Jordan: ”Många tror jag kommer starta för att han är min farsa”

FD:S TALANGPRIS. Han är en av allsvenskans största snackisar inför 2015. Och han är också Sveriges största anfallstalang under 18 år, i alla fall när FD:s jury får säga sitt. Nu ska Jordan Larsson, 17, bli en allsvensk startspelare – med pappa som tränare.
– Jag tror många såhär på förhand tror att jag kommer starta varje match för att han är min farsa. Jag tror tvärtom, jag kommer behöva visa tio gånger mer, säger Jordan Larsson till FotbollDirekt.se.

Han har att brås på, Jordan Larsson. Pappa Henrik Larsson är en av Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna och när den nu 17-årige Jordan på allvar ska försöka slå sig in i allsvenskan så gör han det med pappa som tränare.

Om vi stryker de delarna om ”en av Sveriges bästa fotbollsspelare” och ”slå sig in i allsvenskan” så har jag och Jordan åtminstone en sak gemensamt: jag har också haft min pappa som fotbollstränare.
– Är det sant? Kul! säger Jordan när jag nämner det och frågar om hur det egentligen är att ha den situationen på professionell nivå.
– När jag fick reda på att min far skulle bli tränare här så var det första jag tänkte att ”jag hoppas att det inte skaver mellan mig och mina lagkamrater, jag vill inte ha fördelar av att min farsa är tränare”. Jag tror många såhär på förhand tror att jag kommer starta varje match för att han är min farsa. Jag tror tvärtom att det blir svårare för mig för jag måste visa att jag är värd den startplatsen tio gånger mer än andra på grund av att jag har den tränaren jag har, säger Larsson.
– Men när det är träning och match ser jag honom som tränare och inte som farsa.

Har du stött på åsikter som ”han spelar bara för att han är Henkes son” under karriären?
– Jaja, självklart! Det är alltid folk som är avundsjuka och som vill komma åt en och vill att man ska tjabba emot. De vill komma in i ens huvud men det är bara se förbi det, det kommer alltid vara folk som hatar på en, så är det ju. Det har varit såhär hela livet och jag är ganska van vid att hantera de situationerna. Det hade nog varit annorlunda om min pappa bara hade blivit superkänd över en natt, men jag är ju uppväxt såhär och för mig är det helt vanligt.
– Det gäller bara att kämpa hårt och så länge jag och pappa vet sanningen så skiter jag i vad andra tycker.

Hur är det att hålla isär tränare och pappa, när ni sätter er i bilen efter träningen är han trots allt din pappa?
– Det blir ju speciellt på ett sätt, han kommer vara stolt över mig glad för min skull ifall det går bra, men det är ju inte så att han bara ”fan vad gött, Jordan gjorde mål!”. Det kommer handla om hela laget och inte bara individen.

Du blev utsedd till 2014 års bästa anfallare under 18 år, vad säger du om det?
– Det är jättekul och jag tackar alla som röstade. Det är alltid jättekul att vinna pris.

Hur ser du på din utveckling i år?
– Jag tycker att sedan jag gick Högaborg till HIF så har jag utvecklat många små grejer, mina värderingar, när jag ska hålla i och när jag ska släppa bollen, hur man ska ta löpningar och när man ska göra det, när man ska dribbla och när man ska skjuta. Allt går mycket snabbare och det har varit väldigt lärorik, vilket jag är väldigt glad för.

Hur var steget från division 2 till allsvenskan?
– Som tur var så fick jag träna med A-laget när jag fortfarande tillhörde Högaborg, det gjorde att jag kom in i laget lärde känna alla vilket var viktigt för mig. När jag tog steget och blev såld så kändes det naturligt eftersom att jag kände alla och så.

Debuten i allsvenskan, hur var den?
– Magisk. Jag har alltid drömt om att komma någonstans med fotbollen. Nu har jag bara kommit en liten bit på vägen, men det är stort att spela i Sveriges största liga.

Vad vill du främst utveckla den här säsongen?
– Om jag måste välja något så är det att att bidra med mål och assist. Mitt mål är att ta mig in i startelvan. Vi har bra anfallare men jag hoppas att jag kan bidra med något som de andra inte kan, medan de förstås har kvalitéer som jag kanske saknar. Men är jag tillräckligt bra så är det upp till tränaren att hitta en plats för mig i spelidén och laget.