kaknäs och så innan och tycker det är hur soft som helst där, och även på Tele2.

Vilken position konkurrerar du om som du ser det?
– Jag har ju spelat mer vänstermittfältare än back under träningsmatcherna och det är klart att jag kan spela där också, men jag ser mig som vänsterback och i det långa loppet så är det framför allt där jag vill konkurrera. Under alla år har jag spelat 90 procent vänsterback och resten vänsterytter. Jag trivs som vänstermittfältare också men jag trivs ännu bättre som vänsterback.