”Den dansande kobran” är obesegrad: ”Får se hur tålamodet är efter några förluster”

KALMAR. Hasse Eklund har en av allsvenskans svåraste uppgifter i år. Ersätta Kalmar FF:s egen ”Sir Alex”, Nanne Bergstrand. Och än så länge är ”Den dansande kobran” obesegrad.
– Det är absolut min målsättning att vara med i toppen. Vi kanske inte har samma ekonomi som Malmö, AIK och de där klubbarna men vi hoppas kunna vara med och tävla ändå, med mindre resurser, säger Eklund i en lång intervju med FotbollDirekt.se.

Hasse Eklund tar emot inne på Guldfågeln arena. Han är glad, lättsam, tillmötesgående. En stor ”Nanne-rock” att fylla men Kalmars tränare känns väldigt trygg i sin roll. Men innan vi pratar fotboll och rockar att fylla så finns det en sak som måste redas ut.

Till att börja med måste jag fråga om en grej på din Wikipedia-sida.
– Hahaha…

Det står att du är en jävel på badminton.
– Okej…

Stämmer det?
– Nah.

Har du läst det?
– Ja.

Vet du vad det kommer ifrån?
– Haha, ja det vet jag.

Berätta.
– Det är några kompisar som har haft lite roligt.

”Den dansande Kobran”?
– Precis.

Någonstans där började jag känna att detta kanske inte är sant. Men du är inte bra på badminton?
– Jag är hyfsad. Men bland det gänget vi är som spelar badminton så tillhör jag de sämsta. Jag sprang och kämpade och de som är duktiga står bara och placerar. Jag sprang som fan men de vann ju alltid till slut ändå.

Förra året skrällde Hasse Eklund med Falkenberg och laget som tippades som ett mittenlag i superettan vann serien och blev allsvenskt för första gången i klubbens historia.

Var det ett ”gå upp i allsvenskan”-material du hade att jobba med?
– Hade du frågat mig innan hade jag sagt nej. För vi hade rätt tunn trupp på pappret då. Men de överraskade på ett positivt sätt spelarna och hade en bra utveckling. Jag tycker fortfarande att tittar du till trupperna så var det många lag i superettan förra året som hade bättre trupper än vi hade.

När började du fundera på att ”det här kan faktiskt gå hela vägen”?
– Jag kommer ihåg det rätt så väl faktiskt. Vi hade Varberg borta i ett derby under sommaren där. Jag sa innan säsongen att jag tyckte vi hade tre nyckelspelare, Rodevåg, David Svensson och Daniel Johansson. De får inte bli skadade för då kunde vi faktiskt åka ut med det laget. Alla de tre var borta i den matchen och vi vann med 4-0, då kände jag att ”okej, shiet, vi är faktiskt rätt bra”.

Hur var det lämna ett lag den framgången?
– Det var tufft såklart eftersom att jag gärna hade velat fortsätta den resan, vara i allsvenskan med Falkenberg och kanske hålla dem kvar vilket ingen expert förväntar sig. Min prestation som tränare kanske kom lite i skymundan eftersom att det blev mycket med Henrik Larsson och huruvida de ska klara sig kvar. Kanske inte så mycket om den bedriften som vi gjorde förra året, och då hade vi kanske kunnat rida vidare på det. Samtidigt så finns det då en annan verklighet och det är att jag fick ett anbud från Kalmar, här är det mer resurser att arbeta med och det känns spännande det här projektet, att ta över efter Nanne.

Jobbigt lämna lag man har haft framgång med. Rent känslomässigt även om man får ett större uppdrag någon annanstans. Vände och vred du på det mycket eller var det helt självklart?
– Det är som du säger, det är väldigt svårt för man lär känna de här människorna och man vill gärna fortsätta den resa som påbörjats eftersom att det är omöjligt att veta var stoppet är. Jag kände att jag kunde få ut mer utav laget men någonstans där fick jag tänka på min framtid och nya utmaningar. Jag kände direkt att Kalmar är en bra utmaning. Men det var en lång process som fick smälta in och tillslut kände jag att det var fler fördelar med Kalmar.

Om det går som alla tror, att Falkenberg ramlar ur, kommer du följa det projektet med lite större intresse?
– Någonstans följer jag ju Falkenberg, känner de människorna och vill att det ska gå bra för dem. De lagen man varit i tidigare följer man lite noggrannare.

Hur har du sett på Kalmar utifrån?
– Kalmar har varit ett stabilt allsvenskt lag, lite grå skulle man kunna säga. De har varit där mellan vitt och svart och sen har de poppat upp något år och man har fått upp ögonen för dem. Men jag tror att respekten från de andra klubbarna har varit lite ”jaja, det är bara en tillfällighet”. Jag har väl nästan tyckt det också, lite grått men ett stabilt allsvenskt lag som i vissa stunder var med i toppen.

Hur har du sett på Nanne?
– Ja, jag har ju själv haft Nanne i två omgångar, dels i Öster och dels i Helsingborg. Jag vet om att det är en bra tränare och han har nått sin önskan tror jag. Från början att stabilisera Kalmar i allsvenskan och sen lyckats krydda det med serieseger och cuptitel. En väldigt kunnig fotbollstränare.

De spelare som har varit i Kalmar ett tag har alla blivit “nannefierade”, han har matat in sitt mantra under många år. Kan du märka det som ny tränare?
– Ja, det kan jag göra. Dels på hur spelarna agerar och kanske lite på hur de tänker. Då känner jag igen att det är inte deras egna ord utan det är Nannes som kommer ut. Jag känner igen hans meningar på det sättet. Umgås du med någon under väldigt lång tid så kommer man ju in i själen på det sättet.

Ger det dig fördelar att du själv har haft den tränaren som varit här innan dig?
– Det är både för och nackdelar tycker jag. Fördelarna är att spelarna är väldigt välutbildade och kan fotboll. Det är en trygghet som tränare. Jag behöver inte lägga någon tid på grundkurs här. Nackdelen är att det jag säger är… ja, klubben vill ha en förändring nu, spelarna likaså och så kommer jag in med samma grejer en gång till. Jag kanske vill ha lite teori för att tala om hur jag vill spela och så har Nanne haft mycket teori, då blir det lätt att “fan, ska vi ha teori nu igen?”.

Hur känner du på förväntningarna på dig från alla runt omkring?
– Nanne var i elva år och man glömmer lätt bort att han tog en del titlar på elva år men jag har inte lika långt koppel. Hade det börjat gå lite knackigt så blir det lätt att “han är kass”. Jag ska förändra någonting som Nanne har byggt upp i elva år, och det kanske tar mer än fem månader? Jag vet inte om det tålamodet bland fans och en del sponsorer? Jag tror att det kan var någonting som kan komma ifall det börjar gå emot. Skulle man komma in i en period med tre-fyra förluster så.
– Sen gjorde han mycket uppdrag vid sidan om och var en bra representant för Kalmar FF. Det är lätt att tycka om Nanne så det får jag också försöka leva upp till.

Hur långt har det här Kalmar FF kvar till att bli det laget var 2008, det vill säga ett guldlag?
– Lite handlar om ekonomi, under den tiden fick man fram bröderna Elm och hade ett brassespår som fungerade väldigt bra. Möjligheterna finns och det gäller att vi tar hand om den här generationen som är på väg upp samt hittar rätt i vår scouting av spelare. Sen så har vi inte de resurserna, så det gäller att vi får en bra verkningsgrad på den kronan vi har, att vi hittar rätt kvalité till rätt pengar. Men absolut är det min målsättning att vara med i toppen. Vi kanske inte har samma ekonomi som Malmö, AIK och de där klubbarna men vi hoppas kunna vara med och tävla ändå, med mindre resurser.

På tal om brassespår, hur ser du på det?
– Jag är positiv. Man har en bra erfarenhet av att ta hand om brassar här och det finns många bra spelare där borta. Men ekonomin har blivit mycket bättre i Brasilien för fotbollsspelare så många vill inte komma hit längre. Sen ska man ha med sig att det är många som har kommit hit och inte lyckats. Man ser ofta bara till Ari och Santin och de som man tjänat en hel del pengar på. Vi är i alla fall absolut inte främmande för att hålla i det spåret.

Har du själv varit där och kollat spelare?
– Nej, det har jag inte. Vi får se men i sådana fall blir det till hösten.

Hur ser du på era guldchanser redan i år?
– Ser man sådär spontant så sticker väl Malmö och AIK ut lite. Det är två starka lag med starka trupper. Jag behöver kunna sätta min prägel på det här laget så fort som möjligt. Sen är det här året lite halvjobbigt, det är nästan som två olika säsonger. Först fram till VM och sen är det ett så långt uppehåll då det kan hända så mycket.
– Det är kul om folk har höga tankar om oss men jag tror inte att vi är riktigt där i år för att kunna tävla om guldet.

Men i dina ögon så är det en skräll om ni vinner allsvenskan 2014?
– Ja, det tycker jag.

Din bakgrund i Öster, elva säsonger och 259 matcher, har du fått höra det?
– Här i Kalmar? Nej, det är för längesen, det var ju strax efter andra världskriget.

Från Öster-håll då?
– Ja, det är väl någon som tyckt att det är synd att jag hamnade i Kalmar. Men så är det i den här branschen. Jag har inte hört något från Östers håll på länge och jag kan inte direkt gå runt och vänta på ett jobb och även om man kanske har sina favoritklubbar så får man ta de jobben som finns. Jag är väldigt glad att vara här nu så jag funderar inte så mycket på Öster och Växjö.

Vad har du för relation till Öster i dag?
– Det är mest att jag bodde där under väldigt lång tid och hade elva säsonger som spelare där. Nu är det mest gamla kompisar kvar och en del ledare är fortfarande kvar i föreningen. Några andra relationer har jag inte.

Är det ”klubben i ditt hjärta”?
– Hade du frågat mig för ett antal år sedan så hade jag sagt det. Nu tycker jag att under de senaste åren så har det suddats ut. Jag var åtta år i Helsingborg och har bott där i 13 år. Så ”klubben i ditt hjärta” har suddats ur mer och mer, istället har jag fått flera klubbar där jag har relationer till människorna i klubben. Kalmar har också varit speciellt, jag var alltid med min pappa här och tittade på matcher när jag var liten. Så Kalmar var min första klubb som jag hade som favoritklubb, men när jag var 17 och skulle välja mellan Kalmar och Öster så blev det ändå Öster för att Kalmar var i ettan och Öster i allsvenskan.

Hade du gärna mött Öster?
– Ja, absolut.

Så det är tråkigt att de åkte ur?
– Ja, jättetråkigt. Det är viktigt för Kalmar att ha det derbyt. Sen är det alltid kul att möta vännerna och visa att jag är bäst. Så jag spelar gärna mot mina kompisar och tävlar med dem. Inte bara i badminton.