Blåvitts problem – tre dyra, missnöjda värvningar

Nordin Gerzic vill alltså bort från IFK Göteborg. Och tro fan det. I en intervju i Ekwall vs Lundh sa Nordin under Örebro-tiden, angående vilka lag han kan tänka sig att spela för i allsvenskan:
”Malmö absolut. Men inte Göteborg. Jag vet inte, men jag har aldrig gillat dem och kommer aldrig att göra det”.

Nordin fick förstås förklara sig när han hade anlänt till Kamratgården och han förklarade att då var då och nu är nu, och att Micke Stahre var en stor orsak till att han ändrat sig. Stahre förespråkade en fotboll som Nordin gillade och det är knappast någon hemlighet att han var en av Stahres absoluta favoriter i allsvenskan.
”Vad jag sa var att ett lag som bara slog långbollar inte var något för mig. Lika lite som jag var något för dem. Nu är det inte så. Jag har sprungit på Mikael Stahre vid några tillfällen och gillar skarpt hans idéer om hur vi ska spela och han var tydlig med att tala om vad han förväntar sig av mig.” sa Gerzic när han hade skrivit på för Blåvitt.

Ett år och en sjunde-placering senare var det andra bullar. Stahre ändrade till en mer defensiv balans där slitvargarna Jakob Johansson och Philip Haglund krigar, löper och bollvinner till sig poäng i match efter match. Göteborg är ett topplag igen och Gerzic, som är en naturlig innermittfältare utan den speed som moderna yttrar oftast behöver, är förpassad till högerkanten.

Göteborg spelar med en kompakt defensiv, vinner boll och ställer om på Hysén, DMK, Sam Larsson. ”Långbollar”? Kanske inte rent av, men kind of.

Krasst så spelar IFK Göteborg nu den fotboll som gjorde att Gerzic yppade ”Inte Göteborg. Jag vet inte, men jag har aldrig gillat dem och kommer aldrig att göra det.” Att han skulle vilja flytta om han fick ett okej alternativ tvivlar jag inte det minsta på.

Frågan är om han är den enda som känner såhär. Jag tror inte det. Daniel Sobralense och Pontus Farnerud är två andra spelare som hamnat fel i Blåvitt. Sobra har inte presterat ett dyft sedan han skrev på fyraårskontraktet förra året och Farnerud var visserligen helt okej förra året, men i och med skadebekymmer och det nya spelsystemet känns han mil från en startelva när han är tillbaka.

Vi pratar om ytterligare två Stahre-favoriter. Tekniska, kortpassningsspelande, offensiva spelare som gör sig bäst i spelförande lag. Samtidigt är trion Gerzic-Sobra-Farnerud förmodligen de tre bäst betalda spelarna i Blåvitt näst efter Tobbe Hysén. Gerzic övergångssumma har vi redan avhandlat och både Sobra och Farnerud kom förvisso som Bosman men räkna med att de förutom höga månadslöner fick varsin väl tilltagen sign on.

Och hur ska Blåvitt, om inte Nordin och Sobra helt plötsligt växlar upp, få tillbaka ens en bråkdel av vad de lagt ut på de två?

Farnerud däremot lär ha minst 15-talet intresserade klubbar i Norden och om IFK fortsätter spela denna fotboll lär han försvinna så fort kontraktet är slut. AIK, Malmö, Helsingborg och Djurgården (även om han förmodligen inte är lika intresserad i det fallet) lär ta emot honom med öppna armar.

Nu går jag händelserna i förväg och mycket hinner ju ske innan året är slut men det är ingen jättevågad prognos att det lutar åt just detta, och rent krasst är det förstås ett sjukt underbetyg till värvningsansvarig att plocka in tre spelare för dyra pengar, skriva långa kontrakt för att bygga laget kring dessa och deras sätt att spela fotboll för att sedan spela en fotboll där ingen av dem passar in ens en gnutta.

Så länge allt rullar på och Blåvitt hänger på i toppen och plockar sina poäng är det förstås svårt att klaga, så även för spelarna i fråga, men om det helt plötsligt skulle komma en svacka och nämnda spelare fortfarande har begränsad speltid kan ni fethaja att alla inte kommer sitta snällt och hålla käften. Där har Stahre den här säsongens största utmaning, för spelet har han redan löst, till något hans ”favoritspelare” inte gillar.