FD I BELEK – BLOGG: ”Letade Bajens brassar mitt i natten

BELEK. FD är i Turkiet för att följa Hammarbys uppladdning inför den svenska säsongen. Våra utsända Anton Zetterman och Peder Venseth finns på plats mellan den 2 februari – 9 februari och här är Antons dagsfärska tankar från första dygnet på lägret.

BLOGG FRÅN BELEK – MED UTSÄNDE ANTON ZETTERMAN.

Så var vi på plats i Belek, jag FD:s praktikant Peder Venseth, för en veckas tät bevakning av Hammarbys öden och äventyr på den turkiska sydkusten.

En del öden och en del äventyr redan första halvdygnet, förvisso en odramatisk flygresa där största chocken var att Peder tydligen är rankad tvåa i hela Sverige i Candy Crush. Det är bara nån ”Sandra” som ligger före i rankingen av hundratusentals (ja jag chansar men känns sjukt rimligt att det är så många) Candy Crush-torskar.

Själv står han fast vid att han bara spelar som en morgonrutin medan Sandra är Sverige-etta enkom på att hon nöter på dygnet runt. Jag väljer att tro på Peder, han känns grymt fokuserad på lägret och jag har inte sett honom spela en sekund sedan flygresan.

***

Vi landar fint, och kommer sedermera fram till vårt hotell som är fullt i klass med vad som utlovas på bokningssidan men stannar inte där länge innan vi drar till Hammarbys hotell Kaya Palazzo. Där är säkerhetspådraget rejält och tvekan från vakternas sida om vad vi har tänkt göra där är mycket stor.

Våra pass tas som gisslan och vi släpps till sist in på Bajens hotell som är… bättre än vårt. Hade det bara hängt på boendet så hade det här lägret redan varit en jättesuccé för Bajen. Som nyförvärvet Tim Söderström (intervju med honom kommer inom kort på sajten) uttryckte det: ”tio meter i takhöjd överallt, vart man än går”.

På hotellet visar det sig också att matchen mot att St Pölten bokats om till måndag, samt att de två brasilianska nyförvärven Ze Vitor (anfallare) och Jean Carlos de Brito (vänsterback) skulle anlända under natten mot söndag.

Vi drog förstås vidare till flygplatsen i ett fåfängt försök att fånga upp dessa mytomspunna brassar när de anlände till Turkiet, det blev tre timmar av det här:

Det blev aldrig roligare än så, efter sista flighten vid halv tre och inga brassar i sikte så släppte vi vårt lilla paparazziprojekt och begav oss hemåt.

***

Det är fotbollsplaner överallt här och ruggigt många lag som ligger på läger i området och ett av dem är bosniska Zeljeznicar, som även råkar bo på vårt hotell.

Jaha säger ni. Då säger jag att det är klubben där tidigare AIK-anfallaren Sulejman Krpic numera spelar. Och det var förstås synen av honom i lobbyn följt av ett snabbt besök på Transfermarkt, snarare än de mörkblåa träningsoverallerna på 20-talet medspelare som fick oss att inse att det är Zeljeznicar vi delar hotell med.

Vi fick ett mycket mycket kort samtal med Krpic, det var språkförbistring bortom sans och förnuft men han gav ett trevligt och välvillligt intryck och det hela avslutades med en handskakning och en överenskommelse (?) om ”interview later in the week”. En intervju som då sker med tolk. Kan förhoppningsvis bli intressant läsning, vet inte om han fram tills nu har kommenterat den korta och mållösa sejouren i AIK. Till dess får man hålla till godo med en halv tumme upp från Krpic: