Atta om AIK-tiden: “Jag tvingades gå som Bosman”

I morgon möts Helsingborg och AIK på Råsunda – Walid Atta kommer inte spela matchen mot sin gamla klubb efter att ha fått kliva av mot Celtic i onsdags. HIF-mittbacken plågas av knäproblem efter bortamatchen mot Elfsborg tidigare i augusti. Inför veckans två matcher fick han läkarbesked att han bara kunde spela en av matcherna.
Men han väljer nu ändå att ta bladet från munnen och att berätta om tiden i AIK.

Det var säsongen 2010 som Walid Atta klev fram på allvar i AIK, men lagets kanske allra bästa spelare under säsongen hamnade ändå i kylan – under sommaren avstängd av klubbledningen enligt en policy om spelare som inte förlänger utgående kontrakt.

Atta lämnade AIK efter säsongen för kroatiska Dinamo Zagreb, uthängd som pengakåt svikare som bara ville lämna klubben som Bosman. Själv berättar han nu en helt annan historia.

– Jag kan förstå att folk undrar, när det framställts som det gjort. Jag ville aldrig gå som Bosman, och det handlade aldrig om pengar. Jag har kvar kontraktet från Dinamo Zagreb, det var inga jättesummor det handlade, lönen var på en allsvensk nivå utan sign on eller något annat, säger Atta till FotbollDirekt.se.

– Jag vill bara få fram sanningen och sedan lägga det här bakom mig. Folk har fått en felaktig bild.

Inför säsongen 2010 var Walid Attas status i AIK osäker. Guldhjälten Jos Hooiveld hade flyttrykten men fanns kvar i klubben och Atta var långt ifrån säker på speltid. Han berättar att han ändå ville förlänga med AIK. Jos Hooiveld blev klar för Celtic i januari men kontraktsförslaget till Atta dröjde.

– Jag hade ett möte med Björn Wesström runt nyår. Jag var inställd på att stanna kvar, och förlänga kontraktet. Han svarade “vi tar det där fram emot sommaren, du ska få koncentrera dig på fotbollen”, berättar Atta.

– Sedan åkte vi på försäsongsläger i Singapore. Då satte sig ledningen ner med de som hade utgående kontrakt. De hade snack med alla med utgående förutom mig. Då började jag undra, “vad är det som händer här”.

– Ronnie Smith i AIK:s styrelse hade också lovat ett kontraktsförslag så fort Jos lämnade, men det kom inget. Sedan dröjde det till en månad in på säsongen, då kom de med ett färdigt förslag. Då hade jag spelat flera matcher och gjort det bra. Kontraktet var på ungefär den nivån jag haft sedan tidigare.

Hur tolkade du att det kom så pass sent?

– Den långa väntan fick mig att inse att de inte någon stor tro på mig. Som fotbollsspelare vill man veta att man är med och konkurrerar på allvar. Jag tänkte, “vad säger att de inte tar in en ny spelare så fort jag förlängt”? Även om folk runtomkring, fans och andra, tyckte att de borde snabba på det, så var det inte alls samma förtroende från ledningen.

– Så jag skaffade agenter i den vevan, Fabio Alho och Adnan Huseincehajic. Det första jag sa till dem var att jag inte ville lämna som Bosman, jag ville säljas innan 31 augusti. Jag ville att AIK ska få en slant som en fin gest mot klubben. Jag sa samma sak till Jens Andersson (AIK:s sportchef).

– Jag ringde Fabio och Adnan gång på gång, och de sa bara “det är lugnt, det finns klubbar”. Men inget hände. Men jag har väl förstått i efterhand att deras agenda var precis den motsatta. De ville att jag skulle gå gratis, det tjänade de på. De körde ett spel mot mig.

Med två veckor kvar av transferfönstret bestämde sig AIK för att stänga av Atta. Kort dessförinnan hade han fått sin bil vandaliserad och mottagit telefonhot från fans.

Hur kände du inför allt som hände under den tiden? 

– Som att jag var ensam. Det var tydligt att ingen i AIK ville ta ansvar för saker som hände då, media kom till mig direkt och jag fick ta allt själv. Som när min bil vandaliserades, det är ingen stor grej egentligen. Jag fick ingen stöttning från någon i AIK alls då. Klubbens säkerhetsansvarige frågade om jag ville polisanmäla händelsen med bilen men det var allt.

– Jag hade trots allt kontrakt med klubben, det borde väl vara deras ansvar att stötta mig när sådant händer? Det var som att alla ville rädda sitt eget skinn, varje gång jag pratade med någon så skyllde de på varandra. Ingen i styrelsen ville prata om avstängningen.

Efter säsongen gjorde Atta klart med Dinamo Zagreb, samtidigt som han gick skiljda vägar med sina agenter. Något som drog i gång en ny tvist i det fördolda.

– Fabio och Adnan hotade att stämma mig på ett miljonbelopp. De ville ha 500 euro för varje dag från dagen jag skrev på med dem till dagen jag bröt kontraktet, vi hade haft ett avtal i ett drygt halvår. Jag vägrade. Sedan blev det tyst ett tag, men jag var fortfarande osäker på om de kunde ha rätt till pengar.

– Jag lät min bror titta igenom avtalet. Och det visade sig att avtalet mellan mig och Fabio inte var registrerat varken hos holländska och svenska förbundet, och avtalet var bara ett personligt avtal mellan mig och honom. Då insåg jag att de inte hade något case. Sedan hörde de av sig och gick ner till 500 000. Jag vägrade då också, och sedan var de helt plötsligt nere på 200 000. Sedan lade de bara ner allt, de ville inte ha några pengar alls.

Till sist bestämde han sig ändå för att kompensera agenterna, trots att han inte behövde.

– Min bror är klok, han sade att det är bättre att inte skiljas i ilska, man vet lite grann hur agenter fungerar. Vi bestämde oss för att betala dem 7 000 euro, pengar som de lagt ut för resor och dylikt.

Atta vill göra klart att han inte känner någon bitterhet eller ilska gentemot klubben AIK – tvärtom. Det handlar snarare om vissa personer i klubbledningen.

– Jag vill göra det klart och tydligt att jag inte har något emot AIK som klubb. AIK har gjort mig till den spelare jag är och jag är enormt tacksam för det. Och fansen är fantastiska, jag minns till exempel när vi mötte Rosenborg i Champions League-kvalet, jag såg banderollen: “Signa, Atta”. Oförglömligt.

– Magnus Erlingmark (generalsekreterare i spelarföreningen) kontaktade mig då angående att ta ärendet med avstängningen till skiljenämnden. Men jag valde att avstå, det hade skadat AIK som klubb mer än de personer som var ansvariga. Jag kommer alltid följa AIK och jag tycker om klubben jättemycket. Jag har aldrig fått så mycket stöttning från fans som i AIK.