Därför lockas inte Rehn av en återkomst: ”Ska vara något riktigt bra…”

Han vann SM-guld med Djurgården som assisterande tränare 2005 och SM-guld med IFK Göteborg ihop med Jonas Olsson 2007.
Stefan Rehn spåddes bli nästa stora namn på bänken – men i stället har han nu helt lämnat fotbollen bakom sig.
Någon återkomst lockas han heller inte av.
– Det ska i så fall vara något riktigt bra, men i fotbollen krävs det att man går in hundra procent och då ryker alla helger, säger förre storspelaren till FD.

IFK Göteborg har precis gjort sin bästa säsong sedan 2016 med sin fjärdeplats i allsvenskan bakom Mjällby, Hammarby och Gais. Snart är det dock 20 år sedan senaste SM-guldet vanns – och det 2007 med Stefan Rehn som huvudtränare ihop med Jonas Olsson.

Rehn hade en gedigen spelarkarriär med VM-brons i USA 1994 som en merit, ikonstatus i schweiziska Lausanne, Djurgården och IFK Göteborg som tre andra.

Det var i Dif som tränarkarriären inleddes direkt efter att han 2002 la skorna på hyllan och 2005 var han assisterande till Kjell Jonevret när Dif något överraskande vann SM-guld.

Två år senare upprepades alltså bedriften som huvudman på tränarbänken med IFK Göteborg, men där pikade också tränarkarriären – och det snart 20 år sedan.

Efter att ha lämnat Blåvitt 2011 blev det två uppdrag i damallsvenskan, först i Jitex och därefter i Kopparbergs/Göteborg innan han tog sin an Utsikten. Sedan 2020 har Rehn dock inte tränat något lag och han suktar heller inte efter någon återkomst, det berättar den i dag 59-årige Sundbybergssonen för FotbollDirekt.

– Det ska i så fall vara något riktigt bra. Jag har tackat nej till erbjudanden. För ja, ska jag tacka ja ska det vara något väldigt bra för att jag ska hoppa på det, säger han och fortsätter:
– Ska man in i fotbollen krävs det att man går in hundra procent och då ryker alla helger. Allt har sitt kapitel. Jag och tjejen bor i Göteborg, hon är från Skåne och jag från Stockholm. På helgerna vill vi kunna hälsa på föräldrar och vänner.

Relationen till Djurgården och Blåvitt i dag: ”En jävla skillnad”

I stället har Rehn senaste åren riktat in sig allt mer på padel, sporten som trots att hysterin lagt sig hos gemene man fortfarande har ett behov av skickliga tränare. Det är där Rehns bollkompetens kommer in i bilden.

– Jag fastande direkt för padel, jag började spela 2014 och när pandemin kom fick jag frågan om att bli tränare. Då hade jag precis slutat i Utsikten och det blev en ganska bra övergång. Jag gick kurser hos landslagstränaren och han lärde mig mycket, det var nyttigt.

Hur ser din relation ut till Djurgården och Blåvitt i dag?
– Jag försöker se båda lagen någon gång live per år. Nuförtiden umgås man inte med spelarna så det blir en jävla skillnad, men Jocke Björklund spelade jag med i landslaget och Blåvitt, och Bosse Andersson är ju kvar som sportchef i Djurgården. Honom har jag hängt med på sommaren.