Från division tre till Allsvenskan – Rasmus Forsells sensationella år

För ett år sedan åkte han ur division två med Karlslunds IF.
Snart ska han spela i allsvenskan med Degerfors IF.
Berättelsen om Rasmus Forsells resa från en tuff fotfraktur till att hålla nollan i fem raka matcher i superettan är anmärkningsvärd.
– Fotbollen är allt och jag visste inte om jag skulle få komma tillbaka, säger Dif-målvakten till FotbollDirekt. 

Efter att Degerfors IF säkrade sitt allsvenska kontrakt, efter ett år i superettan, belönades spelarna med en resa till Malaga, Spanien. Inte i form av ett träningsläger, scoutingresa eller dylikt. Bara en helt vanlig semester

– Vi tog en liten spelar-resa. Vi har bara tagit det lugnt och slappnat av. Det har varit riktigt skönt, säger Rasmus Forsell till FotbollDirekt.

När FotbollDirekt når den 22-årige målvakten står han på flygplatsen i Malaga. Ungefär tio månader tidigare befann han sig på samma flygplats och var på väg hem från ett försäsongsläger med AIK i Marbella. Det tvingades den då provspelande keepern att avbryta på grund av en stukad fot. Någon fortsättning med AIK blev det inte heller, även om de upprätthöll kontakten efter lägret.

– Ja, alltså jag behöll kontakten. Planen var att jag skulle komma tillbaka, men jag stukade foten där nere och det blev inget av det. De hade ju tre kontrakterade målvakter och därför blev det som det blev.

Istället för att skriva på för AIK stukade Rasmus Forsell foten och reste tillbaka till sin moderklubb Karlslunds IF – som han varit trogen sen barnsben. Säsongen innan hade han som sagt åkt ur division två med Örebro-laget och förberedde sig för spel i fjärdeligan. Det blev dock inte mycket spel för målvakten året innan då han drogs med en fotskada som höll honom borta från spel i nära ett års tid. Nu väntade ännu mer rehab, och längre än vad han hade tänkt.

– Jag kom tillbaka och höll igång men det var mest rehab. Jag hade tränat med Degerfors innan jag var i AIK och vi hade kvar kontakten där. Jag hade fått ett väldigt bra intryck av Degerfors som fotbollsklubb, förening och allt runtomkring. Så det kändes rätt att komma dit. 

Men efter att du kom hem från Spanien dröjde det ändå någon månad innan du skrev på för Degerfors
– Ja, precis. Grejen var att min fot tog lite längre tid än vad som var väntat. Det var inte bara en stukning utan det var mer en kompressionsskada. Jag skrev på för Degerfors samtidigt som min fot inte var hel. Jag gick via dem och gjorde röntgen där de såg att den inte var läkt. Sedan lade vi upp en tidsplan för rehab och så skrev jag på där.

Rasmus Forsell gick alltså från division tre till superettan. När han väl satte sig ned med Degerfors representanter var planen för den unga målvakten tydlig

– Planen var att ta det steg för steg med rehaben och stega ut den och sedan komma ut på planen. Jag missade någon match i början där innan helt tillbaka men sedan var jag igång i full fart och kunde träna på riktigt. 

Hur lång tid skulle du säga att det tog innan du kände att du var i full form? 
–  Det var mycket längre tid än vad jag hade förväntat mig. Jag skadade mig i början av februari och var tillbaka i mitten av april, där någonstans. Då var jag liksom helt hundra. Det tog sin lilla tid. 

Tillbaka från skada fick Rasmus Forsell göra sig hemmastadd på Degerfors bänk då Wille Jakobsson var huvudtränare William Lundins förstaval under den två tredjedelar av säsongen. I den 20:e omgången (31/8), när Degerfors tog emot Östersunds FK på Stora Valla, var olyckan framme för 21-årige Jakobsson. – De trodde först att korsbandet var av men sen visade sig att det “bara” var uttänjt. Då fick jag hoppa in i mitten/slutet av den första halvleken, då var det bara att snöra på sig och hoppa in.

Hur var det att kliva in på Stora Valla och göra debut då?
– Jag hann inte tänka så mycket, det gick så snabbt liksom. Man sitter där kall på bänken och så vet man att man ska in och göra debut… Man hinner inte tänka, det är mycket adrenalin i kroppen. Det var bara att hoppa in och få nudda bollen någon gång, sen är du inne i matchen. Men efteråt var det fantastiskt, jag fick hålla nollan och vi vann.

I Rasmus Forsells första match i svensk elitfotboll höll han tätt bakåt, men inte nog med det. I de efterföljande fyra matcherna höll den 198 centimeter långa burväktaren tätt bakåt, samtidigt som spelarna framåt gjorde sitt.

– Sedan flöt det ju på där och jag höll nollan i fyra raka matcher kanske och vi var helt ostoppbara. Det var bra tajming att komma in om man säger så. Vi spelade riktigt bra och försvarade oss som jag vet inte vad, det var helt omöjligt att göra mål på oss. Jag fick väl lite flyt med de där nollorna också. 

Som tidigare nämnt tillhörde Forsell ett lag som åkte ur division två 2023. Däremot spelade han inte en enda minut då en stressfraktur höll honom borta. Ett år efter att målvakten var tillbaka från en lång rehabperiod firade han allsvenskt avancemang med Degerfors. 

– Det har gått riktigt fort. Jag fick upp en återblick för ett år sedan då jag gjorde första träningen (efter skadan, reds anm). Det har gått riktigt fort men man kommer också in i det ganska snabbt. Dels har du mycket bra nivå på träningarna så du kommer upp i nivå där och efter ett par matcher blir man liksom varm i fötterna.

När FotbollDirekt pratade med Christos Gravius, som då hade vänt hem till Degerfors från Grekland, berättade han om hur familjär stämning som råder i klubben och att det var en av anledningarna till varför han återvände. När Rasmus Forsell får samma fråga kan han inte göra annat än att hålla med – det är verkligen så familjärt som alla säger.

– Ja, men verkligen. Det sa jag redan när jag kom hit i början, det är som en familj. Jag har ju spelat i Karlslund hela mitt liv och aldrig bytt klubb. Det kändes rätt direkt, man kom in i det snabbt och det är en sådan värme i den här föreningen. Man blir omhändertagen och det är verkligen familjärt. Det är nära till allting och det är verkligen bara fotboll för alla… Fotboll och järnverket, säger han och skrattar. 

Har du hunnit reflektera något över det senaste året? 
– Alltså… Det har varit svårt att ta in men när man sätter sig ner och reflekterar inser man att det har varit en sjuk resa de senaste åren. Det är jag tacksam över att få göra och att få uppleva. Speciellt efter att jag var skadad innan, var borta ett år och inte visste om jag skulle få spela fotboll igen. Jag var liksom i division tre och att jag sen får göra det här.. Det är otroligt.

När Rasmus Forsell får frågan om han tillåter sig själv att vara stolt över sig själv för det senaste årets händelser väljer han att lyfta någonting helt annat.  

– Ja, jag har tänkt mycket på det. Man kan ju se det som att det har gått bra den här säsongen men jag ser mer på rehabtiden när jag var borta. Att orka ta sig igenom det även fast du inte vet vad som är framför dig. Jag visste inte om jag skulle spela fotboll igen och då är det tufft mentalt. Fotbollen är allt och jag visste inte om jag skulle få komma tillbaka till det. Att kunna kämpa sig igenom det tror jag är en styrka som har gjort mycket. Det är jag mest glad över, att jag höll huvudet högt och kämpade mig igenom det. Nu ser man att det har gett resultat och det är såklart kul. 

Efter ett närmare sensationellt år väntar spel i allsvenskan 2025 för Rasmus Forsell och Degerfors IF. Det är åtminstone den unga burväktarens mål med nästa år.

– Ja men det är ju målet nu. Jag har två år kvar på kontraktet nu och det hade varit fantastiskt kul att göra det med Degerfors. Allt mitt fokus nu är att slåss om en plats här och spela i allsvenskan. Det är där jag lägger allt fokus nu, avslutar Rasmus Forsell.