Storlagen skulle inte ta i Varbergs spelare med tång

Som väntat; en underlig annorlunda allsvenska där matcherna förvisso är matcher som räknas på riktigt men också som att se på dans utan musik.
Men Varberg!
Allsvenskan har inte sett en så uppfriskande nykomling på evigheter.

Och, ja, jag är medveten om att vi bara har hunnit fyra omgångar in i säsongen och det vi har sett så här långt betyder inte betyda särskilt mycket någon gång i november.

Men ändå.

Jocke Persson och hans Varberg har virvlat in som en upplyftande stormvind och det har satt spår som det inte går att vifta bort.

Inte ens om det blir så att Varberg tvingas kämpa för sin allsvenska existens när det kommer gråtunga höst-vintermatcher som måste vinnas.

För Varbergs BoIS är ett tydligt exempel på att du faktiskt kan bygga något som är tillräckligt bra för allsvenskan, som kan åka till halvmiljard-Malmö FF och lugga deras stjärnor på en pinne - och du kan göra det utan extraordinära resurser.

Det behöver inte alltid vara så förbannat märkvärdigt.

Med rätt ledare, vilja, kraft och målsättning kan du mixa hårt arbetande spelare från den svenska bystan, en veteran i målet och några sydafrikanska U18-talanger och det kan bli tillräckligt bra.

Det är ju inte flax någonstans, för även om Jocke Persson kan ha en lätt avväpnande attityd där han ibland viftar bort sin betydelse så är han förstås en oerhört skicklig ledare.

Annars lyckas du inte så som han har lyckats.

Men det finns inte ett stall med talangscouter, ingen enorm tränarstab (de flesta har andra jobb), inga hemvändande stjärnor som skaffat sig feta plånböcker under ett par svängar utomlands, inga omvälvande moneyballmetoder och det finns förstås inte en spänn över.

När Jocke P säger att vi i mediapacket inte har en aning om vilka spelare han har i sitt lag så är det ju till största del sant.

Men det vet knappt någon annan heller.

För ibland kan det vara så i fotbollens värld, om du inte har nått någon som helst status när du är 17 år så finns du knappt.

När ingen av de större klubbarna lockat innan du fyllt 20 så betraktas loppet som kört.

Jag tror vare sig AIK, IFK Göteborg, Malmö FF eller IFK Norrköping har haft en aning om vem Joakim Lindner, Gustaf Norlin eller Alexander Johansson är.

Lindner är 29 år, BP-uppfostrad framför 08-lagens ögon, Norlin gjorde nio mål under två år för Skövde i division 1 och Johansson har harvat i halländska bonnagäng innan han hämtades till Varberg från Tvååker.

Etablerade allsvenska lag skulle inte ta i de spelarna ens med en tång, inte så länge det finns något annat att hämta på nån Bosmanhylla i Turkiet eller så.

Under de här fyra första matcherna har Lindner, Norlin, och Johansson varit bättre än rätt många allsvenska stjärnor vi sett. För att bara nämna några i Perssons Varbergsbygge.

Det är klart att det inte är lätt att hitta "rätt" spelare som är tillräckligt bra för allsvenskan och det kräver rätt mycket av både klubb och tränare att på så kort tid  forma individerna till en ny nivå.

Men ibland vill rätt många gör det lite svårare, lite dyrare, lite märkvärdigare och "finare" än så. 

Varberg har ju aldrig haft möjligheten att göra det annat än på den fattiga kusinen från landets vis.

Jag älskar att de har lyckats med det så här långt.

Dessutom tror jag att det håller lite längre än sju poäng på fyra omgångar. Varberg visade redan i cupspelet att de hade något extra och besegrade dessutom Malmö FF i en träningsmatch relativt bekvämt.

De hade noll problem med Helsingborg, manglade IFK Göteborg, fick 2-2 i Malmö med B-laget och vann Surfderbyt mot Falkenberg med 3-1.

Varberg har gjort tio mål på klubbens fyra första allsvenska matcher och då har skyttekungen Astrit Selmani varit skadad sen första matchen.

Det har varit välorganiserat, hårt jävla jobb och rakt på mål i maxfart när läget dykt upp.

Inte så jävla märkvärdigt.

Det behöver inte alltid vara det, tack och lov.