EKWALL: ”Där måste ett lag som AIK bli bättre”

Så, vad kan Malmö FF ha lärt sig av det här?

Säkert en hel del, även om de sedan flera år tillbaka har ett Europa-DNA i blodet.

Frågan är väl snarare vad Malmö FF kan lära allsvenska kollegor?

För du kan stapla hur många SM-guld du vill men vill du bygga för kontinuerlig framgång måste du ut i Europa och hämta cashen.

Där har alla andra en läxa som de måste lära. 

Det går att leta en och annan halvchans över 180 minuter, det går att imponeras över 20 minuter då Malmö FF faktiskt störde Chelsea på Stamford Bridge, det går att belysa en och annan stark insats och det går (uppenbarligen) att dammsuga Twitter för att göra en rubrik på att någon fotbollsexpert i Indien eller Australien påpekade att ”Malmö var  som Manchester City”.

Fair enough.

Men det var aldrig ens nära att överhuvudtaget vara nära.

Någonting annat var å andra sidan aldrig vänta och det finns absolut fog att hävda att Malmö FF inte blev helt överkörda av en av världens rikaste klubbar. Men det blev 5-1 totalt.

Mot ett cuproterat lag i kris, som har 5-12 i målskillnad på sina senaste fyra matcher i England.

Det är klart att det också säger en hel del om var Malmö FF befinner sig i nivå. Och det kan inte vara överraskande för någon.

Annars överraskades jag – som så många andra på Stamford Bridge – över det faktum att MFF ville och kunde driva den här matchen i 20 minuter.

Med Fouad Bachirou och Anders Christiansen som hur bekväma som helst, lite som om de inte gjort annat än spelat mot Premier League-lag på Stamford Bridge i hela sitt liv.

Med tokpress-fotboll från Rosenberg/Antonsson och snyggt tajmat hela vägen ned via wingbacks och centrala mittfältare.

Ett hyggligt nickläge för Rasmus Bengtsson (han var strålande över bägge matcherna), ett skott en bra bit utanför från Antonsson och en Gerd Müller-vändning från Rosenberg utanför straffområdet som skapade tid för att både sikta och lossa av.

Sen var det roliga slut. Efter 25 minuter fanns det inte lika mycket kräm kvar i Malmöspelarnas ben och där och då blev det Chelseas match.

Inget lag i hela världen orkar spela med så intensiv press över särskilt långa perioder och Malmö hade viss framgång men vann aldrig bollen tillräckligt högt upp för att ha särskilt kort väg till Caballeros mål.

Det här är ju lite av Uwe Röslers signum, rock’n’roll över hela planen för att vinna tillbaka bollen och inte ge motståndaren en lugn stund.

Och hade det gett utdelning är det mycket möjligt att Malmöspelarna fått ”nya krafter” och ett pressat hemmalag börjat skaka.

Men när inte målen kom blev det självmord till slut.

Jag trodde snarare att MFF skulle gå på Besiktas-modellen, ligga lågt, kontraslå och hålla matchen vid liv så länge som möjligt.

Med det sagt, så finns det förstås inget givet facit och det hade sannolikt inte spelat någon roll men stormvindsfotbollen tog ut sin rätt.

”Vi orkade inte. Det är väldigt slitsamt att spela med sedan press, framförallt när vi inte är inne i säsong riktigt än”, som Fouad Bachirou påpekade för mig efteråt.

Men det väldigt väntade resultatet i London ska inte överskugga det som Malmö FF gjort under den här europeiska kampanjen.

Får återigen har MFF bevisa att de skapat ett DNA i klubben som gör att de lärt sig hantera Europaspelet.

Laget blev trea i allsvenskan, vi ska inte glömma det, men när säsongen skrivs av var Malmö det lag som drog in i särklass mest pengar och som bäddat bäst inför vad som väntar.

Så viktigt har det blivit att nå hygglig framgång i Europa,

Du behöver inte ta dig till Champions League (även om det ger ännu mer klirr i kassan), det räcker väldigt gott att nå gruppspelet i Europa League. Dels för att hämta in bonusmiljoner, men också för att få möjlighet att spela mot internationellt motstånd i matcher som inte bara är av utslagningskaraktär,

Där måste ett lag som AIK bli bättre.

De har ju alla förutsättningar att skapa kapital med hjälp av framgångar i Europa, men känslan var att de förra året inte riktigt var bekväma med Europaspelet överhuvudtaget. Vidare med nöd och näppe mot Shamrock Rovers och sen rätt ut mot Nordsjälland, som knappast vände upp och ned på den danska ligan.

Men det finns förstås fler som behöver inse vikten av Europa. Norrköping såg blekt ut, Djurgården åkte mot ett ukrainskt gäng som fått sin Europaplats i ett Corn Flakes.paket.

Det är inte lätt men Malmö FF har visat det flera gånger och Östersund gjorde det förra året (tänk att de ledde med 2-0 borta mot Arsenal och på RIKTIGT skakade om Londonklubben).

Men. Det. Går.

Och alla allsvenska klubbar måste bli lite som Malmö FF är när de ska ut i Europa; modigare, starkare, cyniska.

Då får vi ut ännu fler klubbar i Europaspelet och då blir svensk fotboll ännu starkare.

***

Inte för att det kom som någon större överraskning, men herregud vilken Malmödominans på läktarna.

Där är svensk fotboll starkare än någonsin, vilket vi ju sett genom många år på landslagens mästerskap och när MFF reste runt i Champions League.

Det säger också en hel del om hur den engelska läktarkulturen förändrats.

För inte särskilt längesen åkte vi svenskar över till England för att ta del av den fantastiska atmosfären och den är ju fortfarande speciell på sitt sätt.

Men den låter inte särskilt mycket längre.

***

Mediakäket på Stamford Bridge var det sjukaste någonsin.

Jag har gått på dyra restauranger i Londons som haft sämre käk.

***

Malmö FF-Chelsea, bra drag i cupen, ständigt nya intressanta spelarövergångar, allsvenskan runt hörnet; det hörs, det syns, det längtas.

Svensk fotboll mår bra nu.

***

Ekwall Möter är nu ute med sitt andra avsnitt.

Med Djurgårdens stjärnförvärv Astrit Ajdarevic.

Se gärna det på den här sajten.