“Lata svenskar som håller på utländska lag – vakna!”

Ingen behöver berätta för mig att allsvenskan inte håller europeisk toppklass, eller att den någonsin hållit det. Eller att den någonsin kommer att göra det, för det vore ganska osannolikt. Men jag har skrivit det flera gånger redan och jag är verkligen ärlig här – svensk fotboll är långt ifrån så dålig som svenskarna säger.

Men om den inte är så dålig, hur bra är den egentligen?
Om vi skulle dela upp de europeiska ligorna i fem nivåer – det gamla goda svenska skolbetygssystemet:

Betyg 5:

De rikaste och de bästa är fortfarande Spanien, England, Tyskland, Frankrike och Italien. Även om kvaliteten skiftar över tid i de här ligorna, så lär de av tradition fortsätta vara topp 5.

Betyg 4:

Sedan har vi länderna där det investerats kraftigt de senaste åren, som Ryssland och Ukraina, men som ändå inte kan köpa de allra bästa trots alla pengar. Samt länderna som har två eller tre dominanta jätteklubbar medan resten av ligan håller medelnivå (Portugal, Turkiet, Holland, Schweiz, Grekland).

Betyg 3:

Och så länderna som åker jojo upp och ner i det här skiktet, som Belgien, Rumänien, Skottland, Polen, Cypern och Danmark. Solid fotboll, men inget fantastiskt.

Betyg 2:

Efter dessa släntrar några ligor på Balkan och i de forna öststaterna – dessa har också har ett par dominanter där vissa då och då tar sig in i Champions League. Som Vitryssland, Serbien, Kroatien och Bulgarien. Men faktum är de flesta av dem har jätteproblem; med pengar, organisation och i slutändan kvalitet. Och det är ju det sistnämnda vi talar om här.

Resten får dela på ettan i betyg, men då återstår att reda ut – var hamnar allsvenskan i det här sammanhanget?

Sedan IFK Göteborgs framgångar på 90-talet har svenska klubbar – med några få undantag – haft det väldigt tufft i Europa. För detta förtjänar man förstås kritik, men de senaste åren visar på ett embryo till något mycket bättre.

Som jag varit inne på tidigare så kommer det viktigaste i modern klubbfotboll vara hanteringen av pengaflödet. Det är givet att svenska klubbar inte kommer kunna konkurrera med “femmorna” i klassen, förmodligen inte med fyrorna heller.

Det värsta slaget mot svensk fotboll är att unga – väldigt unga – killar lämnar sitt hemland innan de ens prövat sina vingar i allsvenskan. Det är inte enbart dåligt, men det skadar svensk fotboll när det kommer till ligans kvalitet. Men det är också ett fenomen du ser överallt – de största fiskarna sväljer de mindre.

Men, de pengar som finns spenderas smart och ur den här aspekten har allsvenskan en fördel gentemot alla andra ligorna utanför Europa-eliten. Bra arenor, bra infrastruktur, välorganiserade klubbar, allt det här kan attrahera mer individuell kvalitet till ligan och lyfta den. Inte bara genom stjärnglans, utan spelkvalitén och konkurrensen, och det kan i sin tur få fotbollen i det här landet att ta ännu ett steg framåt.

***

Något som också skapar bilden av den “usla svenska fotbollen” är det faktum att Sverige är fullt av folk som håller på utländska lag. Ni vet, de som föredrar att kolla sitt lag och sin liga på TV istället för att kolla matcherna från läktarna. Dessa är vana vid den perfekta bilden som televisionen förmedlar, och de är för lata för att ta sig till arenan för att kolla en match. Frågar du dem varför kommer svaret blixtsnabbt: fotbollen är för dålig.

Men det är ju långt ifrån sant. För när jag pratar om kvalitet så menar jag inte individuell kvalitet utan matchernas kvalitet, ligan i sig och den svenska stilen. Och om det är där vi lägger fokus så är allsvenskan på nivå med betyg 3 och till och med 4 i Europa: med vissa fantastiska och intressanta matcher, och vissa rätt dåliga. Så ser det faktiskt ut, och det märker du om verkligen går och tittar på matcher och inte förlitar dig på highlights…

***

Diskussionen om kvalitet landar alltid på samma ställe – jämförelsen. Folk älskar att jämföra och att mäta, men fotbollen låter sig inte mätas så enkelt, inte om du älskar passionerat. Men, om vi måste svara på frågan – på vilken nivå allsvenskan hamnar – så skulle jag säga att man klampar över tre nivåer, från en “tvåa” mot trean och med en liten, liten chans på fyran.

Är det ett realistiskt steg? Med alla förutsättningar som finns i Sverige, med mer självförtroende och Europa-insatser som de HIF och AIK stod för under hösten, så är det fullt möjligt. Folk måste bara tro på det och fortsätta jobba hårt, för fotbollen är inte så dålig, inte alls…

Slutbetyg: 2.5 av 5. Allsvenskan är europeisk mellannivå – långt från toppen men inte heller nere i botten – det är fakta. Men, allsvenskan har redan tagit stora steg mot högre nivåer vad gäller kvalitet. Den håller inte toppklass men är en intressant liga med en del bra spelare och lag. Den förtjänar mer respekt – självrespekt kanske är ett ännu bättre ord här? – än vad den får.

LÄS OCKSÅ DE TIDIGARE DELARNA I SERIEN:

Del 1 – “Tabula Rasa”

Del 2 – “Kolla siffrorna – svenska fans slår Tyskland och Spanien”

FotbollDirekts krönikör Sasa Ibrulj är en frilansade fotbollsreporter från Bosnien och Hercegovina som bor i Sverige. Han har arbetet för bland annat World Soccer och The Blizzard och syns även återkommande i Kroatiens FourFourTwo, Mozzart Sport i Serbien och högaktade brittiska fotbollssajten The Football Ramble.
Följ honom på Twitter @sasaibrulj