KRÖNIKA: ”AIK behöver självinsikt”

På Sao Paulo i Neapel stämde ryktena om ett ordentligt reservbetonat hemmalag. Napoli kom till spel med knappt en enda normal startspelare och det var nog många i det svartgula lägret som var bra sugna på att visa dem att de underskattat sina motståndare ordentligt. Men vad man lätt glömmer bort i sådana här sammanhang är att ett lag som Napoli har spelare från plats tolv till tjugotvå i sin trupp som hade varit högklassiga spelare i vilket allsvenskt lag som helst. Man glömmer gärna att de här killarna, trots bristfälligt med speltid, dag ut och dag in tränar och spelar fotboll av yppersta Serie A-klass. Man låter sig tyvärr ofta luras av det faktum att det ena laget luftar reserverna, medan det andra ställer en formtoppad förstaelva på benen.

Jag hoppas nämligen att alla som såg dessa nittio minuter förstod hur bra Napoli är. De som vill påstå att deras ledning i halvtid var ”ganska orättvis” bör tänka om och det omgående. AIK fick knappt låna bollen första fem minuterna och sedan stod det 1-0. Pang, bom, slarvigt försvarsspel och vips så hade Napoli matchen precis där de ville och AIK i sin jackficka. Att Gnaget sen fick äga bollen resten av halvleken lät i alla fall jag mig inte luras en gång till av. Spelar man ett 3-5-2 med så pass speediga spelare som Napoli har är det precis så man spelar vid en bekväm 1-0-ledning. Visst skapade AIK några halvchanser, men enligt mig hade Napoli full kontroll på den där halvleken.

I den andra blev det väl egentligen aldrig spännande. Tvåan, efter ytterligare undermåligt försvarsspel, låg i nätet bakom Turina redan innan första minuten var spelad. Resterande fyrtiofyra minuter plus tillägg var egentligen bara ren formalia. Luften gick ur ett AIK som efter matchen, trots att både 3-0 och 4-0 hade hittat in bakom dem, stod och undrade hur siffrorna kunde bli så stora. Märkligt egentligen. Enligt mig var förklaringen inte mer komplicerad än så att det ena laget gjorde en rad enkla försvarsmisstag, det andra inte. Det ena laget brände sina få chanser, det andra laget satte dem. Då brukar resultaten oftast skrivas till ganska så stora. Nej, Gnaget, det här blev en nyttig lektion av ett mycket imponerande Napoli.

I Valencia stod sedan Helsingborg upp väldigt bra mot fjolårets spanska överraskningslag Levante. Problemet var bara att det även i den här matchen belystes vilka extremt avgörande faktorer som skiljer lag av Levantes kaliber från lag av Helsingborgs. Levante straffade Helsingborg så fort de fick chansen, medan Helsingborg aldrig ens fick ett billigt läge att straffa dem tillbaka. Levante bjöd inte på någonting. Visst fanns där några okej kvitteringsmöjligheter, men det säger ganska mycket om ett lags svårighet att verkligen leverera på den här nivån när Helsingborg under de sista tio minuterna inte hade bollen under kontroll i Levantes straffområde någon gång. Detta alltså i ett läge då de desperat söker en chans att kvittera. De fyra övertidsminuterna var nästan smärtsamma att beskåda.

Med rejält blågula ögon hade ett oavgjort resultat kanske varit rättvist, men med en Ballesteros-rensning ut på en objektiv kontinent skulle det nog bli svårt att hitta någon som skriver under på det.

Positivt för Helsingborg däremot var att Hannover lyckades hämta upp Twentes tvåmålsövertag till ett oavgjort resultat. Detta innebär att Helsingborg nu har ett finfint läge inför deras två raka hemmamatcher mot dessa båda lag. Vid, åtminstone, en seger i dessa två matcher kommer chansen till en andraplats i alla fall leva långt in i höst, gårdagens förlust till trots.

Vad gäller AIK:s fortsatta chanser i turneringen tror jag det viktigaste är att de slutar lura sig själva och oss andra. De är inte på Napolis nivå, inte i närheten över huvud taget, och det är bara att inse. För vem vet, kanske är lite gammal hederlig självinsikt precis vad det laget behöver för att till nästa match kunna prestera en toppinsats, en insats som i sådana fall inte lär innebära 4-0 i baken en gång till.