Blåvitt skitsnack

Sportstory slänger käft med Wernbloom och Bjärsmyr

FK Göteborg vann allsvenskan ifjol med ett perfekt lagarbete, en sylvass avslutare och en jävla massa snack på planen. I år ligger Blåvitt längre från guld, men spelarna jiddrar ändå. Sportstory diskuterade trash-talk med Mattias Bjärsmyr och Pontus Wernbloom.

– Vilken jävla tid det tar för det där tjockhuvudet!

Mattias Bjärsmyr står utanför klubblokalen vid Kamratgården i Göteborg och blickar bort mot träningsplanerna. Vid målet längst bort står ”Bjärsas” lagkamrat Pontus Wernbloom och modellar med matchdressen.

Fotograferingen skulle ta en kvart så Pontus passade på att springa iväg och få det avklarat medan Mattias – sist ut ur duschen – mumsade i sig lasagne med resten av laget. Nu har det gått 50 minuter och Wernbloom står fortfarande och poserar á la Fredrik Ljungberg för fototeamet.
– Det är bara för att han har så stort huvud. Det får inte plats på bild, mumlar Mattias.

Till slut kommer Pontus springande i shorts och matchtröja. Kvicksilvret visar några enstaka plusgrader.
– Fan vad dom håller på. Hur svårt kan det vara att ta ett kort? Jag håller på att frysa ihjäl, huttrar han.

Var man än rör sig på Kamratgården så andas platsen självförtroende, framgång och en – inom dagens moderna fotboll – ovanlig och sann gemenskap. Välkomnandet är som i en småklubb, alla tar sig tid. Sportchef Håkan Mild frågar både en och tre gånger om jag fått allt jag vill ha, trots att han är så sen till ett möte att han knappt hinner sätta sig i bilen innan han startar den. Ödmjukhet i medgång är den röda tråden som föreningen är invirad i.
– Håkan säger ju att vi värvar karaktärsspelare och det är jävligt goa gubbar som kommer hit, säger Wernbloom.

Överlägsenheten och drygheten som lätt knackar på dörren hand i hand med framgångarna finns det inga spår av. Så länge man inte befinner sig på motsatt sida som de blåvitrandiga inom en vit rektangel på gräs, vill säga.

Kalmar FF:s Henrik Rydström förklarade förra året IFK Göteborgs SM-guld med att de snackar mest av alla lag: ”Vi är ganska bra på att snacka i Kalmar också men när man möter Blåvitt så får man känslan att ’vi har en Henrik Rydström men dom har elva Henrik Rydström’”, sa Rydström i en intervu med Eurosport.se.
– Ja, han får lite, säger Pontus och garvar när han får höra vad Rydström sagt. Det är något positivt tycker jag, att vi håller ihop i vått och torrt. Vi bryr oss, vi vill vinna matcherna. Jag tänker inte låta någon i Kalmar käfta ner någon i vårt lag och så tänker alla i vårt lag. Det gäller att vinna den verbala matchen.

– Dom flesta snackar, vissa mer än andra förstås. Men det blir alltid en massa tjötandes på planen och det ska det vara, det är tändvätska det med. Det är ju inget elakt, eller jo, men inga personangrepp eller så. Det är för att tända till sig själv, för att man bryr sig och brinner för det man gör.

Kan man gå in i en match med tanken att man ska snacka ned en spelare?
– Nja, vissa spelare har ju lättare att falla för sådant och det vet nog alla vilka de är. Men det är inte så att man går in och planerar något. Läser man något i tidningen så kanske man har en hållhake på någon men det är inte så att man lägger mycket kraft på det. Det blir mest att man slänger ur sig något när bollen gått ut över sidlinjen eller det är frispark eller så, säger Bjärsmyr.

Vem snackar mest i Allsvenskan?
– Rydström, men han vill ju få cred för det, så honom borde jag inte säga. Det är ju därför han håller på, det är ju inte så att han får cred för att han är någon jättebra fotbollsspelare direkt.

Mattias tystnar och funderar lite.
– Alltså, dom flesta spelar nog i vårt lag. Jag kan tänka mig att typ Pontus och ”Sella” är helt överjävliga att lyssna på.

– Ja, jag och Rydström tar nog ut varandra rätt bra, fyller Wernbloom i med ett leende.

Hur gör man er irriterade?
MB: När någon springer och håller käften kan det vara jobbigt. Mathias Svensson som spelade i Elfsborg var ju sådan som vägrade säga något.
PW: Ja, det finns inget värre än när de inte käftar tillbaka. Daniel Sjölund i Djurgården är också sådan, han fokuserar på rätt saker istället.
MB: Men respekt åt dom också, det är deras sätt att få ner någon spelare.

I samma intervju med Eurosport.se sa menade Henrik Rydström att Malmö FF förra året var IFK Göteborgs raka motsats. Där snackade spelarna omkull varandra istället, genom att hela tiden gnälla på varandra under matchens gång.
PW: Grejen är ju att du kan snacka och ställa krav på domare och lagkompisar men dom ska kunna göra det på dig med. Du måste ge 100 procent själv, du kan inte gå runt och slöa och sen ställa krav på andra, det har du inte rätt att göra.

MB: Det handlar om att lägga fokus på rätt saker. Är det något jag tycker att någon gör fel ska jag inte gå till Pontus och säga det utan ta det med den berörda personen direkt. Annars kan man ta upp det under samlingar med laget. Dom flesta köper det faktiskt, klart att den andra kan tycka en annan sak men det är inte så att det blir världens diskussion och bråk av det.

PW: Det är klart att det bli så att vi har olika åsikter om saker men jag tycker att vi har blivit jävla bra på svälja det, där har vi utvecklats enormt. Om Bjärsa skriker till mig att ”för helvete gör mål” så tänker ju jag typ ”men du kan dra åt helvete, ni har släppt in tre där bak och du är sämst” men det säger jag ju inte nu utan nu sväljer man bara det för han tycker ju det. Har han gett allt så kan han ställa krav på mig men har han inte gjort det ska han fan inte säga någonting. Sen behöver det inte gå bra men ger du allt hela tiden ska du kunna ställa krav och ger man inte 100 procent ska man få höra det.

Uppstår det gräl inom laget under matchens gång?
PW: Får jag en utskällning jag inte tycker är vettig kan jag ta det efter matchen. Det har vi blivit bättre på, att hålla det inom oss och kanske släppa det fortare.

MB: Håkan Mild var ju en sån spelare som bara: ”släpp det istället för att hålla på, skjut nästa gång istället”.

Wernbloom lämnar sin bakåtsjunkna position och lutar sig fram över bordet.
– Alltså, jag kan ju ibland lägga fokus på fel saker…

Bjärsa skiner upp som en sol när han ser öppningen.
MB: Ja, du är ju lite av ett problembarn.
PW: Ja, men jag har blivit bättre. Man får ju verkligen inte börja gnälla på varandra under match, man får aldrig ge dom jävlarna det. Det finns ju inget bättre än att det andra laget börjar bråka, då käkar man ju upp dom. Det gäller att inte visa sig svag inom gruppen, då märker motståndarna det direkt och utnyttjar det.

Ni säger att ni har blivit bättre på att hålla igen när ni får kritik. Hur hanterar alla unga spelare som kommer in i laget kritik?
MB: Det är bara att hoppas att dom tar åt sig. Det kanske inte alltid är så jävla kul att höra. Som ”Bengan” till exempel, han kan låta jävligt gnällig, om du pratat med honom så vet du. Det är viktigt att de nya som kommer in förstår att det kan låta gnälligt men att man inte menar så illa.

MB: Jag kan ju säga som jag tycker till Pontus. Vi känner ju varandra så väl och han är gnällig och jag är likadan.

PW: Det som är så gött med att vara forward är att släpper dom in ett mål där bak så tänker jag ju ”alltså så jävla dåliga, vad fan sysslar dom med?”. Men jag vet ju att jag inte tänker så egentligen. Alla har ju en del i det, vi börjar ju pressen där uppe och havererar den är det inte så lätt för dom heller om motståndarna kommer rättvända.

PW: Vi är ju gnälliga mot varandra i situationer men sedan släpper vi det, där har vi vuxit som fan och det är det som gjorde att vi vann förra året. Alltså, att lyssna på Bengan en hel match, man blir ju helt tokig om man inte silar bort det.

Pontus lägger till en grimas och härmar den förre Göteborgsmålvakten på en dialekt gnälligare än den där dörren i sommarstugan.
– Fäään i hälvätääää!

Grabbarna viker sig av skratt. Bjärsmyr har haft Bengt Andersson bakom sig ända sedan han flyttades upp i A-laget för fyra år sedan.
MB: I början när jag kom till A-laget undrade jag ju vad dom gapade om, speciellt Bengan. Nu saknar jag faktiskt honom och allt det där gnället.
PW: Man måste lyssna på varandra och ta åt sig. Om man tar det på fel sätt kan det vändas åt andra hållet, men det har ju att göra med vilken karaktär det är på spelarna.

Karaktärsspelare är ett ord som återkommer flera gånger när man pratar med spelare och ledare på Kamratgården.
– Alla söker ju karaktärsspelare, sen ska dom förstås i första hand vara bra fotbollsspelare. Men det är viktigt att de kan tillföra något vid sidan om också så visst tittar vi efter såna spelare, säger Håkan Mild.

– Överallt i vårt samhälle finns det en bekvämlighet. Folk är inte beredda att ta ut sig hårt och göra sitt yttersta. Det har inget med fotbollsspelare att göra utan hur människokravbilden ser ut rent allmänt. Många menar att det är för höga krav och för mycket stress i dag men det är snarare tvärtom. Vi jobbar mycket med att göra alla spelare jävligt medvetna om vad det innebär att vara elitspelare och försöker hela tiden arbeta väldigt noggrant.

Vad är det ni pratar om?
– Att om du vill bli bra så kostar det. Resonerar du så att du inte behöver gå och träna för att det regnar så kommer du aldrig bli något oavsett hur stor talang du har, säger Mild.

– Vi är bara i början av någonting och hoppas få ännu större utdelning. Vi har länge jobbat hårt med ungdomsakademin men att föra samman ungdomslagen med A-lagen har bara skett de senaste åren. Det tar nog fyra år till innan det sitter på ett riktigt bra sätt.

Hur uppfattar du att unga fotbollsspelares inställning är generellt?
– Det är en blandning men det är svårt att få hela paketet hos en och samma spelare.

Både Mattias Bjärsmyr och Pontus Werbloom håller med sin sportchef.
PW: Det känns som att Håkan och klubben snabbt kör över såna spelare som inte har rätt inställning. Det finns många talanger som går till spillo eftersom att de inte har huvudet på rätt plats. Har man bara talang kommer man ingenstans, på inställning kan man klara sig i Allsvenskan men kanske inte steget längre. Det är ju lite mer ”Zlatangenerationen” nu, teknik och att det ska vara snyggt är viktigt.

Varför tror ni att just Göteborg har haft så lätt att slussa in unga spelare de senaste åren?
MB: Vi lär upp dom tidigt, dom tar det förvånansvärt bra, hehe.
PW: De som lyckas i slutändan har bra inställning och respekterar de äldre. Det handlar om att ha vinnarskalle. Tror man inte på guld ska man inte spela i IFK Göteborg.

Under våren 2007 var lagets spel knackigt och skyttekungen Marcus Bergs fantastiska målform ordnade många poäng som man kanske inte var värda rent spelmässigt. I Berg sista match innan flytten till Groningen krossades Kalmar på Fredrikskans med 5-0. Marcus Berg gjorde ett av målen och resterande var utspridda på fyra olika målskyttar.

Ändå trodde många att Göteborg skulle tappa ännu fler poäng när deras formstarkaste spelare lämnade. Berg själv stod omringad av journalister efter matchen och sa tvärsäkert att så skulle inte bli fallet.
– Absolut inte. Alla jobbar och krigar hela tiden i det här laget så det kommer att fixa sig, sa Berg innan han fortsatte att ösa in mål i Holland.

Blåvitt i sin tur gick obesegrade genom de resterande nio omgångarna och den 28 oktober fick Niclas Alexandersson lyfta pokalen inför 43 000 jublande fans på ett genomblött Ullevi.

I rummet där vi sitter finns det ett stort prisskåp fullsmockat med priser. Men Lennart Johanssons pokal från 2007 syns inte till. När vi är på väg ut ur klubbhuset ropar Wernbloom på en kanslist.
– Var är bucklan från ifjol? I Stockholm? Det var ju jävligt logiskt. Vad fan gör den där?

Bjärsmyr skakar på huvudet.
– Här går man och vinner SM och jag har inte sett priset en enda gång sedan vi vann det.

Vilket lag får höja den i år då?
– Haha, svår fråga eller? Det får Blåvitt såklart.

Ödmjukhet i medgång? Det är bara att konstatera att det finns knutar även på röda trådar.

Text: Mårthen Bergman