”Jag har växt upp med AIK så press är inget nytt”

Magnus Eriksson, 22, gjorde braksuccé i Åtvidaberg i en halv allsvensk säsong, blev bänkad i ett belgiskt mittenlag och vände hem efter ytterligare en halv säsong. Nu ska han bli navet i Malmö FF:s offensiv.
– Det känns bara bra och jag har kommit in i gänget med grabbarna på ett jättebra sätt. Allt har flytit på jättebra, säger Eriksson till FotbollDirekt.se.

Tre stycken allsvenska klubbar ryckte i Eriksson. Norrköping och Helsingborg var också ute efter honom.
– Malmö har alltid varit en klubb som är attraktiv för mig, de var inte inblandade första början, men så fort de kom in i bilden var det bara dem i sikte, säger han.

Känner du att du redan börjar ”hitta din roll” i laget?
– Absolut, jag har börjat bra och det känns som att vi börjar hitta varandra. Det är klart att det inte klickar direkt, det gör det ju inte, men man ser tendenserna. Jag kan nog få samma roll som jag hade i Åtvidaberg, eftersom att vi kör med två forwards. Det är kravet för att det ska finnas en möjlighet att lyckas på samma sätt som där.

Från lilla Åtvidaberg till stora Malmö, hur är omställningen?
– Klart det är en omställning, men jag har växt upp med AIK så det är klart att jag inte är helt ny för det här med pressen runt omkring en storklubb. Sista tiden i Åtvidaberg där var det inte mycket glamour när det gäller faciliteter och möjligheter, men blivit jättemycket bättre, det ska sägas.

Magnus Eriksson hade ett framgångsrikt år i superettan när han var med och spelade upp ”Åtvid” till allsvenskan. Sen smällde han in elva mål – och utöver det fyra assist – på 20 matcher innan belgiska Gent lag ett bud som varken ”Mange” eller Åtvidaberg kunde motstå.
– Det är klart att jag inte gjort jättemånga matcher i allsvenskan, det är ingen hemlighet. Men jag vet att jag klarar av den här nivån och det här tempot, och det visade jag också förra året. Det finns folk som tvivlar men jag har full tro på mig, och med den här omgivningen så ska jag kunna ta mig ytterligare ett steg upp, med all respekt för de jag spelade med i Åtvidaberg.

Passar din ”ödmjuka kaxighet” in bättre i en storklubb, tror du?
– Det tror jag. I Åtvidaberg var det ganska nytt med den spontaniteten. Jag skulle inte vilja kalla det kaxighet, men att alltid hålla huvudet högt. Där är ju Malmö mer erfarna ur den synpunkten. Det ställs också högre krav här, men det är inget som tynger mig, jag passar bättre i en klubb med stor press på sig.

Har du på något sätt fått dig en ”törn” efter misslyckandet i Gent?
– Nej, jag kommer inte ångra min flytt dit. Jag hade väl hoppats på att det skulle gå annorlunda än vad det gick, men det blev väldigt olyckligt där nere ur många perspektiv och synvinklar. Därför är jag fruktansvärt glad att Malmö tog chansen att ta hem mig till Sverige. Samtidigt är jag glad att jag tog chansen, nu är jag mer förberedd inför nästa utlandsäventyr.

Vad var det främst du lärde dig?
– Att där så är det du  mot dom. Så är det inte i Sverige, här är alla ödmjuka och snälla. Utomlands är det ett jobb där alla konkurrerar, punkt slut. Men jag hamnade i en dum sits, det spelade ingen roll vad jag gjorde, jag fick ändå inte spela. Så då ville jag hem till Sverige.