PÅ FD: Doldis-värvningen presenterar sig: “Överraskande att Hammarby ville ha mig”

ÅRSTA. Han är Hammarbys kanske minst kända nyförvärv inför comebacksäsongen i allsvenskan. Handplockad av tidigare U-tränaren i Halmstad, Mats Jingblad. Oliver Silverholt har imponerat under försäsongen. Själv är HBK-förvärvet överraskad att han fått chansen i Bajen.  
– Ja, det blev jag faktiskt. Jag spelade kanske tre matcher från start förra året, var bara bänkspelare, och sen att Hammarby ville ha mig… det var lite överraskande, säger Silverholt till FotbollDirekt.se.

Oliver Silverholt har imponerat under försäsongen, och när Hammarby gjorde sin näst sista träning inför cuppremiären mot Kristianstad stod han för träningens prestation i tvåmålsspelet: en tunnel på Lars Saetra och sedan en tunnel på målvakten.

– Du fick inte med det på film?` Fan, det är synd alltså. Men skönt att sätta Saetra på plats i alla fall, säger Silverholt och skrattar.

Bara 20 år till trots så har Silverholt hunnit med tre a-lagssäsonger i Halmstads BK, varav två i allsvenskan. För många och inte minst Hammarbyfans är han dock en ny bekantskap. Många imponerats av det Silverholt visat upp under försäsongen. Själv säger han att han har bra mycket mer att ge.

– Det har känts okej. Det var lite sämre matcher nere i Spanien (på träningslägret i La Manga) tycker jag. Men det är försäsong, det ska inte klaffa direkt. Nej men det har väl gått okej på försäsongen, men inte så bra som jag velat. Jag ska kunna få ut mer, men det kommer, säger Silverholt, som beskriver sig själv som spelare så här:

– Jag är en tvåfotad passningsspelare, det är väl det som är den största egenskapen. Jag är inte så bra på att prata om mig själv heller, det får andra göra.

Hammarbys sportchef Mats Jingblad har emellertid en klar bild av vem han värvat. Silverholt får mer än de andra nyförvärven i år ses som en handplockad värvning, med tanke på sin bakgrund i Halmstad.

– Ja Mats var ju Halmstad och hade deras U19-lag. Jag var med där, jag tillhörde a-laget Vi tog SM-guld med U19-laget (2012). Då var han tränare faktiskt. Så vi har lite historia, det har vi.

Då måste han se någonting hos dig?

– (Skratt) Ja, det får man hoppas.

När du fick höra om intresset från Hammarby för första gången, vad kände du då?`

– Man har alltid vetat om att Hammarby är… framför allt nu inför förra året, med Nanne och Mats, att det var något nytt på gång. Och så att det är ett publiklag också. Så det var bara häftigt. Sedan var det inte så mycket att fundera på först, det var mycket snack redan i somras, men inget konkret.

När det blev sen konkret?

– Nej men då, då var det inget snack om saken. Då var det bara att köra.

Är du överraskad att du fick förfrågan?

– Ja, det blev jag faktiskt. Jag spelade kanske tre matcher från start förra året, var bara bänkspelare, och sen att Hammarby som var på väg upp ville ha mig… det var lite överraskande faktiskt.

I Halmstad har Silverholt främst spelat vänsterback och innermittfältare, men i Hammarby kan även högerbackspositionen läggas till. Mycket talar för att han startar på högerbacken i dag mot Kristianstad. En position han inte spelat i särskilt mycket tidigare.

Det är tre positioner som du är med och konkurrerar i, bra läge för att få mycket speltid?

– Ja, det är klart. Det är bättre, inte lättare kanske, men bättre att kunna spela på flera positioner, då är man med och konkurrerar. Vilken position jag helst spelar i? Anfallare, jag vill göra mål (skratt). Nej men det är ju innermittfältare. Men jag spelar där Nanne vill ha mig.

Sättet som Hammarby spelar under Nanne, är det stor skillnad mot för vad du varit med om tidigare? 

– Ja, det är det. När jag spelade i HBK för två år sedan, mer från start, då krigade vi om att hålla oss kvar och fick kvala. Vi var ett bottenlag, och då var det ju ett helt annat spel. Vi förde ju inte matcherna lika mycket som vi förhoppningsvis kommer göra här. Det är ett annat spel här, snabbare. Det är lite att vänja sig vid, tempot och underlaget.

Silverholt blev formellt klar för Hammarby strax efter avancemanget till allsvenskan i början på november. Han har varit med under hela uppbyggnaden inför årets säsong, först i den så kallade “gruvan”, det interna öknamnet på Hammarbys hårda fysträning i Västerås innan jul.

– Gruvan, det var hur bra träning som helst. I början var det mycket träningsvärk. Det var en hel del fysträning i HBK också. Men nu i gruvan, det var det värsta hittills. Första passet jag var med, dagen efter så kunde jag knappt gå. Vi hade ett tungt benpass första träningen där. Så då var man inte så kaxig. Men sedan kom man in i det, men det är underbart att träna så hårt. Då känner man att man utvecklas.

Nej, hård träning har han alls inget emot, tvärtom. Silverholt stannar gärna kvar efter träningarna och kör extra, och den fysträning Hammarby bedriver är inte nog:

– Jag tränar en del extra, så mycket som möjligt. Jag försöker gymma så mycket som möjligt också, lägga på mig några extra kilo muskler.

Något som klubben vill att du ska göra?

– Nej, det är mer att jag själv vill. För att bli ännu starkare och tuffare i närkampsspelet. Och blir jag det så blir jag ännu bättre i presspelet också. Så det är bra för att kunna utveckla sig själv och samtidigt göra laget bättre.

Vad gör du annars utanför planen? 

– Man hänger lite med grabbarna i laget, hittar på olika saker. Sedan är det mest hänga med flickvännen, utforska Stockholm. Man kan ju hitta på något nästan varje dag känns det som. Det är lite skillnad från lilla Halmstad. Man kan väl tunnelbanan hyfsat, men om någon säger ett gatnamn så är det kört, det är bara att plocka fram GPS:n (skratt).

Hammarby som klubb, har det märkts på något sätt att det är en större klubb?

– Ja, det var direkt när man kom hit. Man fick alla möjliga välkomnanden där direkt när man blivit klar. Jag har Twitter men använder det inte så mycket. Men det plingade till lite där då kan man säga (skratt). Så där märkte man att det var något speciellt.

Första matchen på Tele2 Arena gjorde han i måndags, mot LA Galaxy. En tredjedel av arenan fylld med drygt 10 600 på plats, men…

– Men det var extremt mycket folk jämfört med i de andra matcherna jag spelat tidigare. Det är hur häftigt som helst, det är som en extra spelare. Man orkar springa de extra metrarna när man har publikens stöd, det är helt underbart.

Den biten, hur viktigt var det för dig?

– Det är klart att det spelar stor roll. Om man får välja mellan två lag som är lika bra och det ena har ett enormt publikstöd och det andra inte lika mycket, då kanske man väljer att spela för de som har mycket publik. Utan fansen så är vi ingenting. De är en av oss, det kan man ju säga. Så det är klart att det spelar stor roll.

Det finns en extra press i det också?

– Ja, men det ska det vara också. Vafan, det är bara att leva med. Det är det roliga också. Det är så det ska vara. Om man ändå ska vidare sedan… det är ännu mer folk på arenorna förhoppningsvis om man kommer så långt. Så det är ett steg på vägen.

– Det är klart att man vill ut i de stora ligorna, absolut. Men nu är jag här först, jag vill utveckla tempot mer, ta en startplats här och spela så mycket som möjligt i Hammarby.