FD:s KRÖNIKÖR om varför MFF nu gjort årets allsvenska affär

I dagarna gjorde jag den här listan.

Den får snart göras om. Alla halkar ner ett snäpp och högst upp hamnar – förstås – Rasmus Bengtsson.

Bengtsson från den dagen han kliver in på en allsvensk arena igen allsvenskans bästa mittback. Magnus Wolff Eikrem, Jo Inge Berget och Tobias Sana i all ära men oj vad Malmö FF behövde det här. Erik Johansson och Filip Helander ryktas bort om vartannat och om Åge nu vill börja lira med tre mittbackar så var det här absolut nödvändigt. Den av Helander och Johansson som tar plats bredvid Bengtsson i ett mittbackspar kommer också ha en fin utveckling att vänta. Nu får MFF också en spelande mittback av bättre klass än Erik Johansson.

Han har varit en av de bästa spelarna i Twente senaste två åren och är som sagt väldigt bra i uppspelsfasen. Dessutom ett finfint huvudspel på det. Landslagsrutin finns och så sent som förra året blev 74 minuter helt okej (så som jag minns det) landslagsfotboll.

En kontraktslängd på över fyra och ett halvt år är förstås också bingo för Malmö och Bengtsson kan säkert tänka sig att stanna alla de åren, även om det går ”för bra”. Han har en liten kido och familjen har längtat hem till Malmö.

Kort och gott en mycket, mycket, MYCKET viktig pusselbit om MFF ska ta nästa steg och rada upp allsvenska guld samt lyckas ännu bättre i Champions League än under fjolåret.

Det man undrar lite sådär försynt är ju: Vad får Bengtsson för lön egentligen?

Och om man får hoppas lite försynt så vill jag se en ny skäggtävling i MFF i år. Då får nog Gische och kompani det tufft.