EKWALL – ”Inte så enkelt med Östersund – Blåvitt undvek tvångsnedflyttning”

(Denna krönika med Ekwall publicerades första gången tidigare denna vecka)

Om Daniel Kindberg fälls, ska Östersunds FK skickas ned i Superettan då?
Ja, läser vi fotbollens egen lagtext rätt så kan just den paragrafen tolkas väldigt tydligt.

Och fotbollen mår bra av att man sätter ned foten mot ekonomisk doping.
Men det kommer inte bli så enkelt som många tror (och framförallt hoppas).

Alla fall är alltid unika.

2004 tvångsnedflyttades Örebro SK efter att ha misskött sin ekonomi, då var känslan att förbundet ville statuera exempel.

2006 dömdes IFK Göteborgs klubbchef och kassör till fängelse för att grovt ha skattefifflat i samband med finansiering av nyförvärven Peter Ijeh och Stefan Selakovic. 1 år bakom lås och bom efter dom i tingsrätten blev det och efter överklagan 1,5 år i hovrätten 2007.

IFK Göteborg fick pantsätta Kamratgården för att kunna betala uteblivna skatter på 12 miljoner kronor.

Och 2008 dömdes även Selakovics agent, Kent Carlzon, till ett 2-årigt fängelsestraff för grovt skattebrott i samband med den här Blåvittaffären.

Men trots domarna, trots det uppenbara i att klubben fifflat för att lösa prestigevärvningarna Ijeh och Selakovic så undvek IFK Göteborg tvångsnedflyttning.

Vilket bland annat upprörde Örebros ordförande, Ros Marie Frebran, som vid tillfället menade att Blåvitt kom undan för att det var en storklubb.

Det går inte alltid att jämföra och OM Kindberg bedöms som skyldig så handlar det förstås om omfattningen av brottet och hur mycket Östersunds FK gynnats i sammanhanget.

Men det går inte att komma ifrån det faktum att IFK Göteborg friades 2007. Den jämförelsen är nämligen oundviklig.

Personligen tycker jag att IFK borde ha tvångsnedflyttats den gången och ÖFK nu (förutsatt fällande dom), framförallt sett till hur regelverket är utformat och – inte minst – sett till att det ska finnas något värde i den.

Östersunds FK har under en kort tid skapat sig förutsättningar i klubben som byggt på ekonomisk bärkraft. På såväl som utanför fotbollsplanen. Under Daniel Kindbergs ledning tog sig klubben från division 2 till allsvenskan och Europa League-slutspel.

Om de hade kunnat göra det med eller utan olaglig miljonsponsring? Det är ju i grunden helt ointressant. Åker Kindberg dit för detta så har klubben fuskat på vägen.

Det är mycket som är trist i den här soppan, inte minst det faktum att det förminskar vad klubben och Graham Potter gjorde med det lag som man skrapade ihop av lite skadat gods.

Förmågan att göra Ken Sema, Samman Ghoddos och Sotirios Pagiannopoulos till Al-landslagsmän, Curtis Edwards till allsvensk stjärna, Fouad Bachirou till stjärna i Europa League eller ett lag som chockade och förgyllde Europa.

Det vore trist att ta ifrån Graham Potter den bedriften, för den var exceptionell och det var knappast ett lag som byggts på spelare som hela allsvenskan hade jagat. I jämförelse med  Ijeh och Selakovic, den gången.

Väl på fotbollsplanen handlade det aldrig om någon fuskmiljon hit eller dit.

Men hur vi än vänder och vrider på det, hade Östersund ens varit där de var om det inte hade varit för att de haft hjälp av ekonomisk doping (och ja, utgått från att det blir en fällande dom)?

Frågan är förstås omöjlig att svara på  men det rör sig inte om hur, när eller var.

Eller vem (vilket alltså blir känsligt sett till historiken).

Det rör sig om att fusk inte är tillåtet och att det inte ska gå att komma undan.

***

Kalmar FF?

Ja, herregud.

När jag trodde att klubbens styre ändå hade lärt sig något i skuggan av det kaos man skapat när ikonen Henrik Rydström fick lämna klubben som om han jobbat lite tillfälligt i korvkiosken under ett halvår.

Då slog de alltså till med den här texten på sin hemsida.

Där de 1) idiotförklarade alla Kalmar FF-människor utanför den trånga styrelsekretsen som engagerat sig och uppenbarligen vill bygga något nytt och 2) pissade på det som i allra högsta grad är elementärt i en föreningsdemokrati.

Nu fick Rydström-hataren, den enligt alla utsagor smått fruktade P-O Persson, en ofantligt mycket större hyllning på klubbens sida än Henrik Rydström.

Av sin egen styrelse, den som Persson nu avgått från efter 14 år. Och då valde Persson att avgå själv, han tvingades inte lämna uppdraget.

I mångt och mycket känns Kalmar FF som allsvenskans sista utpost för svågerpolitik, där “you scratch my back, I scratch yours” kan sitta som en välbroderad bonad på kansliet.

Tydligt är att alla som valde att sponsra klubben rikligt fick – eller krävde? – en plats i klubbens styrelse.

Lika tydligt är att när de inte längre vill eller får sitta där, då är de inte längre sponsorer.

Jag förstår att P-O Persson gjort mycket för Kalmar FF genom många år. Ingen i Kalmar kan förneka det. han sitter på tunga cash och har investerat med både pengar och sina kunskaper.

Men om han nu älskar klubben så innerligt som Kalmar FF gärna vill göra gällande, varför vill han då inte fortsätta vara klubbens sponsor?

För att han inte länge vill vara med och sitta i klubbens styrelse?

För att han inte längre  får exakt så som han vill? Och då fick han ändå bort Henrik Rydström som han definitivt hade som en stor önskan.

Kalmar FF:s nuvarande styrelse tror uppenbarligen att de är nedhissade till Guldfågeln av Messias själv.

Som om klubben står och faller med dom och inga andra.

De må tycka att KFF-kraften som nu vill skapa förändringar är naiv och – ja, det går att tyda utan att ens läsa mellan raderna – är smått intelligensbefriad, men det måste ändå finnas gränser för självförhärligandet.

Avgå. Alla.