PÅ FD: “AIK kan inte skylla på spelartapp – guldmissarna beror på annat”

Det här inlägget skulle egentligen skrivits för några omgångar sedan, men jag ville vänta lite och se vad som hände efter att Norrköping lirat brallorna av AIK den 17:e april.

Och då utgången varit som den varit så är det här inlägget fortfarande högst aktuellt.

Jens Fjellström sa en hel del bra saker i C Mores studio efter matchen. Jag citerar:
”Tar man Norrköpings elva mot AIK:s elva så säger jag att det är ganska jämförbara lag spelare för spelare. Det som är skillnaden är spelidén. Norrköpings spelidé är tydligare, den är betydligt bättre än AIK:s, framför allt i dag. Och jag tycker beviset är att när Sebastian Andersson kommer in och spelar som om han har spelat i Norrköping länge, jag tycker beviset är när Andreas Blomqvist, som inte har många minuter i Norrköpings tröja, kommer in i dag och spelar som om han har varit en del av det centrala mittfältet”.

”När det finns tydliga ramar, vad förväntas när jag spelar i den här positionen, den här rollen, då blir det mycket lättare. Och Norrköping är otroligt tydliga. Det kan man se och man kan känna igen anfall som återkommer hela tiden, olika typer av mönster. Vi kan rada upp ungefär fem olika vägar fram. När ett lag har fem olika vägar som de känner sig trygga i då kan man utöver det improvisera och det blir förbaskat svårt att vara motståndare. AIK orkade inte och klarade inte av att stå emot.”

Fjellström hade också, på tal om AIK:s spelidé, en lite längre utläggning som jag dock inte han plita ner innan C Mores sändning dog och Jens har varit allt annat än lätt att nå via fånen så jag nöjer mig med den första meningen som binder ihop det mesta i även det ociterade resonemanget.
“Skulle man förenkla det skulle man kunna säga att Henok Goitom var AIK:s spelidé förra säsongen.”

Olof Lundh, som också var en del av uppställningen i C Mores studio den dagen, fyllde i.
”Sen kan man ju se att Alm varit länge i AIK och på nåt sätt borde mejlsat ut en spelidé. De har tappat Goitom, Bangura och varit tvungna att sälja spelare, där har inte Janne Andersson inte tappat lika många spelare genom åren och varit mer skyddad.”

Jag tycker ofta att jag hört såväl Alm själv som andra prata om spelartapp som en stor anledning att AIK under hans tid som chefstränare inte vunnit guld, så när Olof Lundh lyfte det argumentet ytterligare en gång bestämde jag mig för att kika lite närmare på spelartappen, och ställa dem mot Norrköpings.

Andreas Alm och Janne Andersson tog över AIK respektive Norrköping vid samma tidpunkt – inför säsongen 2011. Alm hade då ett förflutet som assisterande tränare för klubben medan Party-Janne plockades in från gatan (nåja).

Jag har kikat på alla spelare (har säkert missat ett par) som lämnat AIK respektive Norrköping under dessa år samt kategoriserat dem utefter hur tung förlusten har varit (vid det tillfället spelaren lämnade) sett utifrån hur spelaren var på planen. Har alltså inte räknat in ledaregenskaper, omklädningsrumsfavoriten etcetera, i sådana fall hade ”Tjerna” och Pavey varit två spelare som förstås hade räknats som tyngre tapp.

Jag är medveten om att detta förstås har sina brister eftersom att det inte framgår när spelarna lämnade och så vidare. Men jag tycker ändå att det ger en hyfsad bild. Ni är välkomna att inte hålla med.

Vi börjar med AIK.

TUNGA TAPP: 14
Alexander Milosevic
Martin Lorentzson
Niklas Backman
Martin Mutumba
Mohamed Bangura
Celso Borges
Henok Goiom
Robin Quaison
Ivan Turina
Teteh Bangura
Nabil Bahoui
Panos Dimitriadis
Eero Markkanen
Ibrahim Moro

HALVTUNGA TAPP: 3
Helgi Danielsson
Kennedy Igboananike
Sam Lundholm

INGA BETYDANDE TAPP: 19
Daniel Tjernström
Kenny Pavey
Jacob Ericsson
Christoffer Eriksson
Admir Catovic
Kevin Walker
Lalawele Atakora
Gabriel Özkan
Gabriel Ferreyra
Nicklas Maripuu
Robert Åhman Persson
Christian Kouakou
Kwame Karikari
Viktor Lundberg
Daniel Gustavsson
Sulayman Jobarteh
Alhassan A Kamara
Pontus Engblom
Daniel Majstorovic
Edward Owusu

TOTALT: 37

Och så Norrköping.

TUNGA TAPP: 10
Anders Wikström
Mathias Florén
Astrit Ajdarevic
Martin Smedberg-Dalence
Gunnar Heidar Thorvaldsson
Imad Khalili
Shpetim Hasani
Morten Morisbak Skjönsberg
Alexander Fransson
Alhaji Kamara

HALVTUNGA TAPP: 6
Isaac Kiese Thelin
Modou Barrow
Bobbie Friberg da Cruz
Lars Krogh Gerson
David Boo Wiklander
Niklas Westberg

INGA BETYDANDE TAPP: 23
Caio Mendes
Anders Whass
Abbas Hassan
Joonas Tamm
Enis Ahmetovic
Viktor Rönneklev
Andreas Haglund
Armin Tankovic
James Frempong
Petru Racu
Riki Cakic
Russel Mwafulirwa
Marcus Johansson
Slim Luts
Rawez Lawan
Ken Sema
Andreas Lindberg
Muamer Tankovic
Bruno Santos
Christopher Meneses
Marcus Sahlman
Edvard Skagestad

TOTALT: 38

Så var vill jag komma med detta? Ni får dra era egna slutsatser från det jag radat upp men någonstans känner jag ungefär såhär: Alla lag tappar spelare. Alla lag tappar viktiga spelare. Att Norrköping, Malmö, Helsingborg och Elfsborg har vunnit guld sedan 2011 och inte AIK beror inte på att AIK sålt sina viktigaste spelare.

Om Norrköping, med de medel de har haft till förfogande, har kunnat bygga det de gjort, sålt de spelare de gjort och ändå lyckats ersätta på det sättet de gjort. Då borde AIK också kunnat göra det.

Jag avslutar med att copy pejsta in några rader från den alltid så utmärkte Simon Bank från just 17:e april.

”’Vi ska krossa IFK Norrköping’ sa Ahmed Yasin enligt Expressen. ”Vi ligger redan bakom guldsnittet som vi behöver” sa Andreas Alm efter Sundsvallsmatchen, som en passning till styrelsens populism.
Det blir faktiskt bara löjligt, AIK.
Bygg verksamheten, spelidén. Prata om hur ni fostrar ungt och eget, vart ni vill på sikt, men låt fotbollen komma före rubrikerna.”

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: