Är fokus och självkritiken tillräcklig i AIK?

Sedan AIK torskade mot Malmö i går så har det varit ett jävla liv på de flesta fotbollssajter+sociala medier om hur rånade AIK blev.

Så vafan, jag tar det ett race jag med, dock med mindre rånvinkel-känsla.

För det första: Jag tycker det är för jävligt att domartabbar ska avgöra matcher. Krävs det ”offside-kamera” och målkamera för att ta rätt beslut så inför det.

Att alla förutom de personerna som dömer matchen har tillgång till all teknik i världen för att se om de personerna som dömer matchen gör rätt eller inte… ja, det behövs väl knappast någon argumentation.

Spelavbrott då och då må så vara, det är värt det om det gör så att felbeslut som detta eller varför inte detta (alla AIK-fans, var protesterade ni då?) kan suddas ut.

Men, hur hanterar AIK:s tränare Andreas Alm och Nebosja Novakovic situationen?
Jo, genom att vara rasande på domar-teamet.

Jag förstår om supportrar är det, eller om spelare är det, men tränarna, de som ska leda gruppen med fokus på spelet… Vad skickar det för signaler?

****
Andreas Alm sa följande:
”Hade vi fått det målet hade Malmö åkt härifrån med noll poäng, det kan jag lova dig”.

Hur kan Alm lova det? Vem säger att ett AIK, som underpresterat det grövsta mot tippade bottenlag som Syrianska och Åtvidaberg, inte hade fått stora darren och släppt in en eller två bollar när allsvenskans bästa offensiv utan någonting och förlora bara hade släppt handbromsen och öst framåt i hopp om att få med sig en kvittering?

Och hur kan Alm på det sättet helt och hållet skylla poängförlusten på domaren, istället för att inte flytta fokus till vad hans lag inte gjorde tillräckligt bra?

****
Spola tillbaka bandet till i fredags, Brommapojkarna-Norrköping på Grimsta. Andreas Haddad har gjort matchens enda mål efter att Mauricio Albornoz varit solklart offside innan han vrickade fram bollen till Haddad.

Efter matchen snackade Facebook-Janne i C More.
”Vi ska ju inte förlora den här matchen, aldrig i helvete.”
”Att vi inte gör mål är nästintill otroligt på de lägena vi har. Det är klart att vi ska göra mål. Där hade jag gjort mål. Och gör man inte det och motståndaren gör ett så förlorar man ju matchen.”

Inte ett ord om att matchens enda mål var ett solklart offside-mål för motståndarna och inga löften om att ”om inte om fanns så hade vi vunnit”.

Varför gjorde då inte Andreas Alm det kan man undra? Av den enkla anledningen att AIK hade inte hade i närheten av så heta chanser som Norrköping hade. ”Peking” hade två öppna mål från ett par meter och två helt rena frilägen.
AIK skapade inte tillräckligt bra chanser för att kunna säga ”det är för jävla dåligt att vi inte gör mål på alla jättelägen vi har”.

När jag läser synpunkter från spelare, tränare och supportrar kring AIK så verkar det som om det var Barcelona mot ”i-princip-vilket-lag-som-helst-förutom-Real-i-La-Liga” som spelade i går. Det var inte så att AIK radade upp massvis med öppna lägen, hade dussinet ramträffar och ett tryck så överjävligt att MFF-försvaret knappt visste ut eller in.

Visst, AIK hade tryck, men MFF försvarade sig bra och hade någorlunda koll på läget.

****
Är det då värre när AIK får ett felaktigt domslut mot sig än när till exempel Norrköping får det? Nej, förstås inte.

Kan man då ifrågasätta var fokuset och självrannsakan hos AIK-teamet är? Kanske.

Nu tror jag förstås att Alm & co inser att AIK har problem och surret efteråt kan mycket väl vara Sur Alex Ferguson-snack alternativt att han är enormt pressad och att allt då bubblade över. Jag hoppas i alla fall det.

För jag skulle nog oroa mig mer för att AIK bara har två poäng efter fyra omgångar, trots bara ett stort domarmisstag, än vad jag skulle vara frustrerad över misstaget i sig.

****

Statistiken från de båda matcherna. Och statistik ljuger, som ni vet, aldrig.

AIK-Malmö 0-1