AIK har satt sig i en rävsax

För inte särskilt många dagar sen fanns det inte en enda röst i AIK som kritiserade vare sig Rikard Norling, det nya omtalade spelsystemet eller satsningen på unga spelare.
Men hur länge sitter man ned i en båt som läcker?
I exakt tio omgångar; det var då AIK officiellt förklarade högt och tydligt att nu är det kris.

Det går snabbt i allsvenskan 2020, som om det skulle vara en överraskning för någon.
Det är en dryg vecka sen Rikard Norling satt på ett podium i Friends innandömen och var väldigt nöjd med en komfortabel 1-0-seger över uppstickarlaget Sirius.
Fyra dagar senare var samma AIK en minut från en ny trepoängare, borta mot Varberg,
Och idag kan Norling få sparken.

Det går att säga väldigt mycket om hur du tacklar en “kris”.
En sak är ju att vi i mediapacket står längst fram i kön och gapar högt, pratar i de fetaste av rubriker och ställer frågor som kräver sina svar. det faller sig naturligt, som en del av jobbets karaktär.
Eller att fans känner stor frustration när deras lag famlar och dessutom åker på en stjärnsmäll mot Häcken som får CAPS LOCK-funktionen att gå bananas i svartgula medier.
Hur hanterar man sånt?
Antingen tar du ett djupt andetag och lugnar massorna: du påtalar att en förlust på de tre senaste matcherna inte är någon katastrof, nu tar vi sikte på derbyt mot Djurgården.
Det är ju inte ens att stoppa huvudet i sanden, om du frågar mig. För det är åtminstone en halv sanning.
Eller så säger du till alla och alla att nu jävlar är det kris, genom att förbjuda alla sina spelare att prata.
Det är förstås inget som vänder upp och ned på hela fotbollsvärlden men det är ju ett väldigt tydligt (svaghets)tecken på att allting inte är som det ska vara.

Personligen har jag svårt att förstå huruvida intervjuer – som är en del av en välbetald allsvensk spelares jobbvardag – gör spelarna mycket sämre.
Talar vi om att mana till lugn så får ju ett sånt här beslut snarare motsatt effekt eftersom det 1) blir en stor grej 2) skapar ännu större frågetecken kring lagets mentala status.
Det är en sak att försöka efterlikna Atalanta på planen, men det blir bara fjompigt att låtsas vara Real Madrid i allsvenskan.

Är då Rikard Norlings dagar räknade som tränare för AIK?
Är han på väg att tappa greppet efter det där TV-utspelet i samband med Varbergsmatchen – eller är han bara som Rikard Norling alltid varit vid en mikrofon; oberäknelig.
AIK har satt sig i en rävsax här.
Klubben har uppenbarligen köpt konceptet med nytt spelsystem och satsning på unga lovande men oerfarna spelare.
AIK ville ha en förändring. Från något som möjligen var “tråkigt” men ändå hyggligt framgångsrikt.
Det var ganska givet att det inte skulle gå som på räls.
Men det är en sak att tala om tålamod, en annan att verkligen ha det.
Resultatet efter tio omgångar är med AIK-mått mätt inte tillräckligt bra. Det är förvisso 2-2 mot Malmö FF och segrar mot såväl Hammarby som Sirius men det är för stor risk för pannkaka när allting inte stämmer.
Så vad ska klubben göra nu? Sparka Norling och gå tillbaka till det som klubben uppenbarligen inte ville ha?
Tålamod, my ass.

För två år sen vann Rikard Norling ett SM-guld till klubben, förra året var AIK fyra poäng bakom SM-guldvinnande Djurgården – är då förtroendet slut efter tio matcher 2020?
Och är det ansvarsfullt för AIK som klubb att sparka en tränare mitt i en pandemi, när ekonomin redan är hårt ansträngd? Eller är det något man vill att fansen ska skrapa ihop via swish?

Jag tycker AIK tog en för stor risk när de valde att spela på ett sätt som väldigt få spelare gjort förut och samtidigt trycka in ett gäng tonåringar.
Det hade räckt med kidsen (för det finns det mycket fin framtid) och det går ju att spela “underhållande” (vad det nu är?) fotboll även i ett vanligt strikt 4-4-2, om det nu skulle vara så.

Hade jag varit Rikard Norling hade jag gått tillbaka till safety first och låta 1-0-segrar vara “rolig fotboll” nog.
Man-man-experimentet var djärvt, spännande och går säkert att utveckla en annan gång.
Men så länge det inte ger resultat som är tillräckligt bra så har en klubb som AIK ungefär tio matchers tålamod med sitt eget tålamod,

Det gjorde klubben väldigt tydligt när man idag satte munkavle på sin egna spelare.

Tystnaden har aldrig talat ett tydligare språk.