PÅ FD: FotbollDirekts krönikör rankar allsvenska tränarna

Det har varit en vår där många tränare utsatts för rejäla utmaningar och där några lyckats väldigt väl i sina gärningar. I vanlig ordning har några fått lämna sina uppdrag och några står på gränsen till nya äventyr. En liten titt på de allsvenska tränarna.

Det är svårt att säga exakt hur mycket en tränare betyder för sitt lags framgång eller motgångar och svaret är väl att det varierar ganska kraftigt.  Ett litet nedslag på några av tränarna som verkat i allsvenskan denna vår.

”De lyckade”

Stefan Billborn, Hammarby. Fick ta steget fram i strålkastarljuset när Hammarby gick skilda väger med danske Jacob Michelsen och snacka om att det blev rätt. Serieledning och utveckling på ett lag var högsta kapacitet kändes begränsad. Hur man än vrider och vänder på det så har Stefan Billborns första elva matcher som huvudtränare i Hammarby tagit laget till serieledning, det var det nog inte många som trodde i mitten på mars.

Axel Kjäll, Örebro SK. Kjäll är en annan assisterande tränare som numera är chef. När Alexander Axen lämnade ÖSK ifjol tog Kjäll vid. Det han har gjort är på samma nivå som Billborns gärning i Hammarby. Han har utvecklat laget och spelet och ÖSK har verkligen överraskat. Det ska bli mycket intressant att se vad fortsättningen ger.

Joel Cedergren, GIF Sundsvall: Hårt utsatt under förra säsongen men har nu verkligen fått ordning på Giffarna. Ansträngd ekonomi men ett lag som mår bra. Cedergren jobbar med mycket små medel jämfört med sina konkurrenter och har gjort det på ett lysande sätt. Såväl ”gamla rävar” som Linus Hallenius, den spanska brigaden och den i övrigt ganska anonyma truppen har både spelat en fotboll som är kul att se på och levererat bättre än förväntat.

”De nya”

Poya Asbaghi, IFK Göteborg. Fick jobbet i Blåvitt efter en mycket lyckad höst när han räddade kvar Gefle IF i Superettan. Hela vintern och våren har man pratat om att bygga nytt, tålamod och allt det där man gör när man bara vill ha lugn och ro. Tålamodet hittills har det inte varit något fel på och Asbaghi har visat prov på sin skicklighet och ödmjukhet när han justerat spelet allt eftersom. Det han vill göra spelmässigt kräver hög kvalitet på alla spelare men truppen han har till sitt förfogande har inte riktigt det ännu. Läsningen i tabellen är inte så rolig och förmodligen måste omstarten för IFK bli bra så att stressen från de nedre strecken inte blir allt för stor.

Jimmy Thelin, IF Elfsborg: Thelin gjorde ett strålande jobb under sin tid i Jönköping även om fjolårssäsongen gick fel. Fick chansen i Elfsborg där resurserna är större och förutsättningarna är bättre. Har haft en tuff vår och Thelin sliter med att ”sätta en ny kultur”, något som han sagt så fort han pratat med media. Thelin måste tillsammans med sportchefen Stefan Andreasson se till att jämna ut konkurrensen i truppen mycket bättre, just nu är antalet centrala mittfältare på tok för stort. Hösten blir ett riktigt rest för Jimmy Thelin.

Luis Pimenta, IF BP. Portugis som hämtades från norsk fotboll. BP har knappt förlorat fotbollsmatcher de senaste två åren och plötsligt är utfallet ett annat. Har en trupp som slår i underläge men har inte riktigt fått det att stämma. Pimenta vill verkligen att laget ska spela sig ur i alla lägen och det har kostat. Måste få chansen att förstärka sitt försvarsspel annars är det kört för BP. Tålamodet brukar vara stort hos klubben som dock ändrat mönstret lite i sin trupp. Visst finns där egna unga talanger i vanlig ordning, men de är betydligt färre än vad vi är vana vid. Tuff start för Pimenta.

”De sparkade”

Magnus Pehrsson, Malmö FF. Det gick inte längre att rädda jobbet och efter en svag allsvensk vår och förlust i finalen av Svenska cupen fick Pehrsson lämna sitt uppdrag i Malmö FF. SM-guldet från ifjol är så klart en merit men det var också det minsta som förväntades.

Azrudin Valentic, Dalkurd. Gick skilda väger med Dalkurd strax innan uppehållet efter en resultatmässigt svag vår. Valentic har dock visat upp ett Dalkurd vars offensivlusta och tekniska kvaliteter har varit på en bra nivå. Försvarsmässigt hade han nog behövt sin parhäst Olof Mellberg vid sin sida. Lär dyka upp i annan klubb förr eller senare.

”Den omtalade”

Graham Potter, Östersunds FK. Det har viskats förut men nu verkar det vara väldigt nära: Graham Potter är på väg att lämna allsvenskan och ÖFK för större äventyr. Swansea lär bli nästa destination för Potter som verkligen har satt både sig själv och Östersund på fotbollskartan. Det finns många spännande och skickliga tränare i svensk fotboll men sällan har det känts mer rättvist än att just Graham Potter får möjligheten till nästa steg i sin karriär. Ödmjuk, skarp och en ledare ut i fingerspetsarna, utan tvivel en av de mest spännande och bästa tränarna vi sett i allsvenskan på väldigt länge. Det är bara att säga grattis till Swansea och till Graham själv, jag är dessutom säker på att det inte blir hans slutstation.