Sundin lägger av: “Vemodigt – men samtidigt skönt”

Det blev ingen fortsättning i Hammarby. Sedan dess tyst om Erik Sundin. Nu är Helsingborgs förre guldhjälte inställd på att spelarkarriären är över.
– Det finns inte så många klubbar här som kan matcha trycket runt Hammarby förutom AIK och Djurgården – jag blir mentalt mer och mer inställd på att sluta, säger han till FotbollDirekt.se. 

Så sent som för två och ett halvt år sedan guldhjälte i Helsingborgs IF – åtta mål då av Erik Sundin när HIF tog sitt första SM-tecken sedan 1999. Sundin var med i det stjärnspäckade HIF-lag som tog fem raka titlar 2010-2012 (SM-guld 2011, två cuptitlar och två supercuptitlar).

Sommaren 2012 valde han att flytta hem till Stockholm. Han skrev på ett 1,5-årskontrakt med Hammarby med option på förlängning över 2014.

Men efter fjolårssäsongen så blev det ingen fortsättning. Erbjudanden från andra klubbar har inte saknats, men det har inte känts rätt, berättar Sundin. Nu är han inställd på att fotbollskarriären är över.

– Det har har varit en del erbjudanden under vintern som jag har kunnat hoppa på. Men jag har varit lite kräsen – jag, min fru och mina barn, vi har slagit oss ner i Stockholm för gott nu och jag kan absolut inte tänka mig flytta igen, säger Sundin till FD och fortsätter:

– Jag hade sagt redan från början att om det handlar om klubbar utanför Stockholm så kändes det absolut inte aktuellt. Sedan finns det inte så många klubbar här som kan matcha trycket kring Hammarby förutom AIK och Djurgården.

Det är något sådant som ska till för att du ska börja spela igen?

– Ja, det är väl lite så. Jag blir mentalt mer och mer inställd på att sluta, skulle det komma något väldigt intressant bud från något håll så ska jag inte stänga dörren. Den står väl på halvglänt, den är inte helt öppen kan man säga. Men motivationen försvinner mer och mer ju längre tiden går. När man blir lite till åren vill man gärna ha allt det där runt omkring som finns i de större klubbarna för att känna drivet.

– På ett sätt är det lite surt, för det känns fortfarande bra i kroppen och jag känner att jag lätt skulle kunna spela några år till på högsta nivå. Men samtidigt, jag är 35 och dagen då man slutar kommer förr eller senare ändå. Då känns det någonstans bättre att sluta när man är i form än att det ryker på någon skada. Jag är samtidigt också väldigt tacksam för att jag fått uppleva så pass mycket inom fotbollen.

Karriären tog fart sent, från Café Opera, Väsby United och Assyriska gick flyttlasset söderut till Trelleborg 2007. Efter två lyckade allsvenska säsonger där slog HIF till och värvade Sundin, och där kom det verkliga lyftet.

– Jag lyfte ju i Trelleborg på högsta nivå, sen vidareutvecklades det i Helsingborg. Och det är klart att Helsingborgstiden var fantastisk, den mest lyckade tiden i min karriär fotbollsmässigt. En stor klubb med mycket supportrar, jag hade fantastiska medspelare och vi vann allt som gick att vinna i Sverige.

– Men det har varit kul allting, det blir så dumt att peka ut ett lag och en tid i karriären när allt egentligen hänger ihop, det jag gjorde i Trelleborg bar ju sedan frukt i Helsingborg.

Sundin värvades till Hammarby mitt under säsongen 2012 samtidigt som det att klubbikonen Kennedy Bakircioglu återvände. Förhoppningarna var höga hos de hårt prövade Bajen-fansen men varken då eller i fjol räckte det till allsvenskan.

– Bajen-sejouren blev väl inte vad jag förväntat mig. Men jag är ändå glad och stolt över att ha fått vara med där. Att få vara en del av en så pass anrik och stor klubb med de fansen och det trycket. HIF var ändå i ett topplag i allsvenskan och skulle spela CL-kval när jag lämnade. Då valde jag Hammarby, trots att de spelade i superettan som jag spelat i tidigare och kanske inte tyckte var en superkul serie.

– Men då valde jag Bajen på grund av allting runt omkring, att få hjälpa en storklubb tillbaka till finrummet. Det var lite drömmen, att få spela upp Bajen och få en ego-boost till, men nu blev det inte så. Jag känner väl att… ett misslyckande ska jag kanske inte säga att det var, vi blev fyra och femma de åren jag var där.

– Jag borde ha gjort fler mål än jag gjorde, det är väl det jag kan känna. Så det var väl målskyttet som saknades, men jag kan se mig själv i spegeln trots allt, jag gav allt under min tid där. Sedan var det också en turbulent tid när jag kom, det var mycket runtomkring som inte stämde. Det fanns mycket kompetens i laget men vi fick tyvärr inte ut det.

Det kom besked om spelare som fick lämna nästan varje dag ett tag där i vintras. Vad trodde du själv för egen del, var det ett överraskande besked när du fick lämna?

– Alltså, de gjorde en utrensning och det tycker jag var bra av Hammarby att göra. Det var helt rätt att ta in Nanne, en etablerad tränare som vet vad han gör, det var rätt att börja om från början tycker jag. Sedan såg jag kanske inte mig själv som en av dem som skulle få gå.

– Så klart att det hade varit kul att vara med på den här nya resan, men sånt är livet. Jag vet hur branschen funkar och känner ingen bitterhet över det nu. Det är klart man funderade lite, “ska man lägga av nu när kroppen känns bra och man har några år kvar”. Jag tycker inte att jag var värdelös i Bajen heller men det var en turbulent tid.

Nu ser Sundin ut att lämna fotbollen helt och hållet.

– Nu har jag en massa andra grejer på gång. Det är lite projekt, jag kan inte gå in på det i detalj, men det är saker jag brinner för. Det har inget med fotbollen att göra. Men jag är en social person och har träffat på mycket folk genom åren, och det har jag nytta av nu.

– Jag har ju pluggat två år marknadsföring, och jag har lite kurser i affärsjuridik sedan tidigare. Jag blommade sent som spelare och jag hade hunnit med att jobba civilt i några år innan fotbollen. Jag jobbade med försäljning, pluggade lite och har under årens lopp skapat ett kontaktnät som jag kommer ha nytta av.

– Sedan om jag fått välja så hade jag ju blommat när jag var 18 och varit heltidsproffs hela tiden istället för att gå och jobba vid sidan om så länge. Jag spelade i allsvenskan först vid 27 års ålder, och då hann man med allt det där andra med civilt jobb och utbildning, att få med sig den biten. Det kommer jag ha fördel av nu, så det är ju samtidigt bra att det blev så.

Det finns inget inom fotbollen som lockar alls?

– Jag är egentligen inte superintresserad av fotboll, ett tränaruppdrag känns till exempel inte särskilt aktuellt. Men nu när du säger det på det sättet så låter det värre, aldrig mer fotboll? Det känns lite vemodigt och när man hållit på så länge så är det klart att det varit svårt att se sig själv inte spela fotboll. Nu tränar jag och håller igång som vanligt, mer för att inte bli en soffliggare, så kroppen känns helt okej och så. Men det blir nog inget mer spel i alla fall, inte på lägre nivå.

– Jag tar det lugnt nu, njuter av att vara med familjen och det vackra vädret. Man kan planera för en vanlig semester nu, att till exempel kunna planera för midsommar så här långt i förväg, det känns helt overkligt. Men det är en av fördelarna med att inte spela längre. Jag ser ljust på framtiden, det kommer bli väldigt bra. Det kommer bli annorlunda, men ju längre tiden går utan fotboll, desto enklare blir det. Självklart är det en stor förändring, men det känns ganska skönt också.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: