Ackermann om kirurgens dom: "Då skulle jag inte leva"

STOCKHOLM. Han har tvingats resa sig många gånger.
Drömmen om Fiorentina kraschade efter att italienarna hittat ett hjärtfel och så i år efter landslagsdebuten på Cypern kom nästa smäll när hela säsongen spolierades på grund av en korsbandsskada.
Kevin Ackermann är den eviga supertalangen som trots motgångarna står med ett leende på läpparna. FD åkte till Grimsta för ett långt möte med 23-åringen.
– Det är inte många som hade kommit tillbaka till elitfotbollen efter det som jag gått igenom, säger han.

Det regnar. Det är han förstås van vid som göteborgare.

Han kommer ut och möter upp efter en dryg halvtimme ute på träningsplanen.

Kevin Ackermann har alltid varit bitig, det var han redan som 15-åring när han fanns med på BK Häckens försäsongsläger i Dubai 2017.

Åren som talangfull brottare har satt sina spår och det märks nu återigen på Grimsta sent i november när Brommapojkarna gör sitt sista träningspass för 2024.

– Men jag får tacka farsan för bra genetik, säger Ackermann och skrattar.
– Vaderna har jag väl haft länge, man har byggt upp en bra fysik mycket tack vare brottningen som jag höll på med tills jag var 13-14 år gammal innan jag stod vid ett val om jag skulle välja brottningen eller fotbollen. Sedan jag var liten har jag maxat genetiken.

Ackermann har ett stort leende på läpparna. Han har mot slutet kunnat vara med och träna med boll, detta efter ett nästan ett helt år inne i gymmet.

– Jag var uppe på 87 kilo, det är väldigt mycket. Nu har jag gått ner till 83,5 kilo. Jag är 179 centimeter, så det är många kilon. Det ska väl sägas att om jag väger under 80 kilo ser jag väldigt smal ut. Jag ska helst ligga på runt 80 kilo, så det är par kilo muskler som lagts på.

Bara muskler?
– Något kilo fett också, det ska vara ärlig att säga, säger Ackermann och skrattar igen.

Året som började så bra med A-landslagsdebut med ett inhopp på januariturnén på Cypern slutade kort senare med en korsbandsskada i cupmötet mot Landskrona Bois.

– Det var visserligen ”B-landslaget” men för mig var det ändå extremt stort. Man har ju redan varit nere på botten och tänkte inte att det var möjligt, så det var väldigt stort, säger Ackermann som tidigare var lagkapten för 01-landslaget som var en talangfull kull med namn som Benjamin Nygren och Alex Timossi Andersson.
– Jag förlängde med BP och säsongen började väldigt bra där jag kände stort förtroende från Mellberg och Engelmark (som nu i dagarna båda lämnat BP). Jag fick verkligen tillbaka kärleken till fotbollen. Sedan kom bakslaget i första tävlingsmatchen och det var extremt tråkigt. Det är när man är på toppen som det gör ont när man ramlar. Kolla på Nikola som haft ett helt otroligt år, det är samma sak där, suckar Ackermann om skytteligavinnaren Vasic som nyligen drog korsbandet han också.

Det skiljer tio år mellan Ackermann och Vasic. Som den förstnämnde är inne på har Vasic haft sina motgångar tidigare, och det har sannerligen Ackermann också.

Efter den allsvenska säsongen 2018 såg Ackermann ut att få igenom en drömflytt till Fiorentina, men vid läkarundersökningen ändrades allt. Läkarna hittade ett hjärtfel och det hela sprack.

– Vad ska jag säga… Det var en händelserik och traumatisk period. Jag har försökt tränga bort en del. Vi åkte dit i december för läkarundersökning. Med tanke på den historien kring Davide Astori och det som hände där (Fiorentinas lagkapten avled med ett hjärtfel våren 2018) så var de väldigt noga med hjärtat. Sedan vet jag inte om det tog extra lång tid för att de hittade något på mig, men när jag var hemma i Sverige igen fick vi veta att de hade hittat något och det blev en oviss tid. Jag var i Marbella och Bologna och till slut hamnade jag hos en specialist i Belgien. Under ultraljudet kom fler och fler personer in och jag förstod att det inte var så himla bra, säger Ackermann och berättar sedan om det hemska beskedet som han fick.
– Kirurgen hämtade min familj och gav mig det tydliga beskedet där han sa att ”om du inte opererar dig innan du är 25 kommer du sannolikt inte att leva”.

Hur var det att få det meddelandet? Hur tacklar man det?
– Man var inne i dimman, men han (kirurgen) var den första att vara lösningsorienterad. Han sa att vi kunde lösa det. Han hade opererat flera cyklister och jag kände ”släng in mig direkt”. För mig var det fotboll eller ingenting, mamma och pappa var mer nyktra i tillståndet som menade att livet är viktigare än att spela fotboll.

Tänkte du någon gång att du redan då vid 17 års ålder eventuellt hade gjort din sista match?
– Nej. Jag ville bara tillbaka, det var så jag tog mig igenom det. För mig fanns bara en väg att gå och det hjälpte mig.

Hur var det att börja om?
– Man var ju inte skithet på marknaden efter hjärtoperationen, men Öis tog emot mig med öppna armar och jag fick en nystart. Jag kände att jag behövde lämna Häcken där allt skedde, jag behövde ta ett kliv bort därifrån och det blev bra med Öis.

I Örgryte blev det tre säsonger innan Ackermann inför fjolårssäsongen hämtades in till Brommapojkarna, där han blev en tongivande spelare.

Det nya kontraktet med BP som han kritade på kort innan skadan tidigare i år sträcker sig till sommaren 2026. Frågan är hur göteborgaren ser på framtiden.

– Jag vet vad jag kan som spelare. Jag har byggt upp en trygghet i mig själv. Jag har haft otur med skador och saker som man inte kan påverka. Jag är helt övertygad om att jag kommer komma tillbaka till samma nivå som 2023 igen.

I fjol åkte Ackermann till Thailand efter säsongen för avkopplande semester. Så blir det inte den här vintern.

– Jag har ju saknat att spela fotboll, så länge vädret tillåter kommer jag vara här och köra på. Jag är väl den enda som är skitmotiverad att träna på i december och januari, säger 23-åringen som tror att han kommer vara hundra procent återställd när BP kickar i gång försäsongen i början av januari.

Efter alla motgångar ska det nämligen mycket till för att Ackermann ska ge upp.

– Jag får väl klappa mig själv på axeln. Det är inte många som hade kommit tillbaka till elitfotbollen efter det som jag gått igenom.