''Jag hatar mig själv och orkar inte hålla mig själv uppe''

Ångest, depression och likgiltighet är ämnen som fotbollspelare sällan pratar om. Det gör Sebastian Eriksson i podcasten ‘’Birro möter”. 34-åringen pratar om fotbollen som omänskliggör fotbollsspelare och om rädslan inför livet efter fotbollen.

När Marcus Birro träffar IFK Göteborgs Sebastian Eriksson på Kamratgården är det ett samtal mellan en journalist och en fotbollsspelare som man sällan hör.

Sebastian Eriksson är dels den hårdföre mittfältaren som spelat 275 matcher för Blåvitt, men också en pappa som inte alltid känner att han räcker till.

– Det är svårt att ta sig ur klyschor. För allmänheten är jag en kille som sparkar ner folk och tar röda kort.

– Det har varit en jobbig vinter. Husbygget har gått åt helvete och när man inte kan förse sina två barn och sin flickvän med tak över huvudet känner man sig inte som en värdig förälder, säger han i podcasten.

34-åringen öppnar upp om rädslan över vad som väntar efter karriärens slut. 2021 drog Eriksson av hälsenan. Då blickade han mot sitt kontraktsslut med en ångest över hur livet ska utveckla sig.

– Jag hamnar i perioder av likgiltighet och hopplöshet. Jag klarar inte av vardagen och tiden bara går. Jag hatar mig själv och klarar inte av att hålla uppe mig själv inför barnen.

– Jag var i en situation där jag just dragit hälsenan, hade ett husbygge att ansvara för, och 18 månader kvar av mitt kontrakt. Det var en lång tid med ovisshet.

Sebastian Eriksson landade i att det inte var något han kunde besegra med hjälp av andra.

– Jag försökte ta hjälp, jag försökte närma mig människor som ville hjälpa mig. Men jag kom till svaret att de inte kan hjälpa mig för att jag satt i den sits jag satt, säger han i ‘’Birro möter'' och fortsätter:

– Nu spelar jag igen, nu är jag glad igen. Men jag är rädd för livet utanför fotbollen. Det är kamp jag brottats med länge, att komma på vad jag vill göra.

Fotbollen är en hård bransch. Talanger kommer fram och ska säljas snabbt. Där går någonting förlorat, menar Eriksson. Fotbollen omänskliggör människor, något som han själv menar är väldigt farligt.

– Unga killar blir påverkade av agenter. Föräldrar som lägger ner mycket tid och lever sitt liv genom sina barn i en tro att de ska bli bäst i världen.

– Men också hur klubbarna tar sig an spelarna. Hur snabbt de ska säljas, hur snabbt de ska göra pengar, hur snabbt de ska ta sig vidare och hur snabbt de ska prestera utan att det finns någon grund i om de klarar det som människor. Många är inte klara, inte i närheten.

Sebastian Eriksson vet hur det är att vara ung och lovande, pressen är stor. I egenskap som rutinerad och etablerad berättar han om den drivkraft han känner för att stötta de unga killarna så gott han kan.

‘’Vi gör allt som står i våran makt för att vinna matcher''

Med tre veckor kvar till den allsvenska premiären fick Mikael Stahre sparken av IFK Göteborg. Sebastian Eriksson medger att det var rätt, men att tajmingen var helt fel.

– Jag tyckte att vi kanske inte kom längre än så, och att det var behövligt att byta tränare igen, tyvärr. Men det har också blivit en väldigt problematisk sits. Det var fel tidpunkt. Det var som att vi kastade hela försäsongen i en papperskorg och skulle börja om på nytt.

Pressen på Blåvitt är stor, större än hos andra lag, menar han.

– Vi gör allt som står i våran makt för att vinna matcher, men just nu är vi inte tillräckligt bra helt enkelt. Sedan är vi Blåvitt och vi blir alltid väldigt hårt ifrågasatta. När vi är dåliga gör vi ingenting bra, utan då är allt piss. Jag har varit med så länge vet att så är det inte.