KRÖNIKA: ”Goitom makalös – och Dickson spelar mer än han snackar”

Det blev en kamp där varje närkamp kändes viktig. Det blev en match där båda lagen visade varför man tillhör den övre delen av tabellen. Det blev en match där det mer handlade om tyngd, kraft och vilja men där den som avgjorde står för någonting annat.

Stefan Ishizakis återkomst blev precis så avgörande som man kunde ana på förhand.

AIK 2 Malmö 1 där har ni siffrorna som delar upp riktningen för de båda lagens avslutningar. AIK i guldstrid, Malmö borta från Europakvalifikation via placering i allsvenskan – (cupen till våren enda möjligheten, såvida man tar sig vidare dit).

Det skulle lätt gå att prata taktik, teknik och försöka reda ut detaljer i den här matchen, det fanns ganska gott om ingredienser som var intressanta men ibland behöver man inte det. Ibland spelar det liksom mindre roll.

På förhand hade jag känslan av att det skulle bli svårt för Malmö att vinna den här matchen av flera anledningar och i det fick jag rätt. Jag måste säga att jag är imponerad över MFF:s frenetiska försök: det saknades inte vilja, det saknades inte kraft men det saknades lite skärpa i avgörande lägen.

Henok Goitom har ett makalöst bra facit på Friends Arena denna säsong och han spädde på det ytterligare i den här matchen.

Bollen touchade Kari Arnason och fick en underlig bana, men det var ändå Goitoms mål. Malmö hade flera fina anfall där framförallt den pigge Vladimir Rodic var inblandad i det mesta.
Dock fick man inte till det förrän Rodic själv hamnade som avslutare, briljant framspelad av Yotun. Oavgjort i halvtid var rättvist och att kampen skulle bli intensiv i den andra halvleken var självklart.

Malmö FF verkade inte alls speciellt påverkade av den tuffa matchen mot Real Madrid i veckan, det var imponerande.

Inledningen av den andra halvleken var faktiskt bortalagets och det kändes nästan som att det höll på att tippa över helt i deras favör.
Då fick AIK inkast, Mohammed Bangura tog sats och kastade långt, Johan Wiland fick inte till utboxningen och sen tittade MFF:arna på när Stefan Ishizaki drog till på volley. Pang och 2-1.

Efter målet blev det AIKs match. MFF tryckte på men det blev inga långa, gastkramande anfall, inget supertryck även om Malmö skapade flera chanser, framför allt alldeles i slutskedet. Det var nära en kvittering både via inlägg och fasta situationer men det räcker som bekant inte.

AIK är med i guldstriden, Malmö får satsa allt på att nå en Europa League plats via en tredjeplats i sin pågående CL-grupp samt att vinna Svenska Cupen till våren. Annars blir det Europa-fritt för skåningarna 2016.

Några korta:

• Vladimir Rodic går från klarhet till klarhet, en synnerligen spännande spelare.
• Andreas Alm hyllade Anton Saletros på presskonferensen, men all rätt. 90 stabila minuter av ynglingen.
• Yosimar Yotun är bra offensivt, blandar och ger defensivt och är inblandad i många ”situationer”. Måste bli jämnare i sitt uppträdande.
• Dickson Etuhu spelar mer än han snackar just nu. Det är nog bra det. Mycket nyttig för AIK idag.
• Andreas Alm var idag på presskonferensen…. Ja, Andreas Alm. Man måste se det för att förstå det.

Stefan Ishizaki var inte lysande i spelet, inte speciellt involverad , men han avgjorde. Det är den typen av spelare man aldrig kan räkna bort. Det är såna spelare som behövs i en guldstrid.