”Bråka inte med Djurgårds-elefanten”

Andra omgången i Svenska cupen. Division 2 mot allsvenskan. Det var tillräckligt kittlande för att över 3 000 helsingborgare och ett 50-tal djurgårdssupportrar skulle välja att spendera onsdagskvällen på klassiska Harlyckan i Helsingborg. Så här med distans är det ju en magiskt bra publiksiffra för en cup som vi lärt oss att fräsa och spotta åt.

Det var här uppe på höjden av Helsingborg som Henrik Larsson, bröderna Martin och Marcus Olsson, Daniel Nannskog, Mats “Masse” Magnusson, Joakim Persson och Imad Khalli med flera tog sina första steg i ett par fotbollsskor. Och det är här som Henrik Larsson är tränare tillsammans med sin barndomstränare Kenneth Karlsson idag. Men alla de där spelarna jag nämnde har ju slagit igenom i den grönsvartrandiga tröjan. Högaborg alltså, klubben som Eskilsminne delar idrottsplatsen med.
Idag huserar båda lagen i division 2 västra Götaland där Högaborg är nästjumbo och “Eskils” är fyra (15 poäng efter serieledaren Norrby).

Matchen på onsdagskvällen var inte en serielunksmatch. Det var cupmatch, det var mot Djurgården och man kunde ta på både förväntan och förhoppning i den ljumma sensommarluften.
Har sju lag från division ett och två kunnat välta allsvenska AIK och Kalmar och fem lag från superettan, så varför skulle inte Eskilsminne kunna göra samma sak med Djurgården?

Den gamle allsvenske Örebro- och Kalmarspelaren Johan Paulsson tog över Eskilsminne mitt under säsongen efter att klubben sparkat tränaren. I fjol var han tränare för ex-allsvenska Råå IF i division 3. Då lockade han gamla kompisen Henrik Larsson till comeback och därmed också rekordmycket publik till San Siråå som man lite göteborgskt kallar idrottsplatsen på Råå. Jag träffade den gode Paulsson (som också spelat i HIF) efter matchen mot Djurgården.
– Första halvlek är strålande. Vi lyckas vara med i matchen tack vare våra tre centrala mittfältare och ett bra försvarsspel. Det är inte långt borta faktiskt.

Visst hade hemmalaget sina halvchanser och visst höll säkre målvakten Nikola Stojilkovic tätt i 65 minuter (Amadou Jawo målskytt). Hade det inte varit för att Erton Fejzullahu (inbytt efter paus) gjort 2-0 tio minuter efter ledningsmålet så hade Eskilsminne kunnat dra nytta av utvisningen på Alexandar Prijovic med drygt tio minuter kvar.

Även om hemmapubliken njöt av stämningen, ett viljestarkt hemmalag och en rent allmänt fantastisk fotbollskväll så kunde man nog ändå sova gott. Förlusten var i sin ordning och Djurgårdens avancemang var viktig för stockholmsklubben. Gruppspelet innebär ju inte bara en riktigt bra chans till en biljett ut i Europa utan också en helt annan start och ett upplägg på säsongen nästa år. Att få spela tävlingsmatcher istället för att tugga konstgräs i betydelselösa matcher under strålkastarljus i mars är en väsentlig skillnad.

Djurgården fick med den framskjutna cupmatchen också en perfekt genomkörare inför omstarten efter landslagsuppehållet. Det fanns mycket som var bra i spelet och det är inte helt enkelt att bara gå ut och vinna mot ett division 2-lag i form som helt och hållet kan fokusera på omställningar.

Djurgården reser hem till Stockholm igen under torsdagen. Nästa match innebär som bekant ny Skåneresa och bortamöte med Malmö FF den 16 september.
För Skånes största klubb, Eskilsminne – som på kort tid gjort resan från division 5 till division 2 – handlar det närmast om bortamatch mot Tenhults IF på Kabevallen på lördag. Det är också en resa som ska göras – samtidigt som Eskilsminne och andra klubbar på samma nivå får drömma vidare om att välta de stora elefanterna högre upp i systemet.
Den här onsdagskvällen bråkade man i alla fall lite med elefanten från huvudstaden.

Torbjörn Dencker är expert på fotbollen i Skåne och mångåriga reporter på Helsingborgs Dagblad. Nu driver han Alltidfullsatt.se och krönikerar om Skåne-fotbollen en gång i veckan på FotbollDirekt.se.