Ekwalls ilska efter Stockholmsderbyt: ”Patetiskt”

KRÖNIKA MED FOTBOLLDIREKTS PATRICK EKWALL 

Jaha, då var det domarens fel igen.

Läser jag efter det sömnigaste 08-derbyt på väldigt lång tid.

Domarkåren har sannerligen inte haft sin bäst säsong 2018, men allting kan inte hela tiden skyllas på domarnivån.

Istället borde ganska många spelare och ledare se sig en spegel; ni verkar alla i allsvenskan och ni gör det av en anledning.

Jag har under helgen haft ögonen på fyra av allsvenskans bästa lag sett till tabelläget och det är inte direkt domarnivån som varit det som slagit mig först och främst.

Det är inte fotboll på världsnivå direkt.

Allsvenskan har andra stora fördelar som gör att vi älskar den som den underbara lilla skitliga det är.

Det behöver inte betyda att vi ska acceptera grova domarmissar och jag var själv väldigt kritisk till Al-Hakim som i någon sorts töcken hittade på egna skallningsregler i direktsänd TV.

Men det finns ändå en gräns någonstans.

Vad sägs om att fokusera lite mer på sina egna insatser, sina egna misstag, sina egna tillkortakommanden?

Domarna kommer alltid göra missar…och, ja, det har varit lite för många den här säsongen…och de kommer alltid att bedöma situationer på ett sätt som spelare/ledare/fans vill bedöma annorlunda.

Jag tycker också att de ska ha skit när de gjort väldigt stora avgörande misstag.

Men det blir patetiskt att hela tiden ”skylla på” någon/någonting annat eller att leta upp situationer.

Den dagen spelare/ledare är lika stenhårda mot egna lagets eller spelarnas misstag då kan jag köpa det, men så är det ju aldrig.

Det fanns detaljer i Malmö FF-Hammarby som kunde diskuteras, absolut – allt från tilläggstiden, till Hammarbys straff och till det faktum att Bonke Innocent undkom en varning efter att ha tappat det helt i en situation.

Och det går att prata om handssituationer (där jag tyckte domaren gjorde helt rätt) och ett och annat val av fördelsspel i Djurgården-AIK.

Jag såg derbyt.

Vi kan säga mycket om den matchen. Eller inte.

Och att skylla någon nivå på domarens insats blir befängt.

Det var det sömnigaste Djurgården-AIK jag sett på evigheter och det var inte Stefan Johannessons fel, jag lovar.

Nu kritiserades han framförallt av AIK:s Alexander Milosevic och fick till viss del medhåll av Erik Johansson.

Bland annat för att han ”blåste för mycket”.

Men vi vet ju hur det hade låtit om det hade varit tvärtom, då hade domaren blåst för lite.

Det går alltid att ha åsikter om domaren, det är sällan särskilt svårt. Men vi kanske ska sålla lite i vår kritik och som spelare hade jag kanske försökt tänka en aning mer klädsamt: kan det verkligen vara så att det alltid är domarens fel när allting inte går så bra som man hoppats?

***

IFK Norrköping lyckades till slut besegra Kalmar FF med 2-1, trots att det såg ut som om Norrköpingsspelarna inte ville vinna matchen.

Jag har inte sett ett så håglöst och taffligt Norrköping under hela 2018 och då hade de ändå 1-1 i paus.

Det var inte en siffra rätt och – underligt nog – noll energi eller glöd i spelet fram tills det att Alexander Fransson prickade in 1-1 bakom Hägg Johansson, vars målvaktsspel sannerligen blandat och gett den här säsongen.

Jag tänkte att Norrköpingssnacket inför (och i paus från Thern) om att ingen brydde sig om eller visste något om att AIK tappat poäng var fjantigt: jo, tjenare, som om de levde i en isoleringscell.

Men sett till spelet så kanske det stämde. Som om spelarna gett upp, trots att det åtminstone fanns en chans att knapra in två poäng.

Till slut språngnickade Kalle Holmberg snyggt in segermålet på Ian Smiths costaricanska Erik Edman-passning (fast från andra kanten).

Och IFK Norrköping stod till slut som vinnare i en match det inte såg ut som om de ville vinna.

Det säger också en del om vad som krävs för att besegra det Kalmar FF vi har idag.

***

Paulinho!

Han gör inte bara flest mål. Han gör snygga också.

Nu säger han själv att han ska bli svensk medborgare och det ska bli väldigt intressant att se hur Janne Andersson reagerar på det.

I mina ögon är Paulinho tveklöst en man för en svensk landslagstrupp i den form som han besitter just nu.

***

Vi säger tack och hej till Trelleborgs FF.

De höll aldrig riktigt måttet för allsvenskt spel, fjorton poäng på 26 matcher talar sitt tydliga språk.

***

Elfsborg har växlat upp under hösten och deras 2-0 (googla gärna fram Stefan Ishizakis mål) på Sundsvall innebär sannolikt att de slipper kval, lagom bakom när för många och lite för dåliga för att alla ska hinna ifatt och förbi.

***

AIK är fortfarande väldigt svåra att besegra, men det går att ana en liten, liten känsla av att det närmar sig ett avgörande nu.

Det har varit väldigt försiktigt i senare den av matcherna mot såväl Örebro som mot Djurgården.

Nu väntar Malmö FF på Friends (vilken match det blir!) och Östersund i Jämtland.

Och visst, AIK kan givetvis förlora de bägge matcherna även om det vi sett under säsongen knappast tyder på att de plötsligt åker på två raka förluster.

Men lagen bakom, närmast Norrköping och Hammarby, måste kunna vinna också.