DERBYKRÖNIKA – ”Inte speciellt bra för AIK, inte alls – får ändå rubrikerna”

KRÖNIKA MED FOTBOLLDIREKTS MAGNUS ÖSTERBERG
Det har varit en väntan och längtan efter det här derbyt och då kan det ibland bli lite ”punktering” när matchen väl sätter igång. Men så blev inte fallet igår när 49 034 åskådare fanns på plats för att följa en av allsvenskans allra största matcher i modern tid, AIK – Hammarby, på Friends Arena.

Det har legat i luften ett tag och många är nog de spelare i både AIK och Hammarby som har haft den här matchen i bakhuvudet, det var en match ingen ville missa. Efter väldigt effektfulla och coola tifo-arrangemang (varför går inte spelarna ut till detta?) blåste Stefan Johannesson igång tillställningen.

Det blev en bra första halvlek i alla fall med tanke på de förväntningar som funnits en tid. AIK är ramstarka, det är gamla nyheter, och Hammarby vill föra spelet, något man lyckades skapligt med i alla fall i delar av den första halvleken.

Jag ska inte analysera sönder matchen utan konstaterar att Oscar Linnér hade en väldigt bra dag på jobbet.
Räddningen på Simon Sandbergs läge var utan tvivel i den allra högsta skolan. Om bollen var inne eller inte vet jag inte, men den finns i statistiken som räddning. Herregud.

Enoch Kofi Adu var felfri, gör inga stora nummer men sätter inte en fot fel. Han var också den spelare som efter ledningsmålet tydligaste visade med sitt kroppsspråk: ta det lugnt nu, var smarta.

Henok Goitom var inte speciellt bra i matchen, inte alls.
En direkt usel straff, lite tafflig teknik och i långa stunder inget hot alls för Hammarbys backlinje. Hans anfallskompanjon Tarik Elyounoussi mer aktiv och ett ständigt hot. Ändå är det Goitom som får rubrikerna efteråt efter ett riktigt kanonmål. Pang sa det bakom Johan Wiland och AIK:s maskineri rullar vidare. Det är en enorm styrka från Goitoms sida och han visade att han är rätt lagkapten för sitt lag.

***

Hammarby då? Bättre än på ett par veckor, utan tvivel. Det är absolut ingen toppinsats men någonstans ändå ett steg i rätt riktning. Hur kan jag tycka så efter en förlust tänker nog många?

Det saknas fortfarande kvalitet och beslutsamhet i det offensiva spelet. Det går lite för långsamt och det hänger ihop med ”kladdandet” på bollen. För många tillslag på för många spelare. Det går inte mot AIK som har ett försvarsspel inget annat lag i allsvenskan har.

Men ändå: rent spelmässigt är Hammarby faktiskt bättre än AIK i den första halvleken i mina ögon, inte bländande men bättre. Trots en massa onödiga bolltapp fanns där saker som nog fick tränare Stefan Billborn att känna viss tillförsikt. Andra halvleken blir inte lika bra men ändå embryon som känns vettiga för Hammarby att ta med sig vidare.

***

Marginaler är ett h-vete om man har det emot sig, underbara när man får de på sin sida. Jag är sjukt less på alla klyschor, men i den här typen av matcher och på den här nivån är det små marginaler. Så är det bara.

Sedan ska man komma ihåg att det alltid är målen som räknas och att man inte kan peka på andra, skylla ifrån sig och hävda ”otur” i tid och otid. Det är som det är och bara att borsta av sig och gå vidare.

***

Kristoffer Olsson var mycket, mycket bra ännu en gång. Här lär AIK få en hel del bud att hantera under vinterfönstret.

***

Många hävdar ju att AIK nu verkligen sitter i ett rejält guld-läge och tittar man på tabellen ser det så ut. Sex poäng ner till tvåan IFK Norrköping och sedan följer Hammarby och Malmö FF tätt efter. Det går ju inte att hävda annat än att AIK är stora favoriter att vinna guld. Men….

Det är inte över. Det är faktiskt inte det, det räcker att titta på spelschemat i den kommande omgången för att fatta att det inte är över. AIK är jagade och har inget emot det. Norrköping, Hammarby och Malmö jagar. Jag tror att de trivs rätt bra med det också.

***

Neto Borges kom från brasilianska division 5(?) och har anpassat sig väl. Visst finns det saker i hans defensiv som kan bli bättre men offensiven är väldigt bra.

***

Hammarby har all rätt att vara tjuriga men bara tills dess att man dyker upp till nästa träning. På onsdag väntar IF Elfsborg och då är det bara att visa den där mentaliteten man har pratat om att man ska bygga in i klubben: vinnarmentaliteten. Alla lag förlorar ibland, det är hur man hanterar motgång som definierar vem man är.

***

AIK:s stabilitet är imponerande och den statistik man kan visa upp de senaste tolv månaderna understryker detta. Derbyt visade att laget kan uppträda kontrollerat men ändå aggressivt och då är man svåra att bryta igenom. Tretton insläppta mål på tjugotvå matcher är ett lysande defensivt facit. Dessutom gör man ju en hel del mål framåt också.

***

Domaren Stefan Johannesson hamnade i fokus så klart. Straffen som Goitom ”ordnade”, och sedan bommade, var väl en 50/50 där Goitom drar först, Borges sen och det bestraffades han för. Hårt dömd men inte felaktig. Missen på Per Karlssons hands är däremot usel. Johannesson ser den och att bollen ändrar riktning. Att inte blåsa där är ett stort misstag. Sen får vi aldrig veta om straffen gått i mål eller inte, men det är en annan sak.

***

IFK Norrköping – Malmö FF

Hammarby – IF Elfsborg

IFK Göteborg – AIK

Varsågoda, det är vad som står på menyn redan på onsdag och torsdag. Herregud.

Matchen i Norrköping är ju så frestande att man knappt kan vänta, snacka om den matchen lär bli högintressant. Hammarby måste studsa tillbaka, poängutdelningen har varit skral den sista tiden och det är hög tid för segeroch tre poäng igen. Elfsborg med en hemsk säsong så här långt tog ju dock en välbehövlig seger senast och lär se fram emot utmaningen.

IFK Göteborg – AIK, ungefär samma som matchen på Tele 2: ett Blåvitt vars säsong är en besvikelse mot ett AIK som trummar på i toppen. Av tradition kan man ana att IFK gärna sätter käppar i AIK:s guldhjul.

***

Jag skrev innan derbyt att guldstriden inte avgörs oavsett resultat och det står jag fast vid. AIK har kopplat greppet men det är många matcher kvar innan det är klart. Mycket kommer att hända.

Hammarby kan som jag skrev inte sörja allt för länge. Oavsett vad måste man fortsätta att tro på det man gör och tro på att man kan hitta tillbaka till vårens vägvinnande spel igen. Det kommer att bli ett vansinnigt race om de tre översta platserna som ger chans till spel i de europeiska cuperna.

***

Peking är bra och har funnits med i bakgrunden mer eller mindre hela tiden och nu har man riktig toppkänning. Självklart lever hoppet att man ska nå ändå fram. En seger mot MFF på onsdag skulle tända hoppet ändå mer.

Malmö å sin sida har verkligen imponerat och även om vägen upp till förstaplatsen ännu är krokig och brant har man spänt musklerna rejält. MFF:s akilleshäl är att man släppt iväg ett sådant avstånd att man knappt har råd att tappa en endaste poäng. Klarar man dessutom slitaget från europa-spelet? Kanske.

***

Det kommer dröja innan vi får chansen att uppleva det vi gjorde i derbyt när det gäller publiksiffran- Det återstår dock ohyggligt många högintressanta matcher vars temperaturer kommer att ligga i närheten. Tack och lov går striden vidare redan om ett par dagar.