FD:S KRÖNIKÖR: “Illa för AIK men inget haveri – inget typiskt Peking”

Omstarten av allsvenskan är avklarad och AIK – Norrköping blev en bra sådan. Så klart är inte känslan det hos AIK efter förlust med 0-2 men förlusten till trots fanns det några positiva tecken att ta med sig för alla svartgula anhängare. IFK Norrköping fick en grymt trevlig omstart efter dubbla mål av planens bästa spelare, Christoffer Nyman.

Det har varit uppehåll och med det uppstår alltid lite frågetecken om vart man egentligen står efter några veckor utan riktiga matcher. Planen på Friends Arena var rent ut sagt oduglig och det i efterspelet av en konsert ( Phil Collins enligt uppgift?) vilket givetvis är en katastrof i sig. Det ska dock poängteras att det är lika för båda lagen och AIK hade ju dessutom känt på mattan i träning. Men usel var den ändå.

Min egen gissning var att den sämre mattan skulle försvåra mer för gästerna IFK Norrköping än för hemmalaget grundade sig inte i plast/inte plast-vanan utan snarare i att Pekings snabba spel skulle försvåras mer än AIK lite mer avvaktande sätt att ta sig an matcherna. Det stämde väl till viss del.

***

Matchens karaktär gick det inte att ta miste på, det var två lag med ambitioner på placeringar högt upp i tabellen och den här omstarten betydde mycket. Det var ganska tätt och intensivt, det blev grinigare och grinigare och även om det inte var någon målchanskavalkad var det ganska trevligt att titta på.

AIK hemma på Friends bjuder ju sällan på några matcher man blir åksjuk av, snarare brukar det vara en uppvisning i kontroll.

***

IFK Norrköping saknade Simon Thern på grund av sjukdom vilket ju försvagade laget, men helhetsintrycket var ändå väldigt bra. Jag har länge gillat Jens Gustavssons fartfyllda gäng men känslan är att det har svajat ganska rejält bakåt emellanåt denna säsong. Längst bak har man Isak Pettersson som går från klarhet till klarhet och som även i den här matchen gör avgörande räddningar. Jag tänker främst på när han hindrade Sebastian Larsson när denna löpte sig fri.

Det blev ingen “typisk” Peking-match men jag måste säga att det här var bättre än så, det var ett rejälare Norrköping än jag sett på länge och de gav ett väldigt stabilt intryck.

***

Tvåmålsskytten Nyman var lysande men han var i gott sällskap med Lars Krogh Gerson som var ett jätte i det defensiva spelet. Han tacklade, vann boll och var överallt. Jag har aldrig sett honom bättre.

***

Det är självklart tungt för AIK att åka på förlust men två insläppta mål på fasta situationer (två identiska hörnor) är inte bra nog. Det som dock var ett positivt tecken för AIK var att Chinedu Obasi såg lättare, piggare och klart vassare ut än på hela vårsäsongen. Hans halvvolley som rammade ribban var värd ett bättre öde och hade självklart gett den här matchen ett annat ansikte. Det här med marginaler ni vet…

Även fast jag förstår att alla AIK:are känner mörker och besvikelse och att det här var illa – så var det inget haveri. Peking är bra och bortsett från de två målen var det en stabil insats.

Det blev ju inte enklare att jaga kvittering när Panajotis Dimitriadis i bästa grekisk-romersk stil bröt ner Christoffer Nyman i vad som bedömdes som en målchansutvisning. Rött kort och en man mindre. Det var inte vad AIK behövde.

***

AIK står inför ett par otroligt viktiga matcher och det här var den första i raden. Nästa uppgift är serieledande Malmö FF som gästar Friends Arena redan den 30/6. Den matchen blir i detta läge ännu viktigare för AIK om den allsvenska toppstriden inte ska flyga iväg för mycket. Samtidigt är det väldigt bra matcher för Rikard Norlings gäng att spela inför det kommande kvalet till Champions League.

Med andra ord är det bara att borsta av sig den här förlusten och snabbt hitta rätt känsla, att tycka synd om sig själva har man inte tid med.

***

Innan matchen hedrades Lennart Johansson med tal och en tyst minut. Det var värdigt och påminnelsen om att han fick uppleva ett guld förra hösten gav nog gåshud hos väldigt många AIK:are. Vila i frid Lennart.