FD:s krönikör: DET ska Hammarby ändra taktiskt – ”Halvt allergisk mot fel fötter på fel kant”

Två poäng efter tre matcher – Hammarby har inte fått samma drömstart som i fjol. Här svarar FD:s krönikör Magnus Österberg om Bajens problem, och vad han anser är viktigast för de grönvita att lösa taktiskt inför fortsättningen.

Hammarby har två poäng efter tre matcher. Tre matcher där man i kraft av det lyckosamma fjolåret varit favorit i samtliga. Men en poäng mot Elfsborg borta och en pinne mot Kalmar hemma följdes upp av förlust i går borta mot nykomlingen Helsingborg.

En rejäl tavla av Hammarbymålvakten Gianluca Curci gav HIF 2-1 i slutet av matchen. En darrig inledning på karriären också för mittbackslöftet Kossounou Odilon, som startade de två första matcherna men petades igår. Individuella misstag har gjort att Hammarby släppt in mål, men det är större strukturella problem som gör att man står där man står efter tre matcher – det anser FD:s krönikör Magnus Österberg.

– Det är många som försöker hitta syndabockar, det är Odilon och det är Curci. Jag har lite svårt för det. Individuella misstag kommer alltid att ske. Hade Hammarby haft ett bättre anfallsspel, skapat mer och fått mer tryck på motståndaren, då hade inte de här misstagen kostat lika mycket. Men det var lite samma tongångar i fjol på hösten när man stundtals hade svårt med målskyttet, då var det att Pa Dibba försvunnit som man sade var orsaken, säger Österberg.

– Men det största problemet som jag ser det, det är att de inte har fått sätta en elva som de kunnat spela in. Man har bytt målvakter, man har bytt centrala mittfältare, man har bytt mittbackar och ytterbackar. Så länge man flyttar runt, allting påverkas av att man behöver flytta spelare. Nu var det meningen igår att Fenger och Fällman skulle starta som mittbackar, och mycket kan man säga om Solheim men någon mittback är han inte. Kontinuitet är något som alla tränare vill ha, och då speciellt i centrallinjen.

Hur ser du på insatsen i går, vad är det som gör att man förlorar matchen?

– Jag tycker ändå att Hammarby var bra i första halvlek, man får bra fart i anfallsspelet på naturgräset som man inte är van vid. Men i andra halvlek faller man tillbaka i det här krångliga anfallsspelet. Man har viss kontroll utifrån att man har bollen, men man ökar också risken för att motståndarna ska vinna bollen med ett omständligt passningsspel långt ned i banan.

– Och i mina ögon är det kontinuiteten som brister i de här inledande matcherna. Det viktigaste är kontinuiteten i centrallinjen. Mittbackar tillsammans med centralt mittfält. Där måste det vara stabilitet. Man kan antingen byta spelare om spelaren gör misstag, eller låta spelarna spela vidare i samma positioner och lära känna varandra på planen. Nu har man av olika anledningar valt eller tvingats välja att flytta runt på positioner som är nyckelpositioner.

– Och det i sin tur gör att anfallsspelet inte kommit igång riktigt, och när det inte gör det så blir de defensiva misstagen synliga. Hade Hammarby vunnit med 3-2 i går så hade man kanske skakat på huvudet åt Curcis misstag, men man hade inte velat köpa en enkelbiljett till Italien åt honom.

Kontinuitet eller inte, anfallsspelet från i fjol såg i mångas ögon vassare ut än det de visat upp hittills i år. Håller du med?

– De har inte nått de höjderna. så är det. Men det fanns en del flyt med i det, Hamad gjorde hattrick i premiären, och fick flyt. Djurdjic kom igång tidigt och gjorde sedan mål på allt, Tankovic gjorde mål. Att misstagen kom defensivt, som de faktiskt gjorde även då, det var det ingen som ens funderade på.

Vad ser du att Hammarby ändå kan göra taktiskt, oaktat bristen på kontinuitet och möjlighet att spela ihop en elva?

– Jag är halvt allergisk mot att spela fötter på fel kant, som man gör nu med Kacaniklic och Tankovic. Man tappar så mycket i möjligheten att slå in ett tidigt inlägg med bra fot, innan motståndaren hunnit samla sig. Nu finns det en idé med det, meningen är ju att ytterbackarna ska komma på överlapp och Sandberg gör ju det jättebra på sin kant. Problemet är att han ska springa 70 meter, och det spelar ingen roll hur snabbt han gör det. Istället för att en högerfotad spelare slår in den med högerfoten direkt så ska han vänta in en stor löpning från Sandberg. Och på den tiden hinner motståndaren också springa, och samla sig, de kommer inte vara på väg mot eget mål när bollen väl slås in. Sedan är det också så att slår du den med rätt fot så skruvar sig bollen ut från målvakten vilket också är en stor plusfaktor.

– En annan del i i det är att väldigt många lag i dag spelar med tre mittbackar. Så om du slår din wingback, den första du möter efter det är en rättvänd mittback och han kan vara modigare i sitt försvarsspel för att han har två andra mittbackar bakom sig. En tredje del är att när du slår inläggen så har du tre skickliga mittbackar inne i boxen. Hinner du inte få in bollen tidigt så hinner de hamna rättvända och hitta position, och har de väl gjort det så är chansen väldigt stor att de också är övertaliga i boxen.

Samtidigt har man fått utdelning på kantspelare som klivit inåt i banan?

– Ja Tankovic har gjort mål via att bryta in från sin kant (mot Elfsborg). Så jag säger inte att det är fel. Det är variationen jag vill åt. Och det går att behålla samma spelidé med rättfotade spelare på kanterna, det är ingen motsägelse. Du kan fortfarande hitta ut på en överlappande ytterback, även med rättfotade spelare på kanterna.

– Sedan är det förstås så, att här finns lösningen redan i truppen. Helt enkelt bara genom att byta kant på Kacanaklic och Tankovic. Sedan behöver man inte spika det heller. Man kan och bör växla under matcherna. Dels för att ytterbackarna ska få chansen att andas. Men dels för att det skapar oreda; om du som ytterback vet att Kacaniklic går inåt åtta gånger av tio, men då plötsligt ställs mot någon som går utåt sex gånger av tio… om du som ytterback sprungit i 65 minuter och är lite trött, då är det inte säkert att du hinner registrera vem det är du har emot dig.

– Så i utgångsläget vill jag ha rättfotade spelare på kanterna och sedan tycker jag att man ska försöka växla kanter då och då, åtminstone i sådan omfattning att laget man möter får vara lite osäkra och tvingas ta olika beslut. Man ska göra allt man kan för att motståndarna inte ska veta vad som kommer.

En annan position som är omdiskuterad är den centrala mittfältspositionen bredvid givne Jeppe Andersen. I Juniors skadefrånvaro så har det varit Mads Fenger där, men när han inte kunde vara med i går så fick Darijan Bojanic kliva in. Och där vill Magnus Österberg ha honom:

– Jag känner mest bara att de inte fått chansen att spela ihop det. Jag tycker ju att Bojanic är och ska vara en central mittfältare med sin passningsfot, med sin blick och förmåga att vända spel snabbt. Det handlar bara om tid, att han får vara där och att de får träna på det tillsammans. Det är det jag varit inne på tidigare, kontinuiteten. Jag kan inte tänka mig att de tränat en sekund med Solheim som mittback till exempel. Det blir för många komponenter som inte rimmar med varandra, och det syntes i går i hur de rörde sig i förhållande till varandra.

– Men en stor vinst med att ha Darijan centralt, och det hänger också ihop med rättfotade yttrar; Du kan få en spelvändning från egen planhalva kant-kant och det kan vara målchans på två passningar: Lång spelvändande passning, snabbt inlägg och avslut. Du får en möjlighet att tvinga motståndarna att flytta sig. Det går inte täcka en hel plan. Och kan man lägga en macka på 60 meter, sådana som han kan slå, du kan inte täcka upp för det som motståndarlag. Du måste lämna ytor någonstans, och alla lag vill skydda sig centralt i första hand.

Och det blir inte för offensivt balanserat mittfält med honom på den positionen?

– När Jeppe spelar där tillsammans med Fenger så har Jeppe blivit mer offensiv. Nu med Bojanic bredvid sig så får han ställa om och bli mer defensiv. Sedan kanske det inte passar att spela Bojanic där mot alla motståndare, det finns alltid en motståndare att ta hänsyn till och mot vissa kanske man måste ha en annan balans. Defensiven är inte Bojanics adelsmäke, och det inte därför som Hammarby värvade honom. Men Hammarby vill spela en offensiv och bollförande fotboll, och jag tror man kan lösa det med att Jeppe får en mer tillbakadragen roll. Men då handlar det främst om att de får spela ihop sig.