“HIF är inte sämre än under guldåret”

Laget med bästa bänken vinner. Eller så här: Bredaste truppen vinner. Det brukar heta så och det är säkert så många kommer resonera under måndagens allsvenska upptaktsträff på Friends Arena. Det är första gången på länge som jag missar releasepartyt för allsvenskan där tränare, domare, förbundsfolk och journalister minglar, får goodiebags och gör löpande-band-intervjuer. Vem vinner allsvenskan? Vem åker ur? Vem vinner skytteligan? Jada jada.

Det där med att bredden kommer vinna är naturligtvis långt ifrån hela sanningen. Det handlar möjligen mer om att konsekvent hålla sig till en spelidé som alla i en trupp underordnar sig. Som med Erik Edmans liknelse i sin gästkrönika i helgens Helsingborgs Dagblad där han jämförde Gefle med Barcelona. Den alltid så kloke Edman har satt rubriker förr och vet vad som fångar läsarens öga. Gefle föll ändå och gästriklands fotbollsstolthet springer ju inte hem något SM-guld den här gången heller. För man ska ha ett skadefritt material kryddat med fler än en matchvinnare för att lyckas.
Helsingborgs guldgäng 2011 är för övrigt ett lysande exempel på en kontinuitet där det kvittade vad ersättare hette som gick in och fyllde sin funktion i fabriken.Vi stannar kvar vid Helsingborg i den här krönikan. Jag kan inte se att årets HIF-årgång är sämre än guldåret 2011, eller att Elfsborgs skulle vara sämre än guldåret 2012. Det där är ju förstås en kittlande känsla. Det finns ingen stenklar favorit. Roar rabblade för övrigt upp åtta lag när han funderade över en vinnare. Ändå kommer de flesta mentometrar under upptaktsträffen på måndag välja Elfsborg. Och visst går det att vinna två år i rad. Speciellt om man köpt en Bangura.
HIF:s försäsong slår nog rekord i sjukgymnasten Martin Bergs bok. Han går in i sin tionde säsong vid massagebänken och har i år haft en osannolik köbildning in till rehabrummet. De senaste två veckorna har HIF fått skjuta till en halvtidstjänst för att klara trycket.
Listan krymper dock successivt i takt med att premiären närmar sig. Just nu är Alejandro Bedoya, Walid Atta, Jere Uronen, Rachid Bouaouzan och Joseph Baffo ur matchspel. Men ljuset siktas. Walid Atta och Robin Simovic sa till mig i dag att de räknar med spel i premiären. Det gäller även Alejandro Bedoya. Vi pratar alltså om två startspelare som finns på min topp 10-lista över allsvenskans finest.Roar Hansen känner ingen press. Han gjorde det inte inför Geflematchen och han kommer inte göra det i någon av de allsvenska omgångarna. Det är lika mycket en kontinuitet i retorik som i taktik. Och med det sagt vet han om lagets målsättning om topplats och europaspel. Varje år.
Det vill förstås till att skadebilden förändras avsevärt. Ett skadefritt Helsingborg är en sylvass kandidat om guldet.
Med Atta tillbaka bredvid Peter Larsson har HIF det starkaste mittbacksparet. Med Bedoya i nummer 10-rollen bakom Robin Simovic och med alternativ som David Accam, Christoffer Andersson, Mattias Lindström eller May Mahlangu(!) på kanterna har HIF en stark offensiv “fyra”.
Loret Sadiku (tillbaka efter höftskada) har alldeles för mycket boll och spelförståelse i sig för att spela mittback eller – på grund av konkurrens – stå utanför laget. Jag tycker att han borde spela bredvid Ardian Gashi.

På söndag kommer förre HIF-aren Hasse Eklund med sitt cupsuccélag Falkenberg till Valhall Park i Ängelholm där genrepet spelas. Då vill helsingborgarna se det passningsspel de inte fick se mot Gefle. Man får dock inte se en premiärelva då HIF saknar folk på landslagsuppdrag. Nu handlar om att samla ihop sig och bygga vinnarmaskinen.

Frågan är bara hur lång tid det tar och hur många poäng det kostar innan spelet sitter.
Det är kanske trots allt det som avgör allsvenskan i höst.


Torbjörn Dencker är expert på fotbollen i Skåne och mångåriga reporter på Helsingborgs Dagblad. Nu driver han Alltidfullsatt.se och krönikerar om Skåne-fotbollen en gång i veckan på FotbollDirekt.se.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: