ANALYS: ”Ser vågat ut – men Daniel Anderssons strategi måste hyllas”

Malmö FF har höjt medelåldern med flera år och sitter nu på en stor mängd namn som aldrig kommer att kunna säljas för större pengar.

Men trots det anses Daniel Andersson göra det enda rätta – han har svårt att se en smartare röd tråd än den väg MFF:s sportchef nu vill gå.

Malmö FF:s senaste fönster har varit bland det smartaste Daniel Andersson har gjort – detta trots att man har en av allsvenskans klart äldsta trupp.

Bara under det senaste året så har medelåldern gått upp från 23,8 till över 27 år. Det ser ganska vågat ut – men Daniel Anderssons strategi måste hyllas, jag kan inte se det på annat vis.

Det som vore så bekymmersamt för de flesta andra – är det inte för MFF. Att ta lite äldre spelare som blir svårare att sälja vidare med skåningarnas ställning är inget direkt problem.

Malmö FF lever i dag helt enkelt under andra premisser än övriga.

Istället så ska man med allt dyrare köp av erfarenhet kunna lita på att intäkter från Europaspel kompenserar.

Att värva lite äldre och i en förlängning mindre säljbara spelare är en strategi som MFF har råd med i kraft av överlägsna resurser. Malmö ska enligt mig inte längre vara beroende av stora rekordförsäljningar år ut och år in. Istället ska man kallt räkna in stora intäkter i mer eller mindre garanterade Europaspel. Senast det begav sig var 2022 i Europa League: Där gav det omkring 90 miljoner kronor.

Helt rätt och förmodligen och jag har svårt att se en så mycket bättre linje för MFF, i alla fall på den nivå som Allsvenskan är (näringskedjan).

Daniel Andersson har med andra ord hittat något taktiskt affärsmässigt som passar sig i båda världar – både i Allsvenskan – men även internationellt. Kring allt detta så har jag inte ens nämnt den aspekten att äldre spelare inte är lika benägna att bryta upp och mindre attraktiva för utländska ligor.

Kort sagt, kontinuiteten kommer att öka avsevärt, något som för så många allsvenska klubbar är ett stort problem (omsättning på spelare).

Namn sedan förra sommaren och fin-fina exempel är Pontus Jansson, 33, och Oliver Berg, 30. Där till så förstärkte under vintern landslagsmeriterade danske Jens Stryger Larsen, 32, truppen rejäl – Stryger Larsen som ska konkurrera med 32-årige Anton Tinnerholm om högerbacksplatsen.

Ett annat så utmärkt exempel är Erik Botheim-affären som hamnar någonstans mitt emellan ungt och äldre.

Det här är en anfallare som slog igenom med dunder och brak i Bodö/Glimt, men som misslyckats ute i Europa. Inte jätteung, 24 år fyllda som han är. Jag får känslan av en Antonio Colak-liknande affär som jag tidigare tjatat om att MFF måste göra.

En annan dimension av detta är att Malmö flera mindre transfers, många bäckar små – kan motsvara en enskild riktigt stor försäljning. Sådana som Noah Eile och Amin Sarr som tillsammans inbringat omkring 30 miljoner – men utan att MFF blivit sämre. Ingen av dessa hann knappt spela i den himmelsblå tröjan.

Kontenta: Hugo Larsson-affären är så klart fantastisk, men med MFF:s ställning så behöver man alltså inte riktigt sådana affärer på liv och död. Det visar onekligen vilka höjder Malmö närmar sig.

Det går att klara sig ändå.

En ytterligare dimension och prestige för Malmös sportchef är dessutom att både Sebastian Nanasi och Taha Ali stannar till i sommar. Bud tror jag alldeles säkert har funnits, men Andersson har här sannolikt hittat överenskommelser med båda. Addera till det symboliskt starka det sänder ut att två så toppallsvenska namn väljer att ha tålamod. Det hänger säkerligen samman med starkt ledarskap så väl som överlägsna resurser. Affärer på 80+40 miljoner har säkert varit möjligt. Men här har man istället visat kyla, med sikte på sommaren. Det fönstret och pengarna är betydligt större än det som har varit. Att visa upp sig i Europa kommer att på värdet ytterligare och i en förlängning komma till klubbar som förbereder sig inför en ny säsong utomlands.

En win-win-situation för alla – men framförallt: MFF har råd och Daniel Andersson har råd att hålla i båda.