FD:s krönikör: ”Han kan och måste lyfta Djurgården”
Vad väntari allsvenskan i höst egentligen ? – förutom det uppenbara om jakten på placeringar i tabellen. Massor såklart, det finns så många saker som ska bli så otroligt intressanta att följa så jag blev tvungen att skriva ner i alla fall några av de saker jag är nyfiken på i fortsättningen. Här min egen topplista av mest intressanta grejer.
Det finns så mycket att nämna och således ryms inte alla i den här texten. Men Blåvitt, Malmö FF, norrlandsgängen i Sundsvall och Östersund och en del annat får plats här.
IFK Göteborgs talangproduktion: Fjolåret var en mörk upplevelse för klubben och det svävade tunga moln över klubben inför denna säsong. Benjamin Nygren sparkade in nytt liv i de blåvita kamraterna höstas när han fick speltid och tog ytterligare kliv under vintern. Med självklarhet levererade han direkt under våren och är en stor anledning till den poängmässigt fina vår som IFK har gjort. Nu är han såld och med det räddade han dessutom sannolikt klubben ur ekonomiskt förfall.
Nygren har varit i gott sällskap med den egna produkten Patrik Karlsson Lagemyr som varit rent av briljant och som nu också har förlängt sitt avtal. Grattis Blåvitt! Som ytterligare positiv förstärkning har dessutom Alhassan Yusuf Abdullahi varit strålande. Yusuf är ytterligare en ung talang som tagit stora kliv och varit både bärande och lysande. Troligen nästa stora försäljning.
Kan det finnas fler juveler i IFK Göteborg som kan blomma ut? Kan Poya Asbaghi luta sig tillbaka och se fler unga spelare ge honom en betydligt trivsammare höst än vad han fick uppleva 2018? Det känns väldigt intressant att följa!
Malmö FF:s dominans: Jag menar inte att Malmö FF solklart har dominerat i allsvenskan men man leder serien och ska in i ett kval till Europa. Det jag menar är att klubben förfogar över en trupp som är vansinnigt kompetent och en ekonomi på en egen nivå. Laget har goda utsikter att ta guld igen och ett gruppspel i Europa League känns inte alls omöjligt. Hur ska de andra klubbarna komma ifatt? AIK vann guldet ifjol men sen? Det känns inte som att någon klubb just nu knaprar in på skåningarna.
Publiktillströmningen och polisstrulet: Jag är genuint orolig över utvecklingen som varit med polisens villkorstrappa med allt vad det innebär. Att skicka drygt 70 poliser + polishästar till en på förhand publiklösmatch i Superettan mellan Dalkurd och Syrianska (i Gävle) är bara det så vitt jag kan förstå tjänstefel. Polisens resurser är knappast så stora att man kan strössla med den typen av ”maktdemonstrationer”. Hoten mot, och jakten på, bengaler (allvarligt talat???) har ju fullständigt spårat ur. Allsvenskans trend med publiktillströmning och intresse är ju en av de finaste sakerna vi har och som vi måste bevara. Den eller de som fattat de här besluten borde helt ärligt få genomgå min villkorstrappa, de är framme vid det första steget nu: Avgå!
Jordan Larssons utveckling: Det kanske är fattigt att nämna honom, men jag är svag för spelare som efter att ha ”hypats och misslyckats” tar sig i kragen och visar vilken kvalitet som finns. Jordan kommer att, oavsett vad han och alla andra vill, jämföras med Henke. Det är ingen lätt karriär att leva upp till. Jordan har vad många anser varit en stor talang länge men ständigt med pappa Henkes skugga över sig. Men han är sin egen person och har sin egen karriär. Jag gillar verkligen att Jens Gustafsson har fått fart på Jordan och det ska bli väldigt spännande att se hur utvecklingen fortskrider.
Djurgårdens nya regim: Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf kom från en lång sejour i IK Sirius med knappa resurser till ett Djurgården med siktet högt inställt. Resultaten hittills har varit bra och även fast ”ingen” pratar om laget finns man ju i allra högsta grad med i den klunga som får anses jaga Malmö och därmed Europaplatser. Skadeproblem hos Erik Berg (och fler än honom) och tveksam fysisk status inledningsvis på Astrit Ajdarevic är två viktiga saker man måste ta med i beräkningen här, med dessa två i fullt slag blir Djurgården ännu bättre, vart kan det leda? Astrit kommer att göra Dif ännu bättre.
Norrlandslagens problem: Som uppväxt i Norrland har man ju ett extra öga på de lag som befinner sig i allsvenskan men med få undantag går det smärtfritt. GIF Sundsvall har en ekonomi som knappt klarar allsvenskan och ”markeringen” i att skriva ett långtidskontrakt med skyttekungen Linus Hallenius har nu mynnat ut i försäljning av denna. Till Cypern. Hur ska GIF lösa resten av säsongen utan spelaren som mer eller mindre på egen hand har skjutit laget till varenda seger. Riktigt oklar känsla över det.
Östersunds FK å andra sidan har inte heller klarat övergången från Graham Potter särskilt bra. Samma spel men ändå inte. Samma satsning på engelsmän men med sämre utdelning. Samma stora trupp och för stor del utländska spelare (endast 9 spelare kan anmälas i matchtruppen). ÖFK har problem och det blir ingen enkel resa att lyfta i tabellen som det ser ut nu. Missförstå mig inte, jag vill att allsvenskan ska vara spridd över landet, men det luktar stängning av norrlandsfönstret, snarare förr än senare.
Svensklagen i Europa: Jag vet. Ingen annan förutom respektive lags supportrar vill att något annat lag ska ta sig vidare i Europaspelet. Men det är roligt. Det är intressant. Det är framför allt en liten ”måttstock” på var vår älskade liga står i förhållande till andra ligor utan någon obegriplig rankinglista. Jag finner det ändå, som fotbollsintresserad, väldigt intressant att följa och oavsett vad man tycker höjer det anseendet på allsvenskan som serie om lagen lyckas. Det betyder sannolikt mer intresse från andra ligor, bättre försäljningar, mer pengar och ett lyft i allmänhet. Uttalat vill alla till Europa och ska givetvis satsa dit, då är det väl bra om rankingpoängen blir gynnsammare?
***
Slutligen vill jag säga att det givetvis finns massor mer att fundera över och tycka är högintressant, detta är ett litet axplock. Jag ser självklart fram oerhört mycket fram emot kampen om guldet, som jag tror hamnar i Malmö. Jag ser fram emot kampen om Europaplatserna där jag tror att många lag: AIK, Häcken, Norrköping, Djurgården och Hammarby kommer att kriga. Jag ser fram emot att fler nya, gärna unga, spelare blommar ut och tar plats. Jag ser fram emot en höst i strålkastarljus där bengaler får brinna i ordnade former utan strul, derbyfester och en publiktillströmning i rekordfart. Jag er fram emot att vi till allsvenskan 2020 har en serie där en idel, ädel skara fotbollsklubbar tar del av ett TV-avtal de aldrig sett maken till förut. Nu kör vi en riktig drömhöst!
Den här artikeln handlar om: